Marie Johansen Poitiers, 8 décembre 2011 Les actions pour les enfants et les jeunes à la bibliothèque publique de Stockhol...
 
La Bibliothèque publique de Stockholm La section pour enfants
La Bibliothèque publique  de Stockholm   et l´emplacement  des branches dans la ville
Les lois et les directives des bibliothèques publiques  de la Suède Manifeste de l'UNESCO sur la bibliothèque publique Con...
Plan stratégique dans la ville <ul><li>La culture des enfants et des jeunes - exprimée sans contrôle adulte </li></ul><ul>...
Les missions de  la  Bibliothèque publique  de Stockholm
Bibliothécaire pour enfants –  qu´est-ce que c´est? Bild på Ella
Kulturhuset: Rum för barn
Kulturhuset: TioTretton
Les parents!
Une première rencontre  avec la littérature
L´école  maternelle
L´école
Autres activités pour  les enfants d'âge scolaire
La participation des enfants
Les loisirs  et les enfants ”libres”
Des projets
Autre projets
Encore un projet
” Äppelhylla” Il n´y a pas de pommes dans  l´étagère des pommes !
Svenska barnboksakademin http://www.barnboksakademin.com/
Conclusion
Contact [email_address]
Prochain SlideShare
Chargement dans…5
×

Poitiers 111208 m johansen

478 vues

Publié le

0 commentaire
0 j’aime
Statistiques
Remarques
  • Soyez le premier à commenter

  • Soyez le premier à aimer ceci

Aucun téléchargement
Vues
Nombre de vues
478
Sur SlideShare
0
Issues des intégrations
0
Intégrations
2
Actions
Partages
0
Téléchargements
2
Commentaires
0
J’aime
0
Intégrations 0
Aucune incorporation

Aucune remarque pour cette diapositive
  • Jag har valt att sätta den här rubriken, därför att jag kommer att beskriva ett antal aktiviteter som man gör på biblioteken i Stockholms stad, och vad som är motiven för att man gör det. När man pratar om folkbibliotekets mål är det ibland svårt att säga vilka de är, när det gäller barnen. Är det att de skall bli läsare så att de kommer till biblioteket eller är det tvärtom: att de kommer till biblioteket för att bli läsare? Vi kan återkomma till det.
  • Om mig: Jag heter Marie Johansen och arbetar på Regionbibliotek Stockholm. Regionbibliotek Stockholm är en del av Stockholms stadsbibliotek och består av länsbibliotek, informations- och lånecentral (och uppdragsenhet. Genom uppdragsenheten bedrivs biblioteksverksamhet vid sjukhus och häkten samt på arbetsplatser.) Syftet är att ge länets invånare en effektiv och jämlik informations- och litteraturförsörjning, särskilt barn och ungdomar, funktionshindrade, invandrare och boende i glesbygd. Målet är att Regionbibliotek Stockholm ska bidra till utvecklingen av biblioteksverksamheten i länet och i samverkan med Kulturrådet (staten) och övriga länsbibliotek leda folkbiblioteksutvecklingen i landet. Min titel är utvecklingsledare för Stockholms stadsbiblioteks barn- och ungdomsverksamhet. Jag samarbetar med en kollega som arbetar med övriga länet, Stockholms län består av 26 kommuner. Vi gör fortbildningar för personalen, både dem som arbetar särskilt med barnverksamheten och för de andra, jag återkommer till det . Det är kurser och föreläsningsserier, och vi handleder biblioteken när de står inför förändringar – hur kan man tänka på barnperspektivet vid ombyggnationer och liknande. Vi arbetar också med utvärderingar och projekt, som kan involvera enstaka bibliotek, flera i länet och ibland till och med i delar av övriga landet. Till exempel så arbetar jag nu med att färdigställa utvärderingsrapporten om projektet med Eva Susso som varit adopterad på Rinkeby bibliotek. På bilden Bokbåten. Den brukar jag arbeta på de flesta turer. Varje vår och höst, under en veckas tid, ger sig bokbåten ut till dem som bor i Stockholms skärgård, båten lägger till vid tjugotre bryggor och stannar vid varje brygga upp till ett par timmar. Då kan man gå ombord och välja bland omkring 3000 nya och gamla böcker att läsa ända till båtens nästa besök ett drygt halvår senare. Det är fyra av Stockholms kommuner som också har boende på öar i skärgården och det är för dem den här servicen finns. I våras hade vi ett filmteam från Frankrike med oss, de gjorde ett reportage som sedan sändes i Thalassa – kanske har någon sett det? Det låg på deras webbplats en tid, men är tyvärr borttaget nu.
  • Om Stockholms stadsbibliotek. Här ser ni Stadsbiblioteket/Asplundhuset, som ritades av arkitekt Gunnar Asplund och invigdes 1928. På Stadsbiblioteket finns ett bestånd på ca 550 000 böcker och besöks dagligen av ca 3000 besökare. När det öppnades blev det rusning på barn- och ungdomsavdelningen. Från början var det ganska strängt: reglerna tillät lån av en rolig (skönlitteratur) och en nyttig bok (facklitteratur) per tillfälle. Men det första barnbiblioteket i Norden öppnade faktiskt den 4 december 1911 i Stockholm - så det är 100-årsjubileum precis nu, och det kommer SSB att fira i vår. Här ser ni en bild på barnavdelningen ungefär som den ser ut nu. Och Rotundan. I Stockholm har man länge velat bygga ut Stadsbiblioteket, kanske känner ni till att det var en stor arkitekttävling för några år sedan? Hela satsningen stoppades dock av politikerna för att man ansåg att det blev för dyrt, dyrare än vad man räknat med. Så nu har man ganska stora problem i det här huset, som är så vackert men också kulturminnesmärkt – så man kan inte flytta hyllor hur som helst, eller bygga och riva olika delar. Biblioteket är för litet för samlingarna och för ett modernt bibliotek idag. Bilderna: Stockholms stadsbibliotek by Prunus photostream: http://www.flickr.com/photos/prunus/1072657030/ Rotundan by Anna-Stina: http://www.flickr.com/photos/anna-stina/5258407028/in/set-72157625591298756/ Barnavdelningen, Stockholms stadsbiblioteks hemsida, foto
  • Stockholms stadsbibliotek är Sveriges största kommunala folkbibliotek och består av ett 40-tal bibliotek inom Stockholms stad. Förutom Stadsbiblioteket vid Sveavägen (det jag visade på förra sliden, jag pekar var det ligger, visar vad som är centrum i Stockholm) ingår: - 40 bibliotek i stadsdelarna (alla B:n på kartan är ett bibliotek) - Ljudbiblioteket - Inläsningstjänsten (Inläsningstjänsten är en individuell och avgiftsfri service riktad till den som på grund av synskada eller annat läshinder inte kan läsa tryckt text. På beställning läser vi in korta texter som inte tidigare finns inspelade. Det kan handla om tidskriftsartiklar, utdrag ur böcker, bruksanvisningar, privat material, brev m m. Med hjälp av ett företag) - Tidnings- och tidskriftsbiblioteket – På tidningsavdelningen finns ca 100 dagstidningar, varav ett 30-tal på utländska språk. Tidskriftsavdelningen har drygt 1000 löpande tidskrifter och flertalet avslutade i magasin - Internationella biblioteket (samlingar på över 120 språk) – som också är lånecentral för hela landet Stockholms stadsbibliotek driver också social och uppsökande verksamhet vilket innebär: - biblioteksverksamhet på sjukhus, servicehus och andra institutioner, - biblioteksservice på arbetsplatser, - Barnens bokbuss, som besöker förskolor i ytterstaden, där barnen har lång väg eller t ex mycket trafik för att ta sig till biblioteket - &amp;quot;Boken kommer&amp;quot;-verksamheten, riktad till sjuka och funktionshindrade som får regelbundna  hembesök och boksändningar. Mer än 25 % av stadens befolkning har bakgrund i andra länder. En stor del av befolkningen är under 18 år och har på olika sätt behov av bibliotek. Det ser naturligtvis väldigt olika ut i olika stadsdelar. Enligt Stockholms stadsbiblioteks medieplan har barn rätt till böcker och andra medier för att utveckla såväl fantasi och kreativitet som läs- och skrivförmåga. Barn med annat modersmål än svenska behöver kunna ta del av berättelser på sitt eget språk för att stärkas i identitet och utveckling.
  • Ramar för biblioteksverksamheten, som har betydelse för barn- och ungdomsverksamheten på biblioteken UNESCOS folkbiblioteksmanifest FN:s barnkonvention , Fyra huvudprinciper Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Artikel 3 Barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall. Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad. Visa Loppan som folkbiblioteken tillsammans tagit fram för att visa för barn vilka rättigheter de har på biblioteken. Bibliotekslagen . I Sverige finns sedan 1996 en bibliotekslag som säger att alla kommuner skall ha folkbibliotek ”till främjande för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt”. Kommunerna måste också ha planer för sin verksamhet. Databaserad information skall göras tillgänglig, och alla lån skall vara avgiftsfria. Målgrupper som enligt lagen är särskilt prioriterade är funktionshindrade, invandrare och andra minoriteter, barn och unga. På alla folkbibliotek i Sverige är barn en prioriterad målgrupp, men frågan är vad det betyder. Ska hälften av medieanslaget, lokalytan, programbudgeten och personalresurserna öronmärkas för barnverksamheten eftersom barnmedierna står för omkring hälften av lånen? Vad är rimligt? Man kan dra det en bit längre: när besparingskraven kommer och man kanske till och med lägger ner en filial, hur funderar man kring prioriterade grupper då? Görs barnkonsekvensanalys av olika beslut? Intressant att nämna här är också skollagen , som fr o m 1 juli i år fastställer att alla elever på alla nivåer, grund- och gymnasieskola, skall ha tillgång till skolbibliotek. Det gäller oavsett om det är en kommunal eller friskola. Hur verkligheten ser ut – lagen är ny än så länge, men det ser väldigt olika ut med skolbibliotek på skolorna i Sverige. På gymnasierna är situationen mera stabil, men på grundskolorna kan det vara allt från ett rum, en skrubb med böcker som inte är öppet hela tiden, någon måste låsa upp med nyckel, det är inte utbildad personal, utan kanske en lärare som inte längre orkar med läraryrket – till ett fulländat bibliotek med verksamhet och resurser, ett öppet rum, ett hjärta i skolan. I Sverige, bl a p g a situationen med usla skolbibliotek, har folkbiblioteken kompenserat för de brister skolbiblioteken uppvisar, och många klasser kommer till folkbiblioteket och i princip länsar dem på faktaböcker i aktuella teman. Jag återkommer till det när jag pratar om de olika aktiviteterna som görs för barn och unga inom Stockholms stadsbibliotek.
  • Barns delaktighet har hamnat högt på agendan med stadens strategiska plan för barn och ungdomskultur. Ambitionen med Stockholms stads nya barn- och ungdomskulturplan “Kultur i ögonhöjd - för, med och av barn och unga” är att den ska fungera som inspiration och verktyg för såväl stadens kulturverksamheter som andra kulturaktörer. Barn- och ungdomskulturen är inte enbart en fråga för det traditionella kulturområdet. Den berör många olika sektorer som utbildning, barnomsorg, boendemiljö, fritidsverksamhet, föreningsliv osv. Detta innebär att resurserna är fördelade på många vilket förutsätter bra former för samarbete och samverkan. Avsikten med planen är att göra hela stadens arbete med barn- och ungdomskultur mer strategiskt. Kultur för barn och unga ska utöver de traditionella konstformerna definieras utifrån den kultur som berör dem och som uppfattas av dem själva som relevant i deras vardag – deras ”levda kulturer”. Utgångspunkten är ett vidgat kulturbegrepp där kultur för, med och av barn och unga är lika viktiga (definition av barn- och ungdomskulturbegreppet inspirerat av Centrum för barnkulturforskning, Stockholms Universitet och Flemming Mouritsen, dansk forskare inom pedagogik) Barnkultur och ungdomskultur 1. kultur för barn och unga, (producerad av vuxna) • den bildande kulturen (ses oftast som kvalitetskultur; estetisk, konstnärlig, pedagogisk och aktiverande) • den marknadsorienterade kulturen (TV, dataspel, leksaker, media etc.) 2. kultur med barn och unga (tillhandahållen av vuxna) • fritidsaktiviteter (ex: kulturskolor, Träffpunkter, klubbverksamhet, arrangemang, festivaler) • Aktiviteter av mer informell karaktär som vuxna och barn utövar tillsammans (lek, spel, folkkultur och traditioner etc.) Barns kultur och ungdomars kultur 3. kultur av barn och unga (uttryck som ingen vuxen styr över) • barns egna uttryck, (t ex deras lekkulturer; lekar, rim, ramsor, skämt och gåtor etc.) • ungas egna uttryck, skapande för sin egen skull eller inom ungas subkulturer (eget skrivande, rollspel, internetcommunities, Graffiti, Emo, Le Parkour etc.) Mål i planen: Alla barn skall ha likvärdiga möjligheter till kultur Kultur och estetik ska vara en integrerad del i lärandet Barn och ungdom ska ha inflytande över och delaktighet i sitt eget kulturliv Staden ska stödja ungt entreprenörskap
  • Den strategiska planen påverkar Stockholms stadsbibliotek liksom alla övriga avdelningar inom staden. Men därutöver finns en biblioteksplan, som ni ser här på bilden. Biblioteksplanen innehåller många mål för att nå alla, men barn och unga lyfts särskilt fram som ett strategiskt utvecklingsområde som man bör satsa på. Som det folkbibliotek vi är ser vi tydliga uppdrag att satsa på barnens om inte ännu hör till någon institution. Vi skall lägga mycket krut på de riktigt små barnen, innan de börjar förskolan, och på barns fritid. Samtidigt: Vi strävar efter att utveckla ett väl fungerande samarbete mellan Stockholms förskolor, skolor och Stockholms stadsbibliotek. Samarbetet ska syfta till att stärka och förbättra förutsättningarna för en positiv utveckling av alla barns och ungdomars språkutveckling: förmågan att kommunicera, analysera och reflektera. Ett utvecklat språk är ett medel för att bygga kunskap om världen och sig själv. Stadens bibliotek och skolan bidrar i sina respektive uppdrag till barns och ungdomars lärande och utveckling. Syftet är att nå flera barn och ungdomar och att stimulera till läsning för att öka måluppfyllelsen inom båda verksamhetsområdena. Grunden för samarbetet mellan skola, förskola och bibliotek är barns och ungdomars nyfikenhet och deras lust att lära och att utvecklas. Samarbetet ska bidra till skapa goda förutsättningar för ett livslångt lärande, där varje individ utvecklar redskap och självförtroende för att ta ansvar för sitt eget lärande, så väl inom som utanför den formella utbildningens ramar. Samarbetet ska ta sin utgångspunkt i respektive organisations uppdrag. Som stöd och komplement ska gemensamma strategier och nätverk utvecklas. För detta behövs ledningssamverkan och ett mer formaliserat samarbete samt gemensam kompetensutveckling. Vi behöver diskutera våra uppdrag, vad som skiljer dem åt och var vi möts, för att planera och fördela arbetet med barns läsning. Detta måste ske på olika nivåer: på ledningsnivå självklart, men också lärargruppen och barnbibliotekarien, och gärna skolbibliotekarien.
  • Inom Stockholms stadsbibliotek finns uppåt 400 anställda. Av dessa har idag ca 20% barn- och ungdomskompetens. En del har sin tjänst som enbart ungdomsbibliotekarie, det blir alltmer vanligt, men de flesta har den här kombinationen: barn- och ungdomsbibliotekarie. Då är det definitionen som FN:s konvention om barns rättigheter ställer upp. Att man är barn tills man är 18 år fyllda. Detta betyder att uppdraget är mycket brett. På filialerna har man ju det breda uppdraget att nå dem i sitt upptagningsområde, och som barnbibliotekarie har man yttre tjänst, d v s pass i informationsdiskar och ute i biblioteket, och servar stadsdelarnas alla invånare, inte bara barn och unga. Det finns dock bibliotek i Stockholms där det är uppdelat, på Kulturhuset finns Rum för barn och TioTretton. Foton för att illustrera 0-18 år och bredden i uppdraget: At the library by amuderick: http://www.flickr.com/photos/amuderick/1105102241/ Bild från skrivarläger 2006, Marie Johansen
  • På Rum för barn finns bibliotek, verkstad och programverksamhet. Rum för barns bibliotek är anpassat för barn från 0 upp till cirka 10 år. Här kan man tillsammans med sitt barn skapa, läsa böcker, spela spel eller skriva en rad. Böckerna är indelade i teman efter barns tankar och önskningar.   Varje dag har man sagostunder eller allsång. Här finns även sällskapsspel och pussel för alla åldrar. Man lånar med Stockholms stadsbiblioteks lånekort och böckerna kan sedan återlämnas på vilket bibliotek som helst inom Stockholms stad. Jag beskriver bilderna. Entrén, båt/borg/kojor, utrymmen att krypa och klättra i, för barn i förskoleåldern. Peka på skyltarna som illustrerar placeringen. För de äldre vita rummet. Vad man inte ser på de här bilderna är rummet för de allra minsta, som en hage inhägnad för att ettåringarna inte skall ”rymma” (och inte heller andra komma in) och riktigt låga soffor där man kan sitta tillsammans. Mobilfri zon! Problem man haft med att föräldrar tror att de kan lämna barnen och gå därifrån eller sitta och prata i telefon. Det finns inte resurser till detta och det är tänkt att vara en plats där föräldrar och barn upplever tillsammans. Det är ett oerhört populärt utflyktsmål i Stockholms city, och man har fått placera ett trafikljus ut mot Sergels torg (peka) som visar när det är någon mening att åka upp till Rum för barn. Rött ljus – då är det fullt förstås. Foton: Rum för Barn på Kulturhuset i Stockholm by Buskfyb: http://www.flickr.com/photos/buskfyb/6102129857/in/photostream/ http://www.flickr.com/photos/buskfyb/6102675958/in/photostream/
  • TioTretton är världens första bibliotek för den som är mellan 10 och 13 år. Här har man böcker, datorer, medielabb, symaskiner, kök, scen – resten är upp till den som kommer. På förmiddagar kan klasser boka in sig. Inga vuxna är tillåtna, det finns andra platser för dem både i Kulturhuset och på andra ställen i stan. På översta bilden ser ni det som är både skogräns och vuxengräns. Bilderna: Tio Tretton på Kulturhuset i Stockholm by Buskfyb: http://www.flickr.com/photos/buskfyb/6102104629/in/photostream/ IMG_1494Tio Tretton på Kulturhuset i Stockholm by Buskfy: http://www.flickr.com/photos/buskfyb/6102653190/in/photostream/ Tio Tretton på Kulturhuset i Stockholm by Buskfyb: http://www.flickr.com/photos/buskfyb/6102654262/in/photostream/
  • Ute på filialerna där man kämpar för att nå alla barn i alla åldrar börjar man med att försöka nå de nyblivna föräldrarna. Inom hela länet har vi gjort en överenskommelse med vårdutvecklarna, de som har barnavårdcentralens sjuksköterskor i sitt nätverk. Till BVC kommer alla föräldrar med de nyfödda, för att väga och mäta, kontrollera hörsel, syn och övrig utveckling. Dit går man regelbundet. På det allra första besöket på BVC får föräldrarna informationsmaterial om barns språkutveckling med särskilt fokus på den allra första tiden (ABC-droppar). De får också ett vykort, ett sånt här, (visa), där det står att de är välkomna till biblioteket för att hämta en gåvobok till sitt nyfödda barn. Avsikten är att välkomna barnet till biblioteket, men också att visa det för föräldrarna. Ofta är det första gången i vuxen ålder som föräldrarna besöker biblioteket. De kanske minns sin barndoms biblioteksbesök, men har en gammal bild av vad ett bibliotek är. De vet inte att man har både filmer och tidskrifter om föräldraskap, pocketböcker och en stor barnavdelning som de kan och bör ta del av ganska snart! När man delar ut boken så försöker man ta tillfället att just visa runt och berätta om utbudet. Ofta kommer föräldrarna tillbaka i något som kallas föräldragrupper. När man är förstagångsförälder så är man välkommen att delta i en sådan på BVC, och träffa andra med barn födda ungefär samtidigt. Träffarna kan ha olika teman som förlossning, amning, mat osv, men det är också vanligt att man förlägger ett besök till biblioteket. Då får vi ytterligare ett tillfälle att introducera vad vi har att erbjuda, prata om barns språkutveckling och kanske rimma och ramsa och sjunga lite grann, visa de allra enklaste småbarnsböckerna (ta med några!) På biblioteken i Stockholm (och i övriga Sverige) upplever vi ett stort behov att upplysa om barns språkutveckling inte minst när det gäller flerspråkiga barn. Dessa ökar hela tiden i antal, och många föräldrar tror felaktigt att de skall läsa på svenska för sina barn trots att det går väldigt dåligt. De senaste forskningsrönen säger att man bör utveckla modersmålet allra först, att man kan prata flera språk och lära sig att göra det. En bra utveckling av modersmålet främjar möjligheten att lära sig svenskan! Här vet jag inte om ni resonerar annorlunda i Frankrike? Här ordnar vi tillsammans med vårdutvecklarna gemensam fortbildning för barnbibliotekarierna och BVC-personalen, så att alla har hört samma sak om den senaste forskningen när det rör barns språkutveckling. Vi försöker lyfta in föreläsare som också kan mycket om flerspråkighet, just p g a det här behovet. Foto: Marie Johansen
  • Utöver att man tar emot föräldragrupper via BVC ordnar biblioteken olika program för den här allra minsta målgruppen. Det kan vara det vi kallar för rim och ramsor, sånger där man använder fingrar och tår. På de här bilderna ser ni ett program som kallas babybokprat. Då träffas några barn+föräldrar regelbundet ca fem gånger, observera att det är för bebisar som inte börjat krypa. De kan ju inte vara för rörliga helt enkelt. Babybokpratet går till så att man läser direkt för barnet. Vi varvar med enkla ramsor och &amp;quot;boktuggarpaus&amp;quot;. Gruppen är liten, 5 - 8 barn. Mellan gångerna fryser Katarina in böckerna, för att döda bakterier p g a tuggningen. Redan på andra träffen kan man märka att barnen känner igen böcker som visades gången innan. Ögonöppnare, här ser ni mammor på bilderna. Bild på babybokprat av Katarina Lundmark
  • I Sverige går nästan alla barn på förskolan, från ca 1 års ålder (som tidigast) till det år man fyller 6 – då börjar man i s k förskoleklass inom skolväsendet. Det finns ca 1000 förskolor i Stockholm. Det ser väldigt olika ut hur mycket man arbetar med litteratur i förskolorna, och hur många böcker man har i sina bokhyllor. Många kommer till biblioteken, ofta enligt överenskommelse redan innan öppettiden eftersom det passar förskolorna bäst att komma tidigt på förmiddagen. De lånar mängder med böcker. Som förskola, skola och lärare – och även barn – drabbas man inte av förseningsavgifter, om de glömmer att låna om böckerna. Man har alltid rätt att låna om böckerna två gånger om ingen har reserverat dem. På senare år har det blivit färre besök från förskolor, och det har till stor del att göra med neddragningar inom barnomsorgen, det är större barngrupper i förhållande till antalet förskolepedagoger. Då blir det svårare för dem att komma iväg med barnen. Förskolorna bjuds också in till program på förmiddagar: sagostunder, sångsamlingar och filmvisningar. På bilden ser ni insidan av bokbussen som jag nämnde tidigare, här är en sagoworkshop, där barnen gjort egna berättelser som nu Maria hjälper barnen att återberätta, under Stockholms kulturfestival, årligen återkommande.
  • Som sagt: I Sverige har det just skrivits in i Skollagen att man måste ha ett bibliotek på skolan för att få skolpeng för varje elev, men bakåt i tiden har skolorna haft och har fortfarande bristfälliga skolbibliotek. (Ofta ett rum med böcker, som kanske är låst stora delar av veckan, bemannas ibland av någon icke utbildad bibliotekarie. Så ser situationen ofta ut.) Det finns en lång tradition av att arbeta gentemot skolan. Motiveringen har varit att genom att möta klasser så möter man ALLA barn, inte bara dem som kommer med sina familjer och är biblioteksvana. Om man strukturerat möter alla elever i någon eller några årskurser så kommer man ju förr eller senare att möta alla barn. Innehållet i mötet har ”i alla tider” varit något vi kallar bokprat. Ett bokprat är: ett klassbesök på biblioteket, där bibliotekarien presenterar ett antal böcker på förhoppningsvis ett lustfyllt sätt. Sedan lånar barnen med sig böcker till skolan, både av de presenterade böckerna och får hjälp att hitta andra böcker ute i biblioteket. I Stockholm och på många håll i landet diskuterar man nu den här metoden. Anledningarna är flera. Argumentet för att använda den här metoden har alltid handlat om att man vill nå alla barn. T ex om man riktar sig till alla i årskurs 2 och 5, vilket är ganska vanligt, så möter man förr eller senare alla barn, även dem som inte går till biblioteket på fritiden tillsammans med sina föräldrar. Samtidigt har det visat sig att den här metoden passar bäst för de redan frälsta, de som redan tycker om att läsa. De andra kanske inte tar in informationen för att man kopplar ihop besöket med skolan, det blir förknippat med plikter och prestationer. Detta blir inte bättre av att skola och bibliotek har lite olika syften med besöket. På biblioteket vill vi som sagt nå alla, visa alla biblioteket och vad vi har för medier och verksamhet, och skapa läslust. Men läraren vill att alla barn har med sig en bra bok att ha i skolan att läsa vid särskilda tillfällen. Då krockar våra världar kan man säga. Dessutom kommer inte alla tvåor och femmor och kanske kommer andra istället, fyror och ettor och andra, och då uppfylls inte syftet. Och man har inte tid att tänka om och tänka nytt. Och inte att göra de satsningar man egentligen vill göra, på barnens fritid till exempel. I en tid av neddragningar är detta inte bra. Det gäller i allra högsta grad Stockholms stadsbibliotek. På bilden här ser ni Eva Susso, som ni känner igen från tidigare idag om ni var på det seminariet. I det projektet valde man just att marknadsföra sig genom skolan av samma skäl som de jag just nämnt: man kan möta alla barn, dem som inte annars skulle komma av egen fri vilja. Men det kan som sagt ha sina för- och nackdelar. På Stockholms stadsbibliotek håller man just nu på att ta fram ett nytt arbetssätt för att nå skolorna och barnen i skolorna. Vi har bestämt oss för att prova att möta alla fyror, alla tioåringar, att det är vår miniminivå. Att vi väljer just årskurs 4 har flera orsaker: i andra årskurser får eleverna ta del av andra aktiviteter och t ex i årskurs 3 och 6 pågår nationella prov som tar en stor del av tiden för klassen. Vi tänker också, både utifrån erfarenheter vi har, och t ex barn berättar och annan forskning, att 10-åringar är en bra målgrupp. Det är då de KAN bli bokslukare, om man så att säga inte tappar dem. I mötet med årskurs 4 vill vi inleda med ett möte med pedagogerna, för att diskutera skolans och bibliotekets olika uppdrag, för att prata om innehållet i mötet med barnen, och för att skräddarsy det.
  • Utöver detta kan mycket annat göras, med projekt och insatser: *Vi träffar alla barnen när de går i sexårsverksamheten, det vi kallar förskoleklass. Då bjuds klassen in till biblioteket och får sagostund, visning av biblioteket och om man vill så kan man få sitt första lånekort, om man inte har det redan. *Vi ordnar läsecirklar med pedagoger i högstadiet. Vi inser att om vi når ut till lärarna, som är de som känner och träffar barnen, så kan vi nå så många fler barn. Rätt bok till rätt elev. Lärarna saknar ofta kunskap om aktuell barnlitteratur med undantag av någon eldsjäl i skolan. Kompetensen ligger ofta hos bibliotekarier utanför skolan, inom Stockholms stadsbibliotek. De skönlitterära böckerna som läses väljs ofta med avseende på tillgång. Det här vill vi bidra till att ändra på. (information från Vad händer med läsningen? En kunskapsöversikt om läsundervisningen i Sverige 1995-2007 , en rapport från Skolverket där man samlat forskning som har bedrivits inom läs- och skrivundervisningen i skolan sedan mitten av 90-talet. Syftet med kunskapsöversikten har varit att samla ihop forskningen så att vi bättre kan förstå och förklara resultaten i de internationella undersökningarna PIRLS och PISA. De studier som ligger till grund för kunskapsöversikten undersöker vad eleverna läser och hur texter behandlas och varför man arbetar som man gör med läsundervisningen i skolan.) *Vi ordnar aktiviteter på eftermiddagar, kvällar, helger och lov, jag återkommer till det. Det skulle vara intressant att få höra om ni arbetar på liknande sätt här i Frankrike eller just här i regionen, och jag hoppas att vi kan återkomma till det och diskutera det i slutet. Någon kanske har en kommentar redan nu? Bild privat
  • Jag har redan nämnt den strategiska planen för barn- och ungdomskultur i Stockholm, och de olika delar som barnkultur kan och bör bestå av. Det finns en parallell när man pratar om barns perspektiv och barnperspektiv. Om man pratar om barnperspektiv har man fokus på ett perspektiv som syftar till att tillvarata barns villkor och verka för barns bästa. Det är vuxnas tolkningar av barns behov och önskningar. Om man pratar om barns perspektiv, som är det de uttrycker själva, måste man försöka anlägga ett perspektiv som är barnets. Hur kan det gå till om inte genom att fråga barnen! Inom barndomsforskningen idag så talar man där om becomings och beings. Becomings står för blivande, som i &amp;quot;blivande vuxna&amp;quot;. Det innebär bland annat att barnen ses som annorlunda än vuxna, att barndomen är en tid av utveckling och socialisation, att barnen har rätt till särskilt beskydd. Så är det ju. Men barn är också &amp;quot;beings&amp;quot;, som i &amp;quot;human beings&amp;quot;. Inte alls bara blivande vuxna, utan människor. Att se barn som &amp;quot;beings&amp;quot; innebär att de är kompetenta konsumenter redan här och nu. Jag tycker att man kan säga att det är en trend, i Sverige i alla fall, inte bara i biblioteksbranschen, att man lyssnar mera på vad barnen har att säga. Det här – Barn berättar - är en studie där man ville nå kunskap om barns förhållningssätt till läsning genom att studera barns egna utsagor, undersöka barns upplevelser och erfarenheter av berättelser, läslust och läsning i relation till bibliotekens verksamhet. Därför genomförde man ett antal gruppintervjuer med barn på olika håll i landet.   Studiens frågeställningar var: Vilka behov av berättelser och läsning har barn i 10-årsåldern? Hur hittar och söker dessa barn berättelser att läsa? Vilken betydelse har bibliotek och olika typer av lässtimulerande verksamhet för barns intresse för berättelser och läsning? Hur kan bibliotekens verksamhet utvecklas för att bättre tillgängliggöra berättelser för barn och stödja läsutvecklingen? ” Läsning ska i studien förstås i vid bemärkelse, d v s det handlar inte bara om läsning av tryckta skönlitterära böcker. Med utgångspunkt i ett vidgat textbegrepp kan läsning inbegripa nyttjandet av olika digitala medier. Även läsning av faktaböcker, tidningar, tidskrifter eller användande av Internet, tv, dataspel och ljudböcker ryms således i begreppet läsning.” Frågan är nämligen huruvida läsningen egentligen minskat. Stora undersökningar som PISA och Pirls visar på detta, och det är framförallt de starka läsarna som blir färre. Vi talar i Sverige om ”slukaråldern”, barn i 10-12-årsåldern som upptäcker läsning och plöjer bok efter bok, gärna i långa serier, och att det är de här läsarna som blivit färre. Men en del tyder på läsningen inte minskat, bara förändrats. Enligt forskare läser barn exempelvis på andra sätt och av andra anledningar än vad de gjorde tidigare /…/. Mot bakgrund av de senaste årtiondenas digitala utveckling kan konstateras att det ställs allt högre krav på avancerade, abstrakta färdigheter som bland annat handlar om att navigera bland de informationsmängder som finns på Internet och ur den sålla fram den information man behöver.” Förändringen är inte av ondo, i alla fall inte bara, men mycket tyder på att många inte besitter färdigheter för att leva upp till kraven på skriftspråklighet/literacy i samhället. Den här undersökningen är inte egentligen så omfattande att man kan dra så många växlar på den, men jag vill ändå framhålla den som ett tecken i tiden, och någonting som vi har tagit fasta på i Stockholm, inte minst när vi väljer att vända oss till årskurs 4. Barnen visar på tre olika förhållningssätt till läsning: Den lustfyllda läsningen Det är de här barnen vi hittar på bibblan! Som kommer och som gillar bokklubbar och bokprat. De har en positiv inställning till läsning. Läsning är lätt, skönt, avslappnande. Barnen blir ofta uppslukade av handlingen, och kan identifiera sig med personer eller miljöer. De läser av fri vilja och avsätter tid för läsning. Våra aktiviteter på biblioteken kan ha betydelse, men de skulle hitta böckerna ändå genom kompisar, föräldrar och syskon. Den instrumentella läsningen Här är förhållningssättet till läsning neutralt: det är varken roligt eller tråkigt att läsa. Man läser för att uppnå andra syften. Man läser för att lära sig saker, för att klara sig bättre i samhället. Hedemark, författare till rapporten, skriver att man kan anta att den här synen på läsning ligger nära den som premieras i skolan. ”Biblioteket används av barnen för att hitta sin läsning som inte sällan utgörs av faktaböcker. Lässtimulerande arbete i både skola och på bibliotek har en viss betydelse för dessa barn då det sannolikt leder till att de läser mer.” (s. 47) Läsning som tvång Läsning har fått negativa associationer. Det är något man gör bara om man måste, eller möjligtvis för att man inte har något annat att göra. Kanske är förhållningssättet kopplat till bristande läskunskaper, och det är därför man vill komma undan? I barnens utsagor kopplade till förhållningssättet läsning som tvång, uttrycks behov av berättelser, men inte i första hand i form av böcker. ”Istället framkommer att barnen gärna använder dataspel, tv och Internet. Via skolan nyttjar dessa barn biblioteket i någon utsträckning, men de tenderar att efterfråga icke-bokrelaterade aktiviteter på biblioteket, såsom exempelvis karaoke och dataspelsturneringar.” (s. 47)
  • Men detta kommer jag in på barnens fritid, den frivilliga läsningen och att man som barn själv väljer biblioteket som plats för aktiviteter. Eftersom traditionen varit så stark att arbeta gentemot skolor har det inte funnits lika mycket utrymme att satsa på barnen på fritiden, men det är något som många verkligen önskar göra. Det kan handla om satsningar som riktar sig till barn som är biblioteksvänner, att bjuda in de redan frälsta. Men också om att locka de andra med angränsande aktiviteter. Det är svårt att locka läsovana till läsecirklar med olika teman, men en schackturnering kanske kan vara något, en dataspelskväll eller en Twilight-afton. Här vore det också intressant att höra era synpunkter och erfarenheter, eftersom vi går i allt högre utsträckning mot att möta upp t ex inköpsförslag. I undersökningen jag just berättade om, Barn berättar, visar det sig att barnen längtar efter något annat än det de brukar få: kanske dramatiserade bokprat, och att man lyfter andra medieformer. I Sverige har man nu ganska många år pratat om det vidgade textbegreppet. Här handlar det mycket om att visa biblioteket som mötesplats för barn och unga, att de är välkomna och att de får uttrycka sig på biblioteket, på olika sätt. Utöver läsecirklar och skrivarworkshops, och mer mindre självklara aktiviteter som mangateckning, stickkaféer med mera, ordnar de flesta av stadens bibliotek med hjälp av volontärer (ofta från Röda korset) läxhjälp. Både för barn, unga och vuxna studerande. På flera vardagkvällar i veckan. Det är väldigt populärt.
  • Utöver det dagliga arbetet arbetar man ofta i projektform. Det kan vara tillfälliga sådana, som bara rör en termin eller ett läsår. Då har man ofta fått extra medel till exempel från Kulturrådet, staten, för att genomföra ett projekt, och sedan är det ofta en stor utmaning att införliva det man gjort i verksamheten. Men det finns också projekt som är permanentade, som återkommer år från år. Ett exempel är Bokjuryn, som är en nationell företeelse, som hållit igång i tio år. Efter en holländsk förebild får alla barn rösta på årets bästa bok i olika kategorier. Det ges ut en katalog (visa) som innehåller ett stort urval av de böcker som givits ut under året, men alla får inte plats här. Barnen kan rösta på andra böcker än dem som finns i katalogen. Det finns en affisch, som används både i skolor och på bibliotek. Både skolor och bibliotek kan beställa katalogen och affischen. Det är en tradition att samarbeta mellan skola och bibliotek när det gäller Bokjuryn. Tidigare gick barnen ofta till folkbiblioteket och röstade, men nu kan de rösta på nätet. Det hindrar inte att man ändå kommer till biblioteket, får böcker presenterade för sig och lånar för att läsa – och senare rösta. Förra året röstade 30 000 barn, men det har varit så många som det dubbla när projektet startade. Då fanns det extra pengar för insatser, det har också varit nedgång för det ändrade röstningsförfarandet. Det var inte ultimat från början, men nu har tekniken förfinats och många fler lärare är hemma med internet och datorer, så det finns alla möjligheter att det ökar igen. Kanske får man göra vissa justeringar i upplägget, för att locka deltagare, men det är sådant som diskuteras löpande. Här är loggan till Barnbokskatalogen och Bokjuryn
  • I Stockholm drar varje år i januari ett speciellt projekt igång: En bok i världsklass och Barn och böcker på Skansen. Det är ett samarbete mellan Stockholms stadsbibliotek, Utbildningsförvaltningen (Stockholms skolor), ALMA och Skansen. ALMA är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman är fem miljoner svenska kronor och delas ut årligen till en eller flera mottagare. Författare, illustratörer, berättare och läsfrämjande arbete kan belönas. Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Priset ska också stärka barns rättigheter på global nivå. En expertjury utser pristagarna som nomineras av institutioner och organisationer från hela världen. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne administreras av Statens kulturråd. Skansen i Stockholm är världens äldsta friluftsmuseum, grundat 1891. Syftet med Skansen var att visa hur människor bott och verkat i olika delar av Sverige under äldre tid. (Hazelius ville visa byggnader, växter och djur från hela Sverige – från norr till söder.) Upplägget är att klasser från F till 6 läser böcker av utomeuropeiska författare och illustratörer och sedan skapar de ett verk i text och bild som lämnas in på det lokala biblioteket. Där ställs de ut tillsammans med de verk de utgått ifrån, kanske information om författarna osv. Sedan samlas alla verk ihop och en jury bedömer den. I slutet av maj presenteras vinnarna i olika ålderskategorier och de mottar pris på Sollidenscenen av ALMA-pristagaren som då brukar vara i Sverige för att själv motta sitt pris. Det här tycker jag är ett bra exempel på en lässtimulerande insats som spelar roll, barnen kanske inte skulle ha läst de här böckerna annars. Det är ju inte jättemånga böcker som översätts till svenska varje år, och allt som ökar det här intresset är viktigt och välkommet. Barnen som pratar de här språken, som böckerna är skrivna på, eller kommer från kulturerna de handlar om, finns ju i den svenska skolan. Jag tycker också att det är lyckat att tävlingen får den här lokala förankringen, där barnen kan komma i kontakt med biblioteket vid flera tillfällen, kanske får de en bokpresentation av bibliotekarien, kanske ordnas något vernissage i biblioteket, kanske vill föräldrarna komma och titta? Bilderna här föreställer utställningen på Skansen i år, vinnarbidrag ur en kategori. Utställt är också böcker och information om årets ALMA-pristagare Shaun Tan, som då var här och delade ut priserna till barnen.
  • Ett projekt som permanentats och införlivats i det återkommande arbetet är det med Nobelpriset i Rinkeby. Förra året var det tjugonde året som barn och ungdomar i Rinkeby arbetar med Nobelpriset på ett både okonventionellt och lärorikt sätt. Idén till arbetet kom från konstvetare Elly Berg redan år 1988. Själv tvåspråkig lyfte Elly Berg fram att flera av litteraturpristagarna är flerspråkiga och har skrivit många av sina böcker i exil. Nu leds arbetet av författare Gunilla Lundgren och bildkonstnär Lotta Silfverhielm. Under en hel hösttermin får elever i två skolor studera Alfred Nobel, nobelpriset och pristagarna. Tillsammans skapar de ett flerspråkigt nobelhäfte med egna texter och bilder. De sätter också ihop ett program tillägnat årets nobelpristagare. Programmet framförs under högtidliga former på Rinkeby bibliotek under närvaro av någon av pristagarna. På fotot här ser vi Mario Vargas Llosa förra året, till höger om honom sitter en akademiledamot Per Wästberg, och kvinnan i rött är vår kulturminister Lena Adelsson Liljeroth. Bredvid henne ser ni Gunilla Lundgren som är den drivande författaren i det här projektet, en sann eldsjäl. Jag tror också att ni ser en tomte. ”Någon av er kan få nobelpriset!” Detta säger Gunilla och Lotta på fullt allvar till barnen i Rinkeby när de inleder ”Nobelprisarbetet” varje höst. I Rinkeby bor barn från hela världen, man säger att här talas mer än 100 språk. Därför är ett internationellt litteraturpris en stor inspiration för dem som arbetar eller bor i Rinkeby. Många av pristagarna är dessutom flerspråkiga. Barnen översätter häftena till pristagarens modersmål och de har fått träffa de flesta av de senaste arton årens nobelpristagare i litteratur för att personligen överlämna sitt arbete. Allt sker i nära samverkan mellan skola,  bibliotek,  Nobelmuseet och andra. Häftet innehåller numera även några sidor om medicin- fysik- kemi och fredsprisen. Klasserna arbetar med alla nobelprisen och undersöker, tecknar och skriver om dem. Ni ser ett häfte här på bilden, det gavs till Coetzee, och ni ser också en bild ur ett annat häfte, på Selma Lagerlöfs skor. Barnen som gör häftet går i åttonde klass och är 14 år. Det är alltså nya barn varje år som deltar i arbetet och de arbetar under hela höstterminen med detta projekt. Naturligtvis läser de mycket, men de besöker och skildrar också platser som har med Nobelpriset att göra: t ex Nobelmuseet, Stadshuset, Konserthuset. De hyllar pristagarna med luciatåg, med en utställning om Alfred Nobel och om årets pristagare, med presentation och överlämnande av häftet samt originalillustrationer. Till Dario Fo gjordes en dockteaterfars som handlade om tvättstugan i Rinkeby, till J.M Coetzee illustrerades Pojkår, till Wislawa Szymborska skrev man dikter, till Gao Xingjian gjorde de en serie om hans liv, Le Clézios fick illustrationer till Afrikanen, till Herta Müller arbetade de med temat frihet/utanförskap med utgångspunkt från texter i Kungen bugar och dödar. De senaste åren har bland andra Orhan Pamuk, J. M. Coetzee och Jean-Marie Gustave Le Clézio tagit del av programmet och uttryckt sin stora förtjusning. Pamuk frågade sig om han var i paradiset och Le Clezio sa att besöket i Rinkeby var bäst på hela veckan.
  • Jag skulle vilja nämna en satsning på biblioteken i Stockholm, som handlar om anpassade medier. Den är viktig att nämna eftersom vi när vi pratar om läsning vill nå alla barn, inte bara dem som läser vanliga böcker med svartskrift. En del barn, precis som vuxna, behöver lyssna på berättelserna, en annan behöver få dem visualiserade på teckenspråk, ett litet barn som inte ser kanske behöver ha böcker som man kan känna på. Och så vidare. Äppelhyllor innehåller alltså specialmedier för barn med läshinder i Stockholms stad och län, det här äpplet är loggan. ( Målet med dem är att tillgodose alla barns rätt till litteratur och underlätta för barn med läshinder att hitta sina böcker och sitt sätt att läsa.) Målgrupp Barn, ungdomar och unga vuxna, föräldrar, anhöriga och lärare, logopeder m.fl. som kommer i kontakt med ungdomarna. Sedan 2003 bygger vi upp bestånd av specialmedier för barn med funktionshinder i Stockholms län i så många bibliotek som möjligt, på Stockholms stadsbibliotek sedan 2006. Via studiebesök, föreläsningar och kurser ökar vi vårt kunnande såväl på teknik-, litteratur-, kultur-, pedagogik- som på handikappområdet. Vi omvärldsbevakar och skapar kontakter med socialtjänst, (landstingets) handikapp och habilitering, utbildning etc. På alla ställen där man kommer i kontakt med barn, BVC, förskola/skola, språkförskola, resurscenter och datatek informerar vi för att nå alla de barn och föräldrar som vi är inriktade på. I dag finns en Äppelhylla med talböcker, videogram, taktila böcker, böcker på teckenspråk, bliss och pictogram på ett nittiotal av länets bibliotek, även skolbibliotek.
  • Svenska Barnboksakademin I Svenska barnboksakademin sitter arton författare och illustratörer, som arbetar med barn- och ungdomsböcker. Svenska barnboksakademins syfte är att främja god barn- och ungdomslitteratur och verka opinionsbildande. Akademin arbetar på en rad olika områden. Bland annat uppvaktar den makthavare, anordnar seminarier för bibliotekarier och lärare och delar ut ett årligt &amp;quot;Eldsjälspris&amp;quot;. Svenska Barnboksakademins Eldsjälspris har sedan 1990 årligen utdelats ”till en person eller grupp som med särskild entusiasm och energi har verkat för att barn och ungdomar ska komma i kontakt med bra litteratur eller som på annat sätt bidragit till att väcka deras insikt om språkets betydelse”. Här på bilden ser ni Jujja Wieslander som skrivit böckerna om Mamma Mu, jag vet inte om de är översatta till franska?, läsa vid utdelningen av priset till Siv Widerberg som står där i blått, en högst verksam barnboksförfattare trots sin ålder på 80 år, och också en eldsjäl i ordets sanna bemärkelse. Hon brinner starkt för alla slags frågor som gäller barn, läsning och bibliotek. Hon värnar om folkbiblioteken och deras demokratiska, folkbildande funktion och hon rycker ut till folkbibliotekens försvar närhelst någon nedläggning eller indragning hotar.  Den 26 maj 1989 instiftades Svenska Barnboksakademin på Skärholmens bibliotek i sydvästra Stockholm. Initiativtagare var barnbibliotekarien Monica Alpsten och en företrädare till mig själv, barnbibliotekskonsulenten Harriette Söderblom. Bakom idén att starta en Barnboksakademi fanns något så handfast som ett bord. Det stod ursprungligen på Stockholms allra första barn- och ungdomsbibliotek, som startade sin verksamhet redan 1911. Så småningom uppgick det legendariska barnbiblioteket i Stockholms stadsbibliotek, som stod färdigt 1928. Bordet hamnade så småningom i Skärholmen. Till bordet hör 18 stolar, exakta kopior av de som ursprungligen fanns runt det. Under årens lopp har barnboksförfattare och barnboksillustratörer, som framträtt på biblioteket, skrivit sina namn på undersidan av dessa stolar. Så föddes tanken på att bilda en barnboksakademi ”med säte och stämma i Skärholmen”. Det här är också kopplingen till Stockholms stadsbibliotek, där jag sitter i sekretariatet tillsammans med en kollega som arbetar på Skärholmens bibliotek. Jag har med mig en folder som barnboksakademin ger ut, den finns även på hemsidan att printa ut, på ett antal olika språk. Det är 17 skäl för barnboken – varför ska man läsa barnböcker egentligen? Läsa några exempel? Skälen är illustrerade av Sven Nordqvist, som gör böckerna om Pettson och Picpus? Findus! Här ser ni två av de nu sittande författarna/illustratörerna. Gunilla Bergström har skrivit och tecknat böckerna om Alfons, som är omåttligt populära på svenska bibliotek, och har varit så ända sedan de började komma ut år 1972. De handlar om en vanlig kille som bor med sin pappa i någon modern förort - var som helst i världen. Stor är han inte. Och inte så stark. Och slåss gör han helst inte heller! Han är glad och busig men kan också bli ilsken, svartsjuk, spökrädd ... Böckerna handlar om det mesta - från vardagstrassel till livets stora gåtor. Det har blivit 25 böcker i Alfons-serien. År 2012 fyller han 40 år! Jag tror att han heter Alphonse hos er? Johan Unenge är också en väldigt folkkär författare som också tecknar, och har skrivit många böcker för åldern 8-14 år. Ofta skriver han tillsammans med en kollega Måns Gahrton, men inte alltid. Jag valde honom som exempel för att också få berätta om Läsambassadören som är något nytt i Sverige för i år. Läsambassadören är en författare eller illustratör som är utsedd för att främja läslust och sprida medvetenhet om hur viktigt det är med litteratur för unga. 2011-2013 är det Johan Unenge som sitter på posten, han tänker sig att framförallt sätta in stöten gentemot föräldrar – de är de som har närmast till sina barn och som måste vara goda förebilder.
  • Hur kan man sammanfatta allt detta? Jag har berättat om en del styrdokument som vi har i ryggen när vi arbetar med barnverksamheten, om en barnsyn i förändring och som jag tror bara kan leda till något gott. Jag har också berättat om de olika insatser som görs för olika åldrar på barnen. Som barnbibliotek har man det breda uppdraget att försöka nå barn i åldrarna 0-18 år. En sann utmaning. En utmaning är också det som jag beskriver: att gå från ett arbetssätt där vi riktat oss gentemot skolbarn under skoltid, till att locka barnen på fritiden. Många barnbibliotekarier tycker fortfarande att det är ett vinnande koncept, men vi har inte resurserna att göra allt, vi måste fokusera på några färre uppgifter och istället göra dem riktigt bra. Då kan vinnarna bli barnen. Därför avslutar jag med den här bilden från prisutdelningen i en skrivartävling som avslutade projektet med den adopterade författaren på Rinkeby bibliotek, från i maj i år, vinnarna Hafsa, Michaella och Abshir. Eva Susso delar ut priserna. Foto: Marie Johansen
  • Ja, det var ungefär det som jag tänkte presentera här idag. Kanske har ni frågor? Om jag förstår frågan kan jag försöka besvara den på franska… Annars får Maria hjälpa mig här. Ni är varmt välkomna att kontakta mig, allra enklast via mejl.
  • Poitiers 111208 m johansen

    1. 1. Marie Johansen Poitiers, 8 décembre 2011 Les actions pour les enfants et les jeunes à la bibliothèque publique de Stockholm - et pourquoi?
    2. 3. La Bibliothèque publique de Stockholm La section pour enfants
    3. 4. La Bibliothèque publique de Stockholm et l´emplacement des branches dans la ville
    4. 5. Les lois et les directives des bibliothèques publiques de la Suède Manifeste de l'UNESCO sur la bibliothèque publique Convention relative aux droits de l'enfant Loi sur les bibliothèques Loi sur l´éducation
    5. 6. Plan stratégique dans la ville <ul><li>La culture des enfants et des jeunes - exprimée sans contrôle adulte </li></ul><ul><li>Expressions propres d´enfants, comme leur jeux, comptines, blagues et devinettes </li></ul><ul><li>• L´expression d´eux-mêmes, « subculture »: </li></ul><ul><li>écriture, jeux de rôle, les communautés Internet, Graffiti, Parkour </li></ul>La culture pour les enfants et les jeunes, produite par des adultes • Généralement considérée comme une qualité culturelle, esthétique, artistique, éducative • La culture axée sur le marché: télévision, jeux vidéo, jouets, médias La culture avec les enfants et les jeunes fournie par les adultes • Activités de loisirs, par exemple les écoles d'arts, rencontres, clubs, événements,festivals • Activités de la nature plus informelle que les adultes et les enfants font ensemble, comme jouer, les jeux folkloriques, les traditions
    6. 7. Les missions de la Bibliothèque publique de Stockholm
    7. 8. Bibliothécaire pour enfants – qu´est-ce que c´est? Bild på Ella
    8. 9. Kulturhuset: Rum för barn
    9. 10. Kulturhuset: TioTretton
    10. 11. Les parents!
    11. 12. Une première rencontre avec la littérature
    12. 13. L´école maternelle
    13. 14. L´école
    14. 15. Autres activités pour les enfants d'âge scolaire
    15. 16. La participation des enfants
    16. 17. Les loisirs et les enfants ”libres”
    17. 18. Des projets
    18. 19. Autre projets
    19. 20. Encore un projet
    20. 21. ” Äppelhylla” Il n´y a pas de pommes dans l´étagère des pommes !
    21. 22. Svenska barnboksakademin http://www.barnboksakademin.com/
    22. 23. Conclusion
    23. 24. Contact [email_address]

    ×