SFAH: Rapport 1992

1. Nordisk konference for arbejdernistorirtere
6.-9.5.19ê1 Nykøbing. Falster, Danmark
Mikko Majander
KOMMUNIST ISK FRONTORGANISATION ELLER
VÅRNARE AV DET VÅSTERLÅNDSKA SAMHÅLLSSYSTEMET?
Den finske fackföreningsrörelsen i det kalla kriget 1947-511
Inledning
.
Under âren 1944-47 gjorde fackföreningsrörelsen. speciellt Finlands
Fackföreningars Centralförbund (PFC). ett genombr-:vtt i det finländska
samhället. Arbetsgivarna hade p.g.a. de svära förhallandena under andra
varldskriget tvingats erkänna facket som en likvärdig förhandlingspart,
och måste även godta bindende kollektivavtal. Finland, som var hårt
utsatt genom krigsskadestand och
ateruppbyggnad._ heh-'givne na arhetsro,
Med stöd sitt mangdubblatlemedlemsantalECM/5.0.00år PFC
snabbt en maktfaktor i arbetsmarknadspolitiken och uppnädde samtidigt en
central ställning som paverkare av den finlandska samhällspolitiken.
Fackföreningsrörelsen blev också ett av de häftigaste slagfälten
för den interne maktkampen inom arbetarrörelsen. I den inrikespolitiska
kampen gav styrandet av det mäk'tiga PFC en enorm tilläggspondus. Efter
manga dramatiska och färggranna skeden behöll socialdemokraterna sitt
grepp om centralförbundet, men kommünisterna kontrollerede fortfarande
1
Föredraget baserar sig på min pro gradu -avhandling i politisk
historia vid namn 'Internationaalien välissä -
SAK ja kylmä sota
kansainvälisessä ammattiyhdistysliikkeessä 1947-51' (Mellan
internationalerna -
PFC och det kalla kriget i den internationella
fackföreningsrörelsen 1947-51). Avhandlingen granskades vid Helsingfors
universitets statsvetenskapliga fakultet i oktober 1990.

2. '- 3
W (1'F1'gu l.::3 y.:CI:'Q'D 'D”I 9: :"T9: “i dock inte kampen om PFC LI" ettpa
3-:«:›ncentrerar 'lag mig på beskrivningen
av sec-faldemolcraternas och kommunisternas strid om herrava'ldet 'over
ur ideologisk synvinl-:el: Hur sig det samhällssystem och den
samhällspolitik ut som det finska facket strävade till att skapa? På
vilka mål och medel byggde fac'2et upp sin politik? Hurdan var FFC:s
internationella identitet och vilken betydelse fick den för Finlands
interna konstellationer?
râgeställningen konkretiseras har till FFC:s internationella
relationer efter andra varldskriget, speciellt under áren 1947-41, då
. . , .
_ .. .V . .. .
.. ,
det kalla Kriget delade varlden och lytte fram facxforemngsverksamnetens
ideologiska bakgrund också i Finland. En frâga som sarskilt väl visar
...4injedragningen mellan socialdemokraternas och kommunisternas
grundläggande utgångspunkter är inställningen till 'de fackliga
internationalerna. Slutligen str'a'var jag till att placera den finske
fackföreningsrörelsen på det kalla krigets karta.
Från Tysklands bundsförvant till det antifascistiska lägret
I andra världskriget kämpade Finland pa Hitler-Tysklands sida. Liksom
de övriga arbetarorganisationerna förblev även fackföreningsrörelsen
lojal mot statsmaktens politik och stödde landets krigsansträngningar.
Men FFC:s motiveringar om ett försvarskrig mot Sovjetunionen fick föga
forståelse utomlands. Organisationens internationella forbindelser bröts,
med undantag av Sverige, och PFC fruktade internationell isolation.
Finlands fackföreningsrörelse stod nu inför ett svärt problem: Hur
'il'

3. (
'4
internationella faCKföieningsverksamheten var problematiska. men
hopplosa. I de allierades ögon var PFC en centralorganisation i det
tidigare fiendelandet. A andra sidan hade organisationen :'edan .tidigt,
år 1943. tagit avståno. från krigspolitiken oc'n representerade varen
II'1944 den mest betydels fulla av de organisationer i Finland som stödde
freden. Ordförande Eero A. Wuoris personliga ins.= ts i bytet av linje var
betydande. Han var en av de få som förmâdde förutspa hurdana förändringar
krigsresultatet skulle komma kräva av Finlands uti'ikespolitik. Wuori
var en av Paasikivilinjens mest centrale arkitekter.
I februari 1945 ordnades fackföreningarnas världskonferens i London,
där man lade grunden för det efterkrigstida internationella samarbetet.
Sovjetunionens fackorganisatione ville
hawmed även f.d_. 4
_
fiendel'andernas organisationer. vilket 'däremot"den engelska.
cen ralorganisationen TUC motsatte sig. Enligt engelsmännen var den i
östeuropa igångsatta fackföreningsverksamhetenhelt under Sovjetunionens
inflytande, vilket skulle ha lett till att dessa länder under'
världskonferensen endast hade förstärkt den ryskledda grunperingen.
Däremot var' PFC också i engelska ögon en
tillräckligt stabil och
demokratisk organisation med tanke på Londonkonferensen, fastän t.ex.
George F. Kennan. amerikansk Moskvadiplomat och sovjetkännare, ansag
den finska fackföreningsrörelsen tillhöra den ryska kontrollsfären.
Med VZSPS aktiva medverkan fick PFC en inbjudan till London, dit
dess representanter -
som de enda från de tidigare fiendemakterna -
ankom först den sista konferensdagen. Den besvärliga resan genom ett

4. en internationellt ei'känd "svndeföz'lätelse" for sin krigstiee politik.
En tidigere tolkning her varit ett rysserne med sin inbjuden till
London ville trycke på de finske socieldemcña:eterne och kon'xmunisterne
till semez'bete inom PFC. Ur ett videre perspektiv leg det dock i deres
primäre interesse ett försterke det egne inflytendet i den internationella
feckförenings'örelsem I internationella semmenheng 'nörde finländerne
klart till Sovjetunionens beskyddslinger, och de var tvungne att. stöda
sovjetiske intressen ble. emot de skandinaviske organisationerne.
Därutöver hede PFC som medlem i den sovjetiske grupperingen ett elldeles
speciellt propegendev'arde, eftersom forbundet representerede västerländsk
orgenisationskultur.
›
I
'
En enhetlig världsfederetion. där bede huvudriktningerne inom
erbeterrörelsen deltog, ver en ideelsituetion för den finske
fackföreningsrörelsen. De traditionelle nordiske semerbetsperterne hörde
nu till samme internationella tekorgenisetion som VZSPS, som från FFC:s
synpunkt sett hede blivit den politiskt viktigeste utländske
organisationen. Den nye internetionelen ver funktionellt sett svag,
vilket också passede finländerna
utmärkt. Det var lätt att på bred
front. vere enige ifr-åge om deklarationer. Betydligt pinsemmere
situationer kunde ha uppstett ifell världsfederationen hede utövet
övernationellt beslutsfettende och förpliktet sine medlemmer till
verklige atgärder.

5. Mot det öppna kalla kriget
:
Url-"ler år 1947 gick stormakternas n'ratsättningar mot öppen konflikt.
:lette smulade i SDâbD takt ner grunden för det samarbete zz'xellm
socialister/socialdemokrater och l-:omnmnister som internationalen hade
gentemOt de nationella organisationerne. I enlighet med l'arorna om
demokratisk centralism strävade man till att utveckla internationalen
till en centralstyrd frontcurganisation. Ju mer den internationella
situationen skärptes, desto mer politisk blev FVF:s verksamhet och
desto skarpere blev propagandan.
Den allt hårdare politiska kampen inom fackföreningsinternationalen
blev föremâl för hård kritik från de scucialdemokratiskt ledda
västerländska organisationerne; somhsmáning'ombörjade
I
löSgöra :från
världsfederationen. Dessa höll fast vid självst'a'ndiga
-
reformistiska
och vä- tvänliga -
internationella sekretariat för olika yrkessektorer.
sâdana
som FVF i sin tur ville integrera under sig. Dethär
yrkessekretariaten hade traditionellt varit de som fungerat mest
effektin i den internationella fackföreningsverksamheten. Den öppna
konflikten blev ett faktum da de västerländska organisationerna gav
sitt stöd at Marshallplanen, som FVF skarpt motsatte sig.
International-en, som skapats i den krigstida alliansens och den
antifascistiska frontens anda. hade nu blivit en frontorganisationsom
verkst'allde Kominforms politik och tjänade den
sovjetiska
utrikespolitikens mål. Samtidigt stödde Förenta staterna både politiskt
och ekonomiskt den europeiska arbetarrörelsens icke-kommunister via

6. I'
T.
grundede en egen interzmtionel, Frie feckföreningsinternetionelen (FFD.
Inom FUF stennede de renske och italienske kommunistorgenisetionerne
oc'n en blended ske-'e u-lendsorgenisetioner Iver -
samt PFC. Det finske
socieldemokretiskt led-de fecket befenn sig p.g.e. det kelle krigets
politiske motsättninger i märkligt sällskep och i en besverlig situation.
Kommunistisk frontorgenisation. . .
Under år 1947 tynede semerb (T)tet mellan de finske erbeterpertierne ev både
på regeringsnivá och 1' de gemensemme messorgenisationerne. Det isolerede
kommunistiske partiet (FKP) måste elltmer forlite sig på messornes
direkte stöd. A andre siden strävede de finske
kommunisterne 'trogetj'*
till ett realisere det sovjetiske komnmnistpertiets linje, som efter
ett Komintern grundets lämnede föge politisk hendlingsfrihet.
Enligt leninistiskt synsätt underordnedes fecket klesskempen som
självfellet leddes av erbeternes förtrupp, det kommunistiske partiet.
Ocksa i Finland tjänede den kommunistiske feckföreningsrörelsen strikt
partiets mel. Till exempel befellde de kommunistledda feckförbunden
sitt fält ett utöve påtryckning mot regeringen under Finlands och
Sovjetunionens förhendlinger om vänskeps-, samerbets- och biståndspekten
år 1948.
Efter det förkrossende nederlaget i
riksdegsvelet sommeren 1948
uteslöts folkdemokreterne ur regeringen. Mot forventningerne ingrep
Sovjetunionen inte med utrikespolitisk påtryckning. FKP måste klare sig

7. “dress :www-:um :Hunt-we« v44.. 2".I)':.«.r'1'<›"›áa"- ,ml/ur.. :max-:nv .›.«.› ;.. -: ;.- mv.:
på eden hand och bygge upp sin politik på ny grund' -
ocn dette i
opposition. .
memrministerna hede. fcrtferende ett stort inflytende inom de feel-:lige
l-artiets fackliga sektion omorgeniserades och konmxunisternes bästa
forme-;ror togs till dess ledt-Lin'. Pac.:ets arbetere skulle nu bli partiets
styrke, och kommunister-na hoppedes genom dem återfå sin ledende
ställning i samhället.
Under trycket av det skärpta laget lenserade Sovjetunionen under
"'11varen 19%? genom sine internationella rontorgenisationer -
ev vilke
världsfederetionen fortferende var den viktigeste -
en världsomspännende
fredskampenj. Dette förutsette även av de finske kommunisterne en
kursändring mot en mer offensiv strategi. och här behövdes
feckorganisetionernas slegkreftighet. Under sensommeren skekede FKP det
finske samhället med en
politisk offensiv
som man kdemeskera
till en spontan arbetarmanöver.Centralorganisationenl-'FCfördömde
strejkerne som olegliga. och det finske fecket befenn sig tillfälligt i
intern splittring.
Från första börjen kopplede kommunisterne strejkvâgen till den
universelle kampen mot de reektionära krafterna och sökte
världsfederationens stöd för att ge kampanjen mera färg och styrke. En
representent för internetionelen, frensmannen Rene' Arrachard. anlände
till Finland och marknedsfördes entusiastiskt som "expert på
m trejkmenövrer". Denne kommunistiske propagandist.underblâste
U)trejkernas kampanda på flere massmöten och lovede internationellt
..
q. . . . .'
stod, både moreliskt och materiellt. at de tappre finske erbeterne.
I den internationella polariseringen hede PFC kvarstâtt som medlem

8. 'vt-3.3'lzjsfederationens ledning skulle få ratt att ingripa i FFC:...
heter och besluta om dass principer och mål. Detta skulle iI))'3 [(4"D._9' '-l 1""
-.onse;:vensens namn ha inneburit att den finska fackföreningsverksamheten
hade klit/it föremål för internationell kommunistisk kontroll.
Till sin store basvikelse lyckades kommunisterna endast få cirka
40.005 arbetare att ansluta sig till strejken, som hastigt rann ut i
sanden. Socialdemokraterna använde Arrachards skar-pa beteende som
argument emot. den kommunistis ta internationalen. Därmed misslyckades
Arrachards :OE-Sök i Finland lika totalt som hela FKP:s offensiv.
Misslyckandet innebar att kommunisterna blev en betydelselös minoritet
inom facket.
...eller värmare av det
Västerl'andska samhällssystemet?
Som medlem av en ytligt sett enhetlig international kunde PFC i all ro
U'ygga upp sina relationer till grannländerna. Kontakterna till de
.
0: kl'ka.xdinav ska broderpartierna och -organisationerna var livsviktiga för
de finske socialdemokraterne, som sag framför allt den svenska
arhetarrörelsen och dess framgångsrika samhällspolitik som en viktig
förebild. D'a'rutöver fick man från de nordiske landernabade reda pengar
och moraliskt och ideologiskt stöd för kampen mot kommunismen.
Kommunisterna som i enlighet med den sovjetiska politiken skyggade för
"nc-rdismen" och "skandinavismen" lämnades i sjalva §erket utanför dessa
kontakter.
I Spända inrikespolitiska situationer var det oerhört viktigt för
socialdemokraterne att facket hölls under deres kontroll. Man jämförde

9. situationen med länderne på Balkan. där de kommunistiske
:ac-:organisationerne lade presset sina regeringer -att in på. en
folkdemoL-:retisk vt'g. Speciellt meste men nu se till ett
Mektorcenisetione.x PFC meste dock te i beaktende även de
utrikespc-litiska dimensionerna av sin verksem'net. Finlands stauning *7
det kelle ":riget ver eldfängd. I säkerhetspolitiskt evseende tillhörde
--n2enc Klart Sovjetunienens intressesfar. men 'nöll ifrága om sitt
'x
....fn (bsam syet m och sin mentalitet med händer och tänder fest vid det
<
ästeriändske. Det var därför naturligt ett socialdemokraterne i FFCzs
ledning förhöll sig väldigt försiktigt till frágen om internationella
relationer. Det kella krige-t ställde dem i vilket fell som helst i en
prek'ar situation. Landets utrikespolitiske position medgav inte öppne
demonstrationer mot Sovjetunionen, men livet i skuggen av den store
g'annen fick inte heller lede till isolation från
vestvärlden,
'
I frâgan om internetionelen följde PFC i möjligest stor utsträckning
de nordiske organisationernes verksamhetslinjer. Ifräge om
världsfederationen velde man det "passive motstandets'" taktik: man
vägede inte utträde ur organisationen. men å andre sidan undvek man så
långt som möjligt kontakter och samarbete. Med tel om neutralitet
motiverede socialdemokraterne sine strävanden ett komma loss från de
stormel-:tspolitiske grupperingarna.
Genom de nordiske lenderne och Ofrämst genom ordföranden för det
danske LO, Eiler Jensen, följde finländerne intensivt med grundendet av
den Frie Feckföreningsinternationelen. FFC:s ordförende Emil Huunonen
deltog t.0.m. under sommeren 1949. dock inofficiellt. i en
pleneringskonferens i Geneve inför den vesterlandske internetionelen.

10. en :Inhlandning i 5325 interne angelägenheter. etnär gav slutligen en
Socialdemokraterna gjorde pa detta satt det fullständigt klart
.
vems lager de onskade ocn kande sig tillhöra. Talen om neutralitet var
endast formelle floskler som förenleddes av omständigheterna.
PFC mellan öst och väst
La U.our Party, som traditionellt hade stött sig på starka fackförbund,
intog regeringsställning i England under âren 1945-51 och blev samtidigt
den europeiska socialdemokratins synligaste och mest inflytelserilza
förebild. I regeringskretsar förstod man mer än väl att. fackföreningarna
överallt hade första.th sin samhälleliga betydelse efter världekriget.
Foreign Office följde noga med verksamheten i både “nationella
organisationer och den internationella fackförenin srörelsen.
Under âren 1946-50 var Charles L. Thomas
anst'alld som arbetsattache
(Labour Attache) vid Englands ambassad i Helsingfors. Han ansvarade för
kontakterna till de fine :a arbetsmarknadsledarna och speciellt till de
finska socialdemokraterne. Hans veckorapporter till London visar hur
detaljeret engelsmännen följde med den finska fackföreningsrörelsen,
som man helt tydligt gav en betydelsefull roll som påverkare av
›
samhällspolitiken.
Engelsmännen var länge pessimistiska angående' FFC:s möjligheter
att bibehâlla sina västliga kontakter efter världsfederationens
upplösning. De uppmanade finländarna till försiktighet och sag ett
formellt men möjligast passivt medlemskap i världsfederationen vara en

11. re-:erino oiorde också sitt bästa i o:gaz':iser'xnt et av en vidst '2:2th
fOI'PEQIZ-.dê man vestlig information och ordnade med lämpliga forel'asare
,;9 soci=ldemcrkrater hade fasta kontakter också med USAzs
.
elsingf«:›rsambassad. Men det var först i oktober' 1949 den egentliga
öppningen mot amerikanerne skedde. i samband med att den amerikansl-:a
centralerganisationen AFLzs berömda europeiska representant Irving
Brown 'resökte Finland. Från finländskt hall sköttes ":ontakterna främst
av den energiske partisekreteraren Väinö Leskinen. Han betonade skickligt
för amerikanerna att Finlands självst'andighet oc'n demokrati i hög grad
var beroende av socialdemokraternes kampformâga. .Leskinen reste under
varen 1950 omkring i USA och knöt nyttiga kontakter med bl.a. Jay
Loves-tone som var ansvarig för AFLzs utrikespolitik. Förbindelserna
stabiliserades och förstärktes via kontaktpersoner i Stockholm och New
York.
Amerikanerne och Finlands socialdemokrater fann varandra i den
outtr'ottliga kampen mot kommunismen. Genom APL var det möjligt att även
få finansiering och materiell hjalp, men priset för PFC var en klar
frigörelse från världsfederationen.
Från hösten 1950 finner man
antydninger om atminstone en summa på 50.000 dollar och en
djuptrycksmaskin. som behövdes till valkampanjen inför FFC:s kommande
representantmöte. Därtill fick socialdemokraternes delegation möjlighet
att under ett studiebesök i USA stifta bekantskap med betydelsefulla

12. e:›:›ci«;-d›:-'nokraterna. Dem 'nede han köpt för de :GI-"LU dollar han lade
fått .sc-m cla-naticn under sin viste-lse Az'nerika. :aile-.ma i rznla.m
1
.ns dock tydlin'a nanvisningar om att stödet existerade.J N.
Fie-:lan under slutskedet. av världskriget hade Sovjetunionen med stark
hand fif-rsökt styre in den finska fad-:föreningrörelsen pá intern-'tinnellt
sett. "rätt spar". Reden under år 1945 igangsattes utbytesbesöken mellan
'län- ernas fackliga delegationer. Sovjetunionens Helsingforsambassaci
anses laa följt. med .Fl-“Os pelitik med direkt hjalp av de. finske
kommunisterna. Men inte heller här finns det palitlig information om
det. ekonomiska och
materielle stödets omfattning.
Jr rysk synvinkel sett var det endast stabila vänskapsförhallanden
till Sovjetunionen som garanterede Finlands fredsvilja. Dette i sin tur
förutsatte i enlighet med den svartvita världsbilden att fackförbunden
tillhörde världsfederationen. som försvarade freden och demokratin emot
de amerikansrca fascistiske krigshetsarna.
Efter att de övriga västerländska organisationerne utträtt ur
Världsfederationen. blev 'EI-'C ur dass synvinkel en allt viktigare medlem.
För den komrnunistiska pr-opagandan var det centralt att man bevisligen
kunde säga sig representera världens alla arbetare, oberoende av
ideolo d.v.s. också icke- :ommunister. Under aren 1949-51 besökte
världsfederationens ledere Finland i sex repriser för att diskutere
FFC:s relationer till internationalen. Därutöver kontaktedes finländarna

13. även utomlands och fragan diskuteracles i de styran-:le orgenen inom
Etuvudkontor -
inkluderende en :ws-z funktionär -
till .Ieleingfors
Federationens representanter försökte skrå-:mme upp finlänclarna gen-om
att betone. att ett utträde ur internationalen skulle komma att tolkes
som en fientlig aktion gentemot Sovjetunionen. Å andre sidan frângick
man den skarpt offensive linje som Arrachard företrätt, och gick istället
världsfederationen knyta direkte' forbindelser bl.a. med de större
arbetsplatssektionerna oc'n de fackliga lokalorganisationerna, som
domineredes av kommunisterna. vilket innebar att man förbigick PFC. Det
år i varje fall anmärkningsvärt att ryssarna sjalva inte direkt deltog
i påtryckningen av PFC ocn att de inte hotade med att bryta de
bilaterale förhallandena.
Mot en västerländskt betonad neutralitet
Den fit-;ska centralorganisationens inställning' till polariseringen inom
den internationella fackföreningsrörelsenfick sin lösning under FFCzs
VI representantmöte på sommaren 1951. I valkampanjen lyfte kommunisterna
upp kampanjen för väcldsfederationen till en prim'ar frâga och betonade
arbetarklassens gemenskap. För socialdemokraterna blev principfrâgan i
valet därför om facket skulle driva l'ontagarnas intressen eller om det
skulle användas som instrument för kommunistisk klasskamp och revolution.
I mötet deltog observatörer från både den kommunistiska och den
västerl'andska internationalen, sâväl en rysk delegation srm IäFLzs Irving
Brown. Folkets hus i Helsingfors lil-:made närmast ett propagandaforum,

14. aa de utle-ndskc gaSIellw,
-
i rn_.-1eal.1is›:ns stemningai 1 eine.
:Yale-:ni ;getel 1.›ee,›':yllee verendra
i'et-resertentmötet, och kunde basen en' dette stort; laesluta om
ur vërldsfederationen. I neutralitet-ens nemn beelöt men att 'aven hålla
sig utanför Frie feckföreningsinternatio.zalen, eftersom en anslutning
till denne st.ar':t antiIL:I:›mmunistiska organisation skulle hr tolkets som
en tippen provokation emot Sovjetunionen. P.g.a. Finlends internationella
ställning fortsatte FFC sin belensgâng mellan de både mektblocken. Man
'3 H],...Q] (1'g.:...4...4 <2 (1"(I1rt U)9förstärkte sin samhörighetskä .1
'ntidigt som man
fortsättningsvis utövade korrekt besöksdiplomati med Sovjetünionen.
FVFzs inflytende på den finske feckföreningsrörelsen fortsatte
dock genom de kommunistdominerade fackförbunden. PFC hede givit sina
medlemsorganisationer frie händer angående de internationella
relationerne, vilket
betydde. att också de
ver tvungne ett velja mellan
'ost och väst. Kommunisternas standpunkt var'kler: man kunde inte delta
i sådant samerbete der Sovjetunionen inte var med. Följaktligen utträdde
de kommunistledda för unden ur de
västerldndskayrke'ssekretariaten och
blev medlemmer i FVFzs yrkesdepartement.
Problemet för de kommunistiske förbunden var ett de hede velat
fortsätte med det. nordiske samerbetet. Det skandinaviske stödet hade
trea'itionellt varit en ekonomisk ryggrad i arbetskonflikterne. Det var
i vilket fall som helst en omöjlighet (ett samtidigt vara medlem i FVF:s
yrkesdepartement och i de nordiske organisationerne, som tillhörde
västlägret. På dette sätt begränsades de kommunistiske feckförbundens
externe relationer till den Sovjetdominerade världen. De.
socialdemokratiske förbunden byggde däremot upp sina relationer till de

15. f."
:a länderna :ch till vast.nr:nordis
Sammanfattning
'gi D..(D .4'J i,....'[v“i :J (35M...1O :3 I))...a,4CD “i (D._.01.'f'5:0.1J2:' (D'1 :1 pr m .
0
n rl QA
betydelse för det finske facçet efter andre V-l" u-:dskricet. Den :an inteP'
utrarznas på vase.. av det erhállna ekonomiska understödet. Vål'ë
helhetsv'arde vi troligen aldrig kommer att få veta. -lan kan vidare
inte underslwtta den politiska. sociala, ideologiske, moraliska och
7'.C ....rf C "i 'T12:.:pu 0' 'D r' V:CLm ...UlI'D U) I_|:j ›J C rf“i H.3:'(Dm ;=
'
C:;1 ri'pu :7.r,-m '1 3 g. :1"nu 0..fl' H pl ._.F.. Ulk<:1 :3 m *1 3,m r., m 9 :5
vi l:›etra..tar en St-*Yk natimell oo'n internationell brytningsperiod.
Med sina utrikesförbindelser sti'ävade socialdemokraterna att trygge
de ekmomiska, samhälleliga och organisatoriske kontakterne till
Skandinavien. Bindningen till det nordiske lagret förstärkte den
västerlä.:dska identiteten och sammanband andligt sett Finland med den
"fria" världen. De ideologiska fr'a'ndernas öde i östeuropas"
folkdemokratier var ett avskäckande alternativ.
Världskrigets resultat tvingade även PFC att
bibehalla de politiske
forbindelserna till Sovjetunionen. Socialdemokraterna var bei-Edda på
ett vanskapligt samarbete. men det fick inte inverka på Finlands intel-na
frågor. Inga ideologiska villkor för samai'betet fick ställas, och
fackföreningarna skulle fortsättningsvis få fungera .i enlighet med
nordiska/'västerländska principer och mål.
Kommunisternas mals'a'ttningar och, taktik dikterades i stor
utstr'aickning av den internationella kommunismens pi*ogramförklaringar.
Deth'ar syntes tydligt framför allt under strejkoffensiven år 1949, da
de facit-:liga organisationer-na utan skrupler underställdes dels den
inrikespolitiska maktkampen och dels det kalla krigets internationella

16. förverkligade partiets gener i .
:iX-'6.1' sem ls'zedlê'i'n av
värna om de statliga relationerne melle-.n lån-derne. baserede sin på
I
Den engelska Labourregeringen var de europeiska socialisternas
andliga ledstjärna. men den hade. inte resurser at bekosta
broderorganisationernas verksamhet. APL däremot kunde erbjuda även
ekonomisk hjälp för kampen mot. kommunisterna. Fr.o.m. ":östen 1947
tillämpade dess representanter -
vid sidan av underrättelsetjänsten
CIA -
den amerikanske regeringens uppdämningspolitik. först i Frankrike
och Italien och sedan även i de övriga Marshall-länderna. Kanalerna
till' det avl'eigsna Finland stabiliserades först. under år 1950.
Det kalla kriget var verklighet inom den finske fackföreningsrörelsen
Ph
och stundvis gick vågorna höga. Både ran öst och från Väst. försökte
man påverka FFC:S internationella orientering. Under detta kor-strka
›
valde FFC som sin linje en
västerländskt orienterad neutralitet utanför
de konkurrerende internationalerna. Trots de utländskeförbindelserna
var det. dock finländarna själva som på basen av de egna prioriteringarna
slutligen bestämde FFC:s standpunkt. Fastän man var tippen för idéer
och understöd utifrán, var
outröttligt arbete på arbetsplatserna och