1. Förbättringsarbete mot fall
Examinationsuppgift 5
Anneli Steen
Omvårdnad, introduktion till distriktssköterskans arbetsområde.
Jönköping, 0514
Handledare: Berit Munck, Universitetslektor
Examinator: Margareth Björklund, Doktor i omvårdnad/folkhälsa, Lektor, Leg Sjuksköterska
Handledare VFU: Marie Albinsson, Leg. Distriktssköterska, Nässjö kommun

2. Nationellt kvalitetsregister och interventionsstudier
Risk för fall enligt Senior Alert
Åtgärder för minskad fallrisk enligt Senior Alert
Interventionsstudier om åtgärder mot fallrisk
Förbättringsförslag med stöd av interventionsstudier
Åtgärder mot nyckelorsaker
Multiprofessionellt samarbete
Diskussion
Referenser

3. Nationellt kvalitetsregister och interventionsstudier
Ett verktyg för att systematiskt utveckla, förbättra och kvalitetssäkra omvårdnadsvariabler för
personer över 65 år i Sverige är det nationella kvalitetsregistret Senior Alert. Vårdsökande
personer registreras och riskbedöms här med avseende på risk för undernäring, trycksår, fall och
munhälsa (Nationella kvalitetsregister, 2014a). Resultatredovisningen från Senior Alert under
april månad 2014 i Nässjö kommun på särskilt boende, visade att risken för fall var hög, men
registrerade åtgärder var inte lika höga (Nationella kvalitetsregister, 2014b). Ett fall kan ha
förödande konsekvenser för en äldre människa. Både sociala och fysiska aktiviteter kan hämmas
av en fysisk skada och/ eller rädsla för ytterligare fall. Detta kan i sin tur leda till brist på
självförtroende och social isolering. Sjuksköterskor behöver identifiera fallskador och införa
lämpliga åtgärder för att minska risken för ytterligare fall (Jones & Whitaker, 2011).
Risk för fall enligt Senior Alert
Risk för fall hos en person bedöms i Senior Alert med ett poängsystem enligt Downton Fall Risk
Index (DFRI). Får man tre poäng eller mer föreligger hög fallrisk. Tidigare kända fallolyckor ger
poäng, liksom viss medicinering. Bruk av lugnande läkemedel, sömnmedel eller neuroleptika ger
poäng. Även bruk av diuretika är poänggivande, liksom bruk av andra antihypertensiva
läkemedel. Antiparkinson- och/ eller antidepressiva läkemedel är likaså poänggivande. Måttligt
till kraftigt nedsatta sensoriska funktioner med avseende på syn, hörsel eller motorik ger
ytterligare poäng, liksom kognitiv nedsättning då man ej är orienterad till namn, plats och tid.
Om gångförmågan är osäker med eller utan hjälpmedel eller om man för säker gång behöver,
men glömmer sitt hjälpmedel ibland, läggs ytterligare poäng till index. (Nationella
kvalitetsregister, 2014a).
Åtgärder för minskad fallrisk enligt Senior Alert
Vid hög fallrisk ska lämpliga förebyggande åtgärder vidtas och registreras, vilka kan vara:
· Träning av muskelfunktion, styrka, balans, gång, kondition och förflyttning, till exempel
mellan säng och stol eller från liggande till sittande.
· Stöd eller rådgivning om förflyttning/ personlig vård/ av- och påklädning samt lämplig klädsel
eller lämpliga egenvårdshjälpmedel som antihalksockar och stavar.
· Fysisk omgivningsanpassning genom flytta möbler och inventarier samt förbättra belysningen.
· Psykisk omgivningsanpassning genom att ge information och rådgivning för att ökad kunskap,
färdighet, förståelse och motivation gällande åtgärder för att förebygga fall. Även närstående
behöver ofta informeras och instrueras för ett hållbart psykosocialt stöd.
· Läkemedelsgenomgång där revision av behandling som nedsätter balans, reaktionsförmåga och
orientering övervägs.
· Förskrivning, utprovning, instruering, träning och uppföljning av hjälpmedel för förflyttning,
syn, hörsel eller personlig vård.
· Förskrivning av höftskyddsbyxor.
· Ansökan om larm och/ eller extra tillsyn.
· Assistans vid förflyttning/ personlig vård/ av- och påklädning för alla, eller vissa moment

4. Även andra passande åtgärder kan registreras manuellt. Om personen avböjer förebyggande
åtgärder, registreras även detta (Nationella kvalitetsregister, 2014a).
Interventionsstudier om åtgärder mot fallrisk
I Storbritannien arbetades ett rapportformulär fram för korrekt och effektiv fallriskbedömning,
personlig fallriskminimering och autonomistärkning. Policyn utgick från historia av tidigare fall,
agitation/ förvirring, kognitiv försämring, synnedsättning, osäker gång/ förflyttning och
läkemedelspåverkan. Vårdplaner utformades för att upprepat bedöma och journalföra rörlighet,
orientering, kognition, kondition, syn, fysiska begränsningar, blodtryck, medicinering och
omgivning. Samarbete multidiciplinärt, med anhöriga och med vårdtagare upprepades även. Ett
rapportformulär för fallhändelser utformades för typ av skada, plats, patientuppgift,
vittnesuppgift, omgivningsförhållande, och utfall på läkarundersökning. Resultatet visade
minskat antal fall, bättre fallprevention och bättre fallhantering för patienten. Att åtgärda varje
persons nyckelorsaker till fallrisk, visade sig förhindra fall framgångsrikt. (Fisher, 2008)
Ett standardiserat instrument för bedömning av fallrisk, individuella åtgärder för att minska
fallrisk och hantering av fallhändelser på ett kvalitativt och evidensbaserat sätt, liksom
kontinuerlig utbildning av personal rekommenderas av Duffy (2013). Att bedriva ett
multidiciplinärt och tvärvetenskapligt samarbete kring preventivt fallarbete och hantering av
fallhändelser anses vara behövligt. Samma åtgärder mot fallrisk som förespråkas i Senior Alerts
hanteringsmodell, finnes även i denna modell, men fotvård, lämpliga skor, halkmattor, låga
sängar, remiss till tvärvetenskapligt team och ordentlig skyltning för att kunna orientera sig
bättre, är ytterligare åtgärder mot fallrisk som rekommenderas. Att införa en policy för
fallhantering och bedömning av risk för fall visade sig minska detsamma.
En randomiserad studie för att undersöka effektiviteten av en riktad multipelstrategi för att
minska antalet fall hos patienter på en akutsjukvårdsavdelning, visade att multipla riktade
interventioner var effektivt. Deltagare som visade sig ha fallrisk, fick ett grönfärgat band knutet
runt sin handled och en grönfärgad fallrisknotering på sin säng. Deltagarna fick utbildning om
fallolyckor och instruerades att larma på hjälp om de behövde komma ur sängen.
Interventionsgruppens deltagare fick förutom detta, trettio minuters riktad utbildning efter
specifika riskfaktorer och gavs strategier för att minska dessa. Till exempel fick patienter med
riskfaktor på grund av yrsel samtal om orsak till yrsel, med råd om långsamma lägesändringar
(Ang, Mordiffi & Wong, 2011).
Förbättringsförslag med stöd av interventionsstudier
Åtgärder mot nyckelorsaker
Om läkemedelspåverkan utgör en nyckelorsak till fallrisk behöver nyttan med
läkemedelseffekten vägas mot risken för fall. Eventuellt kan nytta dras av ett skelettstärkande
läkemedel. Träning av balans och styrka i grupp eller på egen hand kan utgöra en nyckelåtgärd
som är möjlig. I Nässjö kommun kan man få en hemtjänstinsats med “brevidgång”, där man får
med sig en person på promenader enligt ett schema (Albinsson, 2014). Rådgivande samtal mot
nyckelåtgärder till vårdtagare utgör en viktig del i det preventiva arbetet. Även personal kan dra
nytta av utbildning. Hjälpmedel som rullatorer, käppar, handtag, ledstänger och

5. toalettförhöjningar kan minska fallrisken. Att behöva hjälpmedel eller hjälp med sin personliga
qqADL (allmän daglig livsföring) kan vara en känslig sak, men kan också vara nödvändiga
fallpreventiva åtgärder.
Multiprofessionellt samarbete
Sjuksköterskor i hemsjukvård kan kontakta arbetsterapeuter för att få tekniska hjälpmedel
insatta, biståndshandläggare för att få beviljat hemtjänstinsatser och sjukgymnaster för
träningsprogram. Ibland krävs ett vårdplaneringsmöte med alla berörda inklusive anhöriga och
patient för att patientens situation ska bli optimal. Distriktssköterskan har egen förskrivningsrätt
på vissa läkemedel och hjälpmedel. Diagnos, remisser och intyg om behov från läkare är ibland
nödvändiga för att vårdtagaren ska få tillgång till rätt åtgärder. En läkemedelsgenomgång kan
initieras och läkarna får väga nyttan och med de aktuella läkemedlen mot risken för fall och
journalföra detta. Med en sammanhängande journalhantering minskar risken att en annan läkare
återinsätter riskläkemedlet utan reflektion.
Diskussion
Ett gemensamt nationellt instrument för bedömning, åtgärder och hantering är nödvändigt, men
om sjukvårdspersonal får mer dokument att fylla i, stjäl det värdefull tid från patientarbetet.
Dessutom måste rutiner rubbas och då växer osäkerheten både för personal och patienter.
Förändringströtthet ses som ett växande problem inom hälso- och sjukvården, samtidigt som
förbättringar och förändringar efterfrågas (Thor, 2002). En lättbegriplig och användarvänlig
modell är optimal. Senior Alerts användarvänlighet har utvecklingspotential, vilket kan vara ett
forskningsområde för förbättring. Utbildning för vårdpersonal i fallförebyggande åtgärder och
fallrisk är ett viktigt i preventivt syfte (Peterson & Berns, 2006). Senor Alert fungerar bra som
utbildningsmaterial. Handledande distriktssköterska på aktuell praktikplats håller på att föra in
riskbedömningar för två patienter i taget vid varje teamträff med hemtjänstgruppen gång i
veckan. Åtgärderna kommer att föras in när alla är riskbedömda. Förfarandet har valts att på
grund av pedagogiska skäl.
Att resultatredovisningen från Senior Alert under april månad 2014, visade att risk för fall var
vanligast, var väntat. De äldre personer som inte akut sjuka med nutritionsbekymmer och
trycksårsrisk, är uppegående och försöker sköta sin ADL själv efter bästa förmåga. Den aktivitet
en äldre person klarat av tidigare, kan plötsligt bli för svår och det kan resultera i ett fall
(Albinsson, 2014). Upprepade bedömningar är därför viktigt. Att åtgärder för att förhindra fall
inte var registrerade i lika hög utsträckning som risk för fall, har sin förklaring i att
åtgärdsregisteringen ej påbörjats. Naturligtvis förekommer fallpreventiva åtgärder ändå, även om
de ej är registrerade. Till exempel har vårdtagare tillgång till larm, höftbyxor, hjälp med ADL,
gångträning och har fått och får rådgivande samtal om förflyttningsteknik samt uppmuntrande
stöd för sin autonomi.
Många äldre vill leva som de alltid levt. Det gäller att försöka komma åt de riskfaktorer som är
möjliga att genomföra. Att möblera om i patientens hem eller ha synpunkter på passande klädsel
kan uppfattas kränkande. Att till exempel fästa gröna band på patienter med fallrisk, kan vara
praktiskt för personalen, men är inte respektfullt mot vårdtagaren. Införsel av hjälpmedel eller
hjälp med personlig ADL måste ske i samförstånd med, och respekt för patienten, så att de

6. verkligen vill nyttja det, eller i alla fall prova. Att lyckas föra rådgivande, informativa och
uppmuntrande samtal med vårdtagaren och få denna att själv vilja ta steg mot att minska sin risk
för fall, ger bäst resultat, och är det enda sättet att genomföra åtgärder på ett etisk försvarbart sätt
(Bergstrand, 2004).
Referenser
Albinsson,M. (2014) Distriktssjuksköterska i kommunal hemsjukvård, personlig kommunikation, 15 April, 2014
Ang, E., Mordiffi, S., Z. & Wong, H.B. (2011) Evaluating the use of a targeted
multiple intervention strategy in reducing patient falls in an acute care hospital: a
randomized controlled trial. Journal of Advanced Nursing 67(9), 1984–1992.
doi: 10.1111/j.1365-2648.2011.05646.x
Areskoug- Josefsson,K. Kammerlind, AS. Sund-Levander, M. (2012). Barriers and facilities for evidence based
practice in a clinical context: A survey. International Journal ofEvidence- Based Healthcare, 10: 117–125
doi:10.1111/j.1744-1609.2012.00263.
Batalden PB & F. What is “quality improvement” and how can it transform healthcare? (2007). Qual Saf Health
Care, 16:2-3. http://qualitysafety.bmj.com/content/16/1/2.full7 (Hämtad 140410)
Bergstrand, M. (2004) Hälsorådgivande samtal. Lund. Studentlitteratur. ISBN 9144023413
Duffy, A. (2013) The assessment and management of falls in residential care settings. British Journal of Nursing,
2013, Vol 22, No 5
Fisher, S. (2008) The development of a falls prevention and management toolkit for hospices. International Journal
of Palliative Nursing 2013, Vol 19, No 5
Jones,D., Whitaker, T. (2011) Preventing falls in older people: assessment and interventions.
Nursing Standard. 25, 52, 50-55. Date of acceptance:July 4 2011.
Nationella kvalitetsregister (2014)a. Sveriges kommuner och landsting.
http://www.kvalitetsregister.se/sekundarnavigering/omnationellakvalitetsregister.4.115cfd7a141efb9d7f012d.html
(Hämtad 140503)
Nationella kvalitetsregister (2014)b. Sveriges kommuner och landsting.
https://www.dropbox.com/sh/yh4qrta50iz2ys5/6k8aHf8Oyt/J%C3%B6nk%C3%B6pings%20l%C3%A4n/nassjo_jo
nkopings_lan.pdf(Hämtad 140503)
Nordström, G & Wilde-Larsson (Red) (2012). Kvalitetsarbete för bättre och säkrare vård. Studentlitteratur. Lund.
Peterson, R., Berns, S. MSN, (2006) Prevention and Education to Decrease Patient Falls Due to Syncope Journal of
Nurse Care Quality Vol. 21, No. 4, pp. 331-334 © 2006 Lippincott Williams & Wilkins, Inc.
Socialstyrelsen (2011) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystemför systematiskt
kvalitetsarbete SOFS 2011:9 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18389/2011-6-38.pdf
(Hämtad 140410)
Thor J., (2002) Förbättringskunskap bör tillämpas i förändringsarbetet inom vården. Läkartidningen. 2002; 34 (99):
3312-14.