3. Polyteism, panteism och teism
Polyteistisk religion
Inom polyteistiska religioner tillbes fler än en gud. Religioner som bara tillber en enda gud kallas
monoteistiska.
Inom hinduismens olika riktningar finns det sammanlagt omkring tre miljoner gudar/gudinnor.
Panteistisk religion
Panteism innebär tron på att Gud eller något övernaturligt genomsyrar allt levande.
Brahman, världssjälen finns överallt. ”Det vi ser är en illusion, ytterst sett är allting ETT” (jfr Matrix)
Teistisk religion
Tron på en personlig gud/gudinna. T.ex. Kali, Vishnu, Shiva, Brahma, Ganesha
7. Bakgrund (ursprung)
Induskulturen
Invandring av en europeisk folkgrupp som brukar kallas
arier.
I samband med att dessa två folkgruppers religion och
kultur möts uppstår ca 1500 f.v.t.:
Den vediska religionen (vilken utgör grunden för bildandet av den hinduistiska religionen)
8. Historia och urkunder (heliga skrifter)
Den vediska tiden (ca 1500-500 f.v.t.)
Rigveda
Texterna i skriftsamlingen Rigveda fokuserade på frågan ”hur ska jag få ett bättre liv?”. Därmed ett fokus på
det materiella livet.
Ett stark fokus på offerritualer. Man offrade till gudarna i hopp om at gudarna i gengäld skulle hjälpa dem.
Upanishaderna
Texterna i skriftsamlingen Upanishaderna avsade sig det fokus som fanns på ett gott materiellt liv och
började istället fokusera på livsfrågor som t.ex. ”vem är jag?”, ”hur fungerar universum?” och ”var finns jag i
relation till allt detta?”. Fokus lades på meditation och försjunkenhet (djup begrundan, grubblande).
oBrahman, atman, samsara, yoga, karma, moksha,
9. Historia och urkunder (heliga skrifter)
Mahabharata
Innehåller den ”hinduistiska bibeln” Bhagavadgita och Ramayana.
Ramayana
Handlar om krigaren Rama.
10. Bhagavadgita – ett epos om dharma
Epos: en lång berättande text om gudar och människor (”hjältar”).
Människan Arjuna undervisas av Krishna (som är en avatar av guden Vishnu).
Om kampen mellan dharma (de sociala & samhälleliga plikterna) och adharma (de handlingar
som strider mot dharma). Arjuna får lära sig hur han ska handla för att uppfylla dharma.
Krishna lär Arjuna om tre vägar för att leva det rätta livet enligt plikterna:
1. Bhakti-yoga
2. Karma-yoga
3. Jnana-yoga
12. Centrala tankegångar
Yoga
Tre vägar för att uppnå moksha (d.v.s. befrielse eller ”frälsning”)
Bhakti-yoga: Tillbedjan av (tro på) en personlig Gud för att uppnå moksha
Karma-yoga: Handlingar utan egoism som vägen till moksha
Jnana-yoga: Kunskap (insikt) som vägen till moksha
Alla dessa tre metoder för att uppnå moksha behandlas i ”den hinduistiska
bibeln” Bhagavadgita.
13. Yoga (andlig metod/lära för att uppnå befrielse)
Målsättningen för yoga är en religiös sådan och finns nedtecknat i upanishaderna, och termen
yoga används därför ibland allmänt för vägar till förening med en gud och senare för förening
med Brahman eller för frigörelse från sinnenas herravälde (illusionen, d.v.s. maya). Det finns tre
olika yoga-metoder att uppnå frigörelse är sålund
14. Kastsystemet
1. Prästkasten (brahminerna).
2. Krigarkasten
3. Tjänarkasten
4. Bondekasten
De kastlösa
Diskriminering p.g.a. kast är (numera) förbjudet enligt den indiska grundlagen, i tillämpningen
innebär det att man inte får behandla folk som "oberörbara" - även om det fortfarande sker. Det är
fortfarande så att sämre jobb sköts av de i de lägre kasten, medan de rika med bra jobb och makt
oftast tillhör något av de högre. Källa: http://www.indien.nu/allt_om_indien/religion/kastsystemet
Kastsystemet avskaffades officiellt när Indien blev självständigt (1948), men dess skugga lever kvar i
många skepnader. Källa: http://www.svd.se/naringsliv/kastsystemet-ar-forbjudet-men-lever-
kvar_1060441.svd
15. Tankegångar
Maya
Den värld vi ser och upplever är en illusion (maya).
Detta innebär att alla saker och människan egentligen saknar verklig existens. Allt som sker äe
overkligt och osant.
16. Heliga handlingar, ting och platser
Floden Ganges
Kon är ett heligt djur.
Offra till gudarna.
Besöka tempel
Avbildningar av gudar
(bilder, föremål m.m.)
Bildkälla: www.pixbay.com
18. Mer om begreppet dharma inom
hinduismen
Dharma (rätt levande, reglerna)
Dharma är inom hinduismen ”den moraliska lagen” (regler för hur man ska vara). Den sociala och
rituella ordningen måste upprätthållas. Och det är människans plikt att jobba för den och medverka
till att ordningen i världen upprätthålls. Dharma finns nedskriven i Dharmashastratexterna.
Dharmashastra = Läran om reglerna. Det framkommer att dharma ska följas och man ska följa de
regler som finns för det kast man tillhör.
Att bli befriad ur kretsloppet (samsara) kallas moksha. Man kan uppnå moksha genom tre olika vägar
(olika riktningar betonar vissa mer än andra). En av dem är genom rätta handlingar (karma-yoga), en
annan är genom kunskap (jnana-yoga) och en annan är genom att vörda en personlig Gud (bhakti-
yoga). I första hand världsförsakaren (asketen, munken) betraktas som kvalificerad att nå moksha.
Övergripande handlar det om att följa dharma, d.v.s. de sociala och moraliska plikter och regler
varje människa har (ofta beroende av vilket kast man tillhör, d.v.s. olika uppgifter beroende på
vilken samhällsställning man är född inom).
19. Dharma (som övergripande princip för att nåmoksha)
Dharma (de moraliska och sociala reglerna, att leva som man ska i det kast man för tillfället är
född inom)som vägen till moksha (befrielse, frälsning). Dharma-plikterna, etiken och rättesnöret
för varje hindu. Finns inom alla vägar man kan gå (Karma, Jnana och Bhakti). Dharma är ett av
hinduismens allra viktigaste begrepp. Dharma ”bär upp” hinduismen, d.v.s. att plikterna är
centrala inom religionen. Begreppet dharma innebär en föreställning om att människan
upprätthåller universum genom sina handlingar. Det används för att strukturera samhället och
den enskildes liv. Dharma är dock inte statiskt, världen förändras ständigt och vad som är
acceptabelt ändras genom århundradena.
De tre vägarna man kan välja för att uppfylla dharma och sträva mot moksha är alltså:
Jnana-yoga
Karma-yoga
Bhakti-yoga
20. Ord och begrepp
Avatar: Förkroppsligande/manifestation av en gud. T.ex. guden Krishna som är en avatar av
Vishnu. Gudar kan också bli avatarer i form av människor.
Karma: (karmayoga) (andlig disciplin, lära, om att utföra de rätta handlingarna)
Det rätta handlandet. Att utföra plikter enligt världsordningen. Handlandet är alltså centralt.
Man skall handla icke-egoistiskt. Det är bl.a. detta Krishna undervisar Arjuna om i det viktiga
eposet Bhagavadgita.
Jnana (jana-yoga, (andlig disciplin genom insikt)
Kunskap är en viktig väg till befrielse (slutet på lidandet) (moksha). Den rätta kunskapen som
medel för att nå befrielse (moksha). Dök först upp i den filosofiska riktningen Upanishaderna.
Man vill övervinna avidya som är motsatsen, d.v.s. okunskap.
21. Ord och begrepp
Avidya: Okunskap. Jnana: Kunskap (insikt)
Maya: Illusion.
Puja: Innebär dyrkan eller tillbedjan av det heliga. T.ex. genom bön eller offring.
Ganesha: elefantguden, är son till Shiva och till Kali. Han är visdomens gud. Ganesha är väldigt
populär i Indien, framförallt hos ungdomar som dyrkar honom som e slags vägledare och
stöttepelare för att de ska prestera bra i skolan.
Yoga
Notes de l'éditeur
Panteism (tron att gud är del i allt, en gudsuppfattning där hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett opersonligt andligt väsen, att allting är ett och att inget personligt väsen existerar utanför denna andliga verklighet.)
Hinduismen är teistisk. Men också panteistisk eftersom de tror på att det finns en själ i allt som finns i världen. D.v.s. det finns en själ i djur, i människor, i växter, i allt. Allting (allas själ) är därmed en del av världsalltet (Brahman).
Under den klassiska tiden ökar alltså inslagen av teism. De hinduer som tar till sig av teismen tillägnar sig alla en egen personlig gud. Vilken gud man blir tilldelad eller väljer är beroende av var man bor, d.v.s. vilken plats. Kontexten avgjorde.
Vishnudyrkarna är flest. De anser att Vishnu har reinkarnerat sig många gånger i mänsklig skepnad. En av dessa inkarnationer är Krishna.
Cyklisk tidsuppfattning
De österländska världsreligionerna har ett så kallat cirkulärt tidsperspektiv. Tiden är inte linjär som i den västerländska världsbilden; vi lever inte i en värld som en gång skapats och som en dag kommer att gå under, utan i en värld som skapas, upprätthålls, går under och skapas på nytt, om och om igen. Vår tillvaro i världen är inte heller en livslinje som börjar med födelse och slutar med död och en eventuell vidare existens i en annan dimension. Att dö innebär att man reinkarneras (återföds) igen. Världen och människan återföds ständigt. Detta eviga kretslopp kallas samsara.
Vedatraditionen handlade om att svara på frågan; Hur ska jag få ett gott materiellt liv?
Upanishaderna avsade sig detta och ville istället fokusera på; vem är jag? Hur fungerar universum? Och var finns jag i relation till allt detta? Fokus på försjunkenhet i sig själv.
Sammanfattning budskapet i upanisaderna: Hela tillvaron baseras på en enda absolut princip, Brahman. Upanisaderna förklarar människans individuella själv, atman, som en reflektion av eller som identisk med Brahman. Återfödelsen (samsara) utkristalliseras i upanisaderna, likaså principen om karman samt att det är möjligt att uppnå frälsning, evig frid och odödlighet (moksa) genom att undgå återfödelse. Vägen till denna frigörelse är att öka insikten om Brahman genom meditation och yoga. Senare växer en teori fram som kopplas till yoga (samkhya).
Yoga (andlig disciplin)
Målsättningen för yoga är en religiös sådan och finns nedtecknat i upanishaderna, och termen yoga används därför ibland allmänt för vägar till förening med en gud och senare Brahman eller för frigörelse från sinnenas herravälde. Andra sådana metoder att uppnå frigörelse är sålunda
karma-yoga ('handlingens yoga'), ”handling utan egoism”.
jnana-yoga ('kunskapens yoga') ”vägen till moksha” (att atman och brahman är ett, att bli ett med världsalltet, yttre kraften.)
och
bhakti-yoga ('hängivelsens yoga' `hängivenhet till en personlig gud`).(särskilt vishnu (krishna)),
Filosofiskt anknyter den till samkhyasystemet men accepterar tanken på flera separata själv, bland vilka Gud är det högsta, och kallas därför ibland "Seshvara samkhya" ('teistisk samkhya'); den syftar till att genom praktiska övningar befria den andliga principen (purusha) från materiens band (prakriti). Enligt denna riktning omfattar yoga som metod åtta steg, varav de fem första betecknas som yttre, de tre senare som inre. De två första stegen är snarast etiska till sin natur och innefattar avhållsamhet från att skada, ljuga och stjäla samt från lust och girighet resp. upprätthållande av kroppslig och andlig renhet. De två följande stegen är de mest kända och avser fysiska förberedelser, bl.a. vad gäller kroppsställning och andning. Det femte avser kontroll av sinnena, och de tre högsta innefattar olika koncentrations- och meditationsövningar i form av dharana(objektsinriktad meditation), dhyana (tankeinriktad kontemplation) ochsamadhi (total koncentration). (NE.se)
"Var sjätte människa i världen i dag är indier, och var sjätte indier är en tidigare oberörbar, en dalit. Indiens 3 500-åriga kast- system förblir ett brännmärke på mänskligheten.” (SVD), kastsystemet nämns i de vediska skrifterna för första gången (ca 1500 f.v.t.).
Olika kastgrupper. När idén föddes symboliserades de olika grupperna med olika färger. Och bildligt så talade man om att ur en gudomlig kropp (ur purusha) så kom olika grupper (4 stycken).
Ur munnen: Präster, Brahminerna (Idag 2 % av befolkningen).
Ur armarna: Krigare, (Kshatriyaer), (idag 3 % av befolkningen).
Ur bålen: Jordbrukare, bönder, d.v.s. brukare av jorden (Vaishyaer) (Idag 15 % av befolkningen).
Ur foten: ”Bärare”, tjänare (shudraer) (Idag 55 % av befolkningen).
Sammanlagt: 75 procent av befolkningen.
25 procent står utanför. De har inga rättigheter i det hinduiska samhället enligt varunasystemet. De kan kallas ”oberörbara”. Många ser på dem som karmiskt smittsamma och anser därför att man ska undvika att ens vara i dess närhet (scheduled cast) (utsatt kast).
Dessa kan också kallas daliter. Vilket betyder förtrampade. Men kallar man sig så, så är det en protest mot hela kastsystemets varande.