Mellan stockholm och moskva

UPPSALA UNIVERSITET
Statsvetenskapliga Institutionen
Självständigt arbete C
Höstterminen 2006

Mellan Stockholm och Moskva
Vänsterpartiet kommunisternas förbindelser med de statsbärande kommunistpartierna 1961-1990

Författare: Anders Eriksson
Handledare: Jörgen Hermansson

Innehållsförteckning
Inledning 4
Disposition 4
Introduktion till forskningsfältet 5
Syfte och frågeställning 7
Teoretiska utgångspunkter 8
Metod och materialdiskussion 11
Definitioner och avgränsningar 12

Historisk bakgrund 13

Undersökning 18
1961-1970 18
1971-1980 23
1981-1990 27

Avslutning 31

Referenser 34

Bilaga 1: Tabeller över internationella förbindelser 36

3

Inledning
Hösten 2004 blossade debatten om Vänsterpartiets kommunistiska förflutna i allmänhet och dess
relationer till broderpartierna och de socialistiska länderna upp, sedan SVT:s program Uppdrag
Granskning sänt två program som belyst detta. Som svar på detta tillsatte partiet självt en
analysgrupp med syfte att gå igenom och analysera partiets historia med fokus på just demokrati
och förhållandet till broderpartierna och de socialistiska länderna.
Det är många som i olika sammanhang uttalar sig definitivt om Vänsterpartiets förflutna, dess
internationella förbindelser i allmänhet och förbindelserna med de statsbärande arbetar- och
kommunistpartierna i synnerhet. Tyvärr är det sparsmakat med forskning som tittat specifikt på
detta, men denna studie syftar till att i alla fall börja skänka ljus till ämnet.

Disposition
För att sätta in denna studie i ett vetenskapligt sammanhang, kommer först forskningsfältet att
resovisas. Ur denna introducerande genomgång av forskningsfältet, kommer uppsatsens syfte och
frågeställning att dras och resovisas.
För att verkligen förstå Vänsterpartiet kommunisternas agerande och varför det är intressant
att titta särskilt på deras internationella förbindelser, är det nödvändigt att ha i alla fall en
uppfattning om partiets historia. Därför kommer en kortare historisk genomgång innan det
empiriska materialet presenteras.
Det empiriska materialet kommer att presenteras decennium för decennium, vilket innebär att
det blir tre eller fyra kongresser per decennium. Andra uppdelningar hade varit möjligt,
exempelvis att presentera varje kongressperiod för sig eller att gruppera kongressperioderna
utifrån likheter och skillnader. Att presentera materialet per decennium har dock fördelen att det
blir dels lättöverskådligt, samt att det på ett tydligt sätt synliggör de utvecklingstendenser som
finns kring de internationella förbindelserna. Varje del kommer att inledas med en kort
introduktion av det politiska läget, med fokus på det kommunistiska partiet.
Slutligen kommer det empiriska materialet och resultaten av genomgången att diskuteras och
studiens slutsatser kommer att presenteras.

4

Introduktion till forskningsfältet
Trots dess relativa litenhet och begränsade inflytande i svensk politik, är Vänsterpartiet väldigt
omskrivet och omdebatterat. Det finns mängder skriver om partiet och inte allt av det är
vetenskapligt relevant, utan mycket av det material som finns präglas av en politisk agenda.
Den första avhandling om partiet som kommit ut så i tid att den över huvud taget har
möjlighet att beröra tidsperioden för denna studie, är Åke Sparrings Från Höglund till Hermansson.
Om revisionismen i Sveriges kommunistiska parti (1967). Sparring utgår från en given definition av ett
leninistiskt parti1 för att bestämma om det är riktigt att kalla det tidiga 60-talets kommunistparti
för ett revisionistiskt parti. Avhandlingens huvudfrågeställning och avgränsning i tid, gör att den
inte direkt berör området för föreliggande studie.
Sparring berör dock frågan om kopplingen bland annat mellan de internationella relationerna
och den inhemska arenan. Exempelvis menar han att när partiet fullt ut accepterat den
parlamentariska demokrati och tävlandet om väljare i allmänna val, det även insåg att dess
fullständiga uppslutning bakom det som skedde i de socialistiska staterna ställde till bekymmer i
förhållandet till stora potentiella väljargrupper.2 Sparring menar även att när CH Hermansson
tagit över som partiledare och inlett förändringsprocessen av partiet, förpassade han få tillfällen
att markera partiets oberoende från andra partier och stater i en strävan av att vinna förtroende i
bredare väljargrupper.3
Under 80-talets första hälft kom inte mindre än tre avhandlingar ut, som på olika rätt
behandlar det kommunistiska partiets idé- och programutveckling: Håkan Holmbergs (1982)
Folkmakt, folkfront, folkdemokrati. De svenska kommunisterna i demokratifrågan 1943-1977, Kent
Lindkvists (1982) Program och parti. Principprogram och partiideologi inom den kommunistiska rörelsen i
Sverige 1917-1972 samt Jörgen Hermanssons (1984) Kommunism på svenska? SKP/VPK:s idéutveckling
efter Komintern. Lindkvist och Holmlund lyfter bland annat fram hur utvecklingen inom den
kommunistiska världsrörelsen på olika sätt tvingat fram ideologisk omprövning hos de svenska
kommunisterna. Lindqvist skriver bland annat att ”när det kommer till den kommunistiska
partiideologins strukturförändring, så är det främst händelser på internationell nivå som ger
upphov till korrespondensanomalier”.4 Holmlund menar att konflikterna mellan Kina och Sovjet
efter Stalins död delvis fungerade som en katalysator som tvingade fram intern opposition bland

1 Sparring, Åke (1967) Från Höglund till Hermansson. Om revisionismen i Sveriges kommunistiska parti. Stockholm, sid. 16
2 Ibid., sid. 159
3 Ibid., sid. 148
4 Lindkvist, Kent (1982) Program och parti. Principprogram och partiideologi inom den kommunistiska rörelsen i Sverige 1917-
1972. Lund, sid. 195

5

de svenska kommunisterna, där olika ställningstaganden i den konflikten fick konsekvenser även
hur utvecklingen av partiets uppfattades.5
Det oberoende som inletts under CH Hermansson och som Sparring skriver om, lyfter även
Holmberg fram.6 Jörgen Hermansson menar att detta oberoende inte bara är i ord, utan att
partiet faktiskt formar sin partiideologi och idéerna om ett framtida Sverige oberoende från
tidigare modeller och utländska politiska krafter.7 Lindkvist har i sin avhandling en modell för hur
spänningen mellan den kommunistiska världsrörelsen och SAP i det kommunistiska partiets
program bör förstås:

1. SKP ligger nära den världskommunistiska rörelsen och tar avstånd från SAP.
2. SKP är klämt mellan den världskommunistiska rörelsen och SAP.
3. VPK har skaffat sig ett eget ideologiskt utrymme mellan den världskommunistiska rörelsen och SAP
genom att inta en position av distans till de båda.8
Sedan dessa tre avhandlingar har det varit ganska sparsmakat med forskning kring den
kommunistiska rörelsen i Sverige, än mindre som rört sig inom ramarna för denna studies syfte
och frågeställningar. Den senaste avhandlingen som lagts fram om Vänsterpartiet är Jan Bolins
(2004) Parti av ny typ? Skapandet av ett svenskt kommunistiskt parti 1917-1933. Sett i relation till denna
studie, kan Bolins avhandling tjäna till att ge en historisk förståelse kring känsligheten och
bundenheten i Vänsterpartiets internationella relationer.
Werner Schmidts (2005) CH Hermansson. En politisk biografi har som ambition att genom
personen CH Hermansson belysa utvecklingen inom ”den historiska arbetarrörelsen och särskilt
dess kommunistiska gren”. 9 Trots att just relationerna till Sovjetunionen och broderpartierna var
centrala i denna process, berörs det bara i förbifarten. Bland annat skriver Schmidt att den
partidiskussion som uppstod i samband med att Sovjetunionen utvisade författaren Solsjenitsyn
uppfattades av Hermansson som ”ett hugg i ryggen” 10 och att det i förlängningen ledde till dels
att APK bröt sig ur och bildade eget och dels till att Hermansson valde att träda tillbaka som
partiordförande.11

5 Holmberg, Håkan (1982) Folkmakt, folkfront, folkdemokrati. De svenska kommunisterna i demokratifrågan 1943-1977.
Uppsala, sid. 107f.
6 Ibid., s. 139
7 Hermansson, Jörgen (1984) Kommunism på svenska? SKP/VPK:s idéutveckling efter Komintern. Uppsala, sid. 340; sid. 343
8 Lindkvist (1982) sid. 184
9 Schmidt, Werner (2005) CH Hermansson. En politisk biografi. Stockholm, sid. 13
10 Ibid., sid. 523
11 Ibid., sid. 528

6

Det mest ambitiösa försöker att kartlägga partiets internationella relationer är initierat av
partiets egen styrelse. 1991 beslutade partistyrelsen att tillsätta en grupp med fristående, men till
partiet närstående forskare för och ge dem i uppgift att lägga fram en ”vitbok” över partiets
internationella relationer. Rapporten, Lik i garderoben? En rapport om SKP/VPK:s internationella
förbindelser, lades fram till partiets kongress 1993 och kom i en ny upplaga 1996.12 Liksom tidigare
avhandlingar, betonar Lars-Arne Norborg kopplingen mellan den politiska utvecklingen och de
politiska striderna inom partiet med dess relationer till Sovjetunionen. Under stora delar av 60-
talet var relationerna frostiga, till följd av den moderniseringsprocess som inletts. Han visar även
att kritiken minskade och att kontakterna återupptogs igen i början av 70-talet. APK:s utbrytning
fick givetvis konsekvenser, men det fanns fortfarande en dubbelhet i relationerna kvar.13

Syfte och frågeställning
Sett till det existerande forskningsläget torde det vara ganska enkelt att ringa in studiens
inomvetenskapliga relevans. Vänsterpartiets internationella relationer har förvisso berörts i
tidigare forskning, men ingen forskning har gjorts där de internationella förbindelserna
systematiskt studerats under längre tid. Denna studie syftar alltså till att fylla ut den luckan, och
därmed fördjupa förståelsen och kunskapen kring Vänsterpartiets internationella relationer.
Även utanför den akademiska världen torde det finnas ett intresse för Vänsterpartiets
internationella förbindelser, då det i den politiska debatten används som ett sätt att undergräva
partiets demokratiska trovärdighet. Sett till det rådande forskningsläget ter det sig märkligt hur
debattörer kan uttala sig så definitivt kring just detta. Därmed fyller studien ett syfte även i ett
utomvetenskapligt perspektiv.

Frågeställningarna studien kommer att utgå från är:
Hur såg Vänsterpartiet Kommunisternas förbindelser med statsbärande kommunistiska och socialistiska partier
ut under perioden 1961-1990?
Vilka strategiska målsättningar har prioriterats för Vänsterpartiet Kommunisternas förbindelser till de
statsbärande kommunistiska och socialistiska partierna under perioden 1961 till 1990?

12 Norborg, Lars-Arne et.al. (1996) Lik i garderoben? En rapport om SKP/VPK:s internationella förbindelser. Lund, sid. 3f.
13 Ibid., s. 72-74

7

Teoretiska utgångspunkter
Det finns många sätt att teoretiskt definiera vilka mål ett parti har. Gunnar Sjöblom definierar ett
partis övergripande mål som dess strävan att själva fatta auktoritativa beslut i enlighet med sina
egna utvärderingssystem. Detta bryter han i sin tur ner till fyra grundläggande målsättningar som
ett parti ställer upp för sig: 1) programrealisering, 2) röstmaximering, 3) maximering av
parlamentariskt inflytande och 4) partisammanhållning.14

Maximering av röster och av parlamentariskt inflytande är målsättningar som på många sätt är
sammankopplade till varandra. I system med endast två partier, som de amerikanska och brittiska,
finns det ingen anledning att separera på båda dessa då ett starkt valresultat är detsamma som ett
starkt parlamentariska inflytande. I flerpartisystem är situationen annorlunda, då det är ovanligt
att enskilda partier på egen hand kan utgöra majoritet i ett flerpartisystem. Därför måste de olika
minoritetspartierna söka samarbete med andra partier för att kunna utgöra beslutande
majoriteter.15 Den strategiska arena där detta sker och där partiernas målsättning är att uppnå
maximalt inflytande, kallar Sjöblom för den parlamentariska arenan.
På valarenan, där partiernas mål handlar om att maximera antalet röster, har partierna grovt
tre grupper att förhålla sig till: de som definitivt kommer att rösta på partiet, de som kanske
kommer att rösta på partiet och de som definitivt inte kommer att rösta på partiet. Den
strategiska frågan för ett parti är helt enkelt att maximera de två första grupperna, och minimera
den tredje. Fokus för ett parti blir därför i första hand att behålla gruppen definitiva väljare så
intakt som möjligt, samtidigt som partiet måste rikta in sig på att vinna över mellangruppen som
kan tänka sig att rösta på det.16
Frågan om partisammanhållning, eller den interna arenan, riskerar att delvis hamna i konflikt
med de båda externa arenorna. En partiledning måste alltid väga in hur partiets medlemmar
kommer att reagera på ett beslut, vilket ibland kan vara omöjligt att göra innan ett beslut fattas.17

14 Sjöblom, Gunnar (1968) Party Strategies in a Multiparty System, Lund, 73f.
15 Ibid., sid. 79f.
16 Ibid., sid. 83
17 Ibid., sid. 85f.

8

Den interna arenan
Partisammanhållning är viktigt för att ett parti ska ha styrka och förmåga att agera i ett politiskt
system. Om ett parti inte förmår att hålla ihop internt, riskerar det att minska deras möjligheter
att maximera sitt inflytande inom de övriga strategiska arenorna. Parallellt ökar svårigheten att
hålla samman partiet i takt med att det växer och får fler medlemmar.18 Sjöblom skriver även om
fyra olika typer av partiidentifikation, som kan ställa till olika typer av problem för en partiledning
i dess realpolitiska agerande. Han menar att en partimedlem identifierar sig antingen med partiet
som sådant, med dess program och ståndpunkter, med en grupp människor eller vid någon
specifik person. 19
Det är framförallt den ena av dessa aspekter, nämligen identifikationen med program och
ståndpunkter, som blir intressant för den här studien. Sjöblom skriver att med tanke på att en
människas identifikation med ett partis program och ståndpunkter måste en partiledning
”describe its standpoints variations in the internal propaganda as insignificant or as conditioned
by faithfulness to the basic principles”.20
Under den undersökta perioden blossade en ganska intensiv intern partidebatt upp, där
relationerna till broderpartierna och de socialistiska länderna delvis kom att fungera som en
vattendelare mellan de olika tendenserna. Den grupp som i forskningen ofta kallas för
”traditionalister” hade en utrikespolitisk linje som i stort gick ut på fullständig och villkorslös
uppslutning bakom Sovjetunionen och de övriga socialistiska länderna, samt de traditionella
kommunistpartierna. Under främst 60-talets andra hälft utkristalliserade sig en vänsteropposition,
som tog sin inspiration i den kinesiska revolutionen och kanske främst dess kulturrevolution. När
konflikter blossade upp inom det kommunistiska världslägret mellan främst Kina och
Sovjetunionen, förespråkade dessa en total uppslutning bakom Kina och dess kommunistiska
parti. Utöver dessa grupper fanns olika grupper som ofta går under den gemensamma
benämningen ”modernister”. Inom det modernistiska lägret fanns egentligen ingen gemensam
utrikespolitisk linje, mer än att en gemensam skepsis mot att sluta upp bakom det ena eller det
andra landet eller partiet. Bland annat förespråkades vidgade kontakter, så att de även kom att
inkludera de socialistiska folkpartier som bildats i de nordiska grannländerna, med olika typer av
sociala och nationella befrielserörelser och så vidare. Vissa gick så långt som att de mer eller
mindre helt ville bryta kontakten med de socialistiska länderna och de partier som traditionellt
ansetts vara broderpartier.

18 Sjöblom (1968) 184f.
19 Ibid., sid. 187
20 Ibid., sid. 187

9

I sin avhandling diskuterar Sjöblom bland annat hur en partiledning kan vinna acceptans för
avvikelser från partiprogram eller liknande i samarbeten med andra partier, genom att försöka
påvisa kontinuitet med tidigare politik eller liknande.21 I många fall för den här studien handlar
det inte om programmatiska avvikelser utan snarare avvikelser från praxis, men
kontinuitetsfaktorn är ändå ett viktigt sätt för partiets ledning att hålla samman partiet under en
förändringsprocess. Därför kommer hänvisningar till kontinuitet på olika sätt att ses som försök
att inriktning på den interna arenan. Till exempel kan det handla om att hänvisningar till
”socialism” eller ”proletär internationalism” för att motivera vad som kan uppfattas som en
kursändring.

Den inhemska arenan
Som nämnt ovan består den inhemska arenan av två, väljar- och den parlamentariska arenan. På
väljararenan handlar det om att maximera antalet röstande22 och på den parlamentariska arenan
handlar det om att på olika sätt vinna politiskt stöd och inflytande genom samarbete med olika
andra partier.23
Vänsterpartiet har traditionellt varit ett ganska litet parti. Sedan introduktionen av den nedre
gränsen för riksdagsrepresentation på 4% har partiet mer eller mindre konsekvent varit på
gränsen att hamna utanför.24 Partiet har även haft en situation där det på olika sätt och av olika
orsaker hamnat utanför den faktiska politiken, genom att ingen har velat samarbeta med dem.
Socialdemokratin, det parti kommunisterna själva velat samarbeta med, har under perioder aktivt
motarbetat kommunister i allmänhet och det kommunistiska partiet i synnerhet. Det har även
exkluderats när begreppet ”de demokratiska partierna” diskuterats och så vidare Bland annat av
dessa anledningar, har Vänsterpartiet valt andra vägar för att vinna inflytande på den inhemska
arenan genom deltagande i sociala rörelser och så vidare
För den här studiens skull är det, bland annat med anledning av ovan, inte särskilt intressant
att separera de båda arenorna som behandlar inflytandet på den svenska politiken. Istället
kommer dessa att betraktas ihop, som en gemensam, inhemsk arena.
Ett sätt att försvaga det kommunistiska partiet har varit att misstänkliggöra dem för att inte
vara ett svenskt parti, utan snarare ett parti beroende av Moskva eller på annat sätt snarare tjäna
utländska intressen än inhemska. När partiet eller dess företrädare hänvisar till partiets

21 Sjöblom (1968) sid. 199
22 Ibid., sid. 206
23 Ibid., sid. 250f.
24 [http://www.scb.se/templates/tableOrChart____32065.asp] tillgänglig 2006-11-15

10

självständighet och oberoende, kommer det att ses som ett sätt att maximera inflytandet på den
inhemska arenan.

Den internationella arenan
Under partiets första tid som parti, var det inte ett nationellt parti utan en nationell sektion av vad
som betraktades som ett internationellt parti – den Kommunistiska Internationalen. Målet med
bygget av Komintern var att skapa ett internationellt, hårt centraliserat parti vars nationella
sektioner agerade samfällt. I konsekvens med detta formulerade aldrig de nationella sektionerna
egna program, utan slöt helt upp bakom internationalens program. I princip alla internationella
förbindelser var dessutom med internationalen och dess sektioner.
Det var egentligen först i och med Kominterns upplösning 1943, se nedan, som det
kommunistiska partiet i Sverige tvingades formulera sitt eget partiprogram och självständigt ta
ställning i frågor om taktik och strategi. Inklusive vilka partier och rörelser det skulle ha
förbindelser med. Länge sågs dock solidariteten med den kommunistiska världsrörelsen, det vill
säga de socialistiska staterna och övriga kommunistpartier, som något självklart. Istället för
internationell solidaritet användes begreppet ”proletär internationalism”, som länge definierades
just som solidaritet med de socialistiska staterna och de kommunistiska partierna.

Metod och materialdiskussion
För att svara på studiens frågeställningar kommer en aktörscentrerad motivanalys att genomföras.
Det finns givetvis en del problem med att försöka avgöra en, individuell eller kollektiv, aktörs
motiv. I denna studie kommer fokus att ligga på de strategiska överväganden partiet självt sagt sig
ha gjort. Ingen hänsyn kommer att tas till eventuellt bakomliggande eller dolda motiv, dolda
agendor eller liknande.25 Hänsyn kommer heller inte att tas till om de strategiska övervägandena
avspeglas i det faktiska handlandet. En sådan studie skulle kräva ett betydligt större utrymme än
vad som finns tillgängligt här.
För att kunna besvara studiens frågeställningar kommer partistyrelsens
verksamhetsberättelser samt de dokument som finns samlade i de av partiet utgivna
kongressböckerna att studeras. Kongressböckerna innehåller föredragningar från partistyrelsens
representanter, rapporter från exempelvis revisorer och mandatkommissioner, antagna program, i
viss mån motioner och motionssvar och andra dokument som anses kunna sammanfatta
resultaten av en kongress. Då dessa böcker getts ut av partiet som ett sätt för människor som inte

25 Hadenius, Axel (1984) ”Att belägga motiv” i Tre studier i politiskt beslutsfattande. Uppsala, sid. 149f.

11

var på kongressen att få en bild av den, är de att betrakta som representativa för partiet även i de
fall där det är frågan om enskilda partistyrelseledamöters föredragningar.
Att studera ett parti som kollektiv aktör gör alltid att val av källmaterial problematiskt, då
partier inte är monoliter utan sociala grupperingar med mångfacetterade intressen och viljor.
Centralt beslutade dokument kan i någon mån anses representera ett partis kollektiva vilja och
inriktning, varför det underlättar att bara studera dessa för att förstå ett partis kollektiva
värderingar och agerande.

Definitioner och avgränsningar
Objektet för studien kommer att vara Vänsterpartiet Kommunisterna (Sveriges Kommunistiska
Parti t.o.m. 1967). För enkelhets skull kommer partiet att benämnas som Vänsterpartiet
Kommunisterna (VPK), även för de år inom studieperioden där partiet gick under annat namn.
Studien kommer att titta på partiet som aktör. Därför kommer partiets interna debatt inte att
beröras alls, utan istället kommer dess centralt angivna politik att studeras.
I tid kommer studien att avgränsas från partikongressen 1961 fram till och med
partikongressen 1990. 1961 antog partiet en programförklaring som kom att ersätta det gamla
partiprogrammet från 1953. Den tidigare forskningen kring partiets idé- och programutveckling
hävdar i huvudsak att förändringen som skedde i och med den kongressen inte var särskilt stor,
men bör ändå kunna betraktas som startpunkt för den förändringsprocess som tog vid under 60-
talet. Denna förändringsprocess var i sig en förutsättning för att det skulle komma upp en
diskussion kring relationerna till broderpartierna, och därmed för att det ska finnas något intresse
att studera de strategiska överväganden som låg till grund för dem.
Den senare avgränsningen handlar om Östblockets fall och att det ger en helt annan situation
för Vänsterpartiet och dess förbindelser med andra partier, oavsett de är statsbärande eller inte.
Den nya situationen skulle kräva en studie för sig.
Som framgår av frågeställningen, kommer partiets förbindelser till statsbärande partier
kommunist-, socialist- och arbetarpartier att studeras. Det finns givetvis problem med att
behandla dessa partier och länder som en grupp och inte vart och ett för sig. De konflikter som
funnits mellan dessa partier och länder har givetvis påverkat även det svenska kommunistpartiet,
men de kommer ändå att betraktas som en grupp i denna studie.

12

Historisk bakgrund
I maj 1917 samlades, efter att ha brutit med det socialdemokratiska partiet, den
socialdemokratiska vänstern i Stockholm för att grunda Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti,
som efter en rad namnbyten kom att bli Vänsterpartiet. SSV var ett politiskt väldigt heterogent
parti vars minsta gemensamma nämnare var kritiken mot den socialdemokratiska partiledningen.
Utvecklingen kom att visa att den heterogena sammansättningen av partiet, i kombination med
en rad olika yttre och inre faktorer, skulle leda till en rad partisplittringar. Den första kom redan
1921, när partiets kongress beslutade att anta den Kommunistiska Internationalens (Komintern)
21 villkor för medlemskap. Antagandet av dessa teser ledde till att de humanistiska och
vänstersocialistiska tendenserna uteslöts ur/valde att lämna partiet och återgick senare till
socialdemokratin. Partiet bytte även namn till Sveriges kommunistiska parti (sektion av
Kommunistiska Internationalen).
Nästa splittring kom 1924, när en ganska betydande minoritet kring den tidigare partiledaren
Zeth Höglund utvecklade kritik mot Kominterns såväl politiska som organisatoriska utveckling.
Detta ledde till att denna minoritet uteslöts på initiativ av internationalens exekutivkommitté
(EKKI) och kom för en kort period att agera som självständigt parti mellan socialdemokrater och
kommunister. Även dessa återgick senare till socialdemokratin. Den sista och mest uppslitande,
splittringen i partiets tidiga historia kom 1929. Kominterns världskongress året innan hade slagit
in på en tämligen militant ultravänsterlinje, vars utgångspunkt var att världsrevolutionen stod för
dörren. Detta gjorde att kommunisterna skulle fokusera på att bekämpa vad som uppfattades
som högeravvikande och kontrarevolutionära tendenser inom arbetarrörelsen i allmänhet och den
socialdemokratiska vänstern. Den senare ansågs under dessa år vara huvudfienden.
Socialdemokratin betraktades som socialfascister och den socialdemokratiska vänstern ansågs,
genom sin politiska närhet till kommunisterna, vara borgarklassens spjutspets riktad mot den
revolutionära arbetarklassen.26
Majoriteten inom det svenska partiet, representerade av bland annat partiledaren Karl Kilbom
och Nils Flyg, accepterade inte den inslagna linjen utan ville fortsätta på den ganska
framgångsrika linje kommunisterna fört åren innan. Detta ledde, åter med EKKI:s inblandning,
till partisplittring när majoriteten helt enkelt förklarades vara uteslutna. Det gjorde att det för en
tid fanns två partier som gick under namnet Sveriges kommunistiska parti, men det var bara det
ena – minoriteten under ledning av bland andra Hugo Sillén och Sven Linderot – som erkändes
av Komintern.

26 Lindkvist (1982) sid. 42ff.; Olsson, Sven E. (1976) Från SKP till VPK. En antologi. Lund., sid. 82f.

13

Splittringen blev en smärre katastrof för det SKP som fortfarande tillhörde Komintern och
som är det parti som idag utgör Vänsterpartiet. Majoriteten av medlemmarna, huvuddelen av dess
riksdagsgrupp, förtroendevalda och fackliga kader gick med Kilbom/Flyg och fann sig själva vara
en tämligen marginaliserad gruppering i svensk politik. Valresultaten kom därefter. SKP var helt
plötsligt det minsta, av tre, arbetarpartiet i riksdagen.27
När Komintern åter samlades för världskongress 1935 var tongångarna radikalt annorlunda
än de varit på kongressen sju år tidigare. I Tyskland hade, bland annat, de kommunistiska och
socialdemokratiska partiernas oförmåga att samarbeta och bjuda motstånd lett till att Hitler och
de tyska nazisterna kunnat ta makten och mer eller mindre fysiskt utplåna den kommunistiska
rörelsen. Över huvud taget hade de kommunistiska partierna utanför Sovjetunionen gått tillbaka
och drabbats av ganska allvarliga nederlag. Internationalen var helt enkelt tvungen att byta
strategisk och taktisk huvudlinje. Istället för världsrevolutionen stod nu kampen mot fascismen
och försvaret av freden och den borgerliga demokratin i första rummet.
I konsekvensen med denna nya linje tonades de revolutionära kraven ner, och istället
betonades kampen för dagskraven och arbetet i parlamenten. Kommunisterna vände sig till de
socialdemokratiska arbetarna, istället för att stämpla ut dem som klassförrädare, de bjöd in
representanter för den socialdemokratiska vänstern att hålla tal vid möten och så vidare. Denna
mjukare linje, i kombination med kommunistpartiets intensiva solidaritetsarbete med det spanska
folkets kamp mot fascismen, bidrog till att bryta den isolering partiet upplevt och det började
istället uppleva vissa framgångar.28

När beskedet om pakten mellan Hitler och Stalin kom innebar detta en smärre chock för hela
världen och kanske i synnerhet för de kommunistiska partierna. Allt sedan världskongressen 1935
hade kampen mot fascismen rests som ett av huvudmålen, men nu tecknade Sovjetunionen och
dess ledarskap ett nonaggressionsavtal med huvudfienden, det nazistiska Tyskland. Det svenska
kommunistpartiet försökte till en början tolka pakten inom ramen för den rådande
folkfrontsstrategin och beskrev det i sina första reaktioner som en taktisk fint för att bryta
Nazitysklands front mot Sovjetunionen och för att försvaga fascismens krafter i världen.29
Tysklands anfall på Polen kom dock att krossa försöken att tolka pakten som ett sätt att pressa
tillbaka Tyskland, då dessa alldeles uppenbart inte pressats tillbaka och att Sovjetunionen inte

27 Olsson (1976) sid. 98-104
28 Hirdman, Yvonne (1974) Sverges Kommunistiska parti 1939-45. Stockholm.; Hermansson (1984), sid. 14ff.; Lindkvist
(1982), sid. 44-48
29 Hirdman (1974) sid. 27-31

14

agerade. Istället antog partiet mer och mer över till en mer öppen vänsterlinje och karaktäriserade
kriget som ett inomimperialistiskt krig om uppdelningen av världen. Det nazistiska Tyskland var
förvisso den mest aggressiva imperialistmakten, men västmakterna var även de skyldiga. Yvonne
Hirdman menar att en bidragandeorsak till denna analys bland annat var att den möjliggjorde ett
försvar av regeringens neutralitetslinje och ett försvar av den borgerliga nationen om den blev
angripen.30
Utvecklingen skapade dock enorma politiska problem för de svenska kommunisterna. Det
sovjetiska avtalet med Nazityskland och analysen av kriget som ett inomimperialistiskt
fördelningskrig tvingade kommunisterna att tona ner de antifascistiska parollerna till förmån för
kamp mot det imperialistiska kriget. Det innebar bland annat att fokus i ansvarsfrågan kring
krigsutbrottet riktades bort från Tyskland, mot till exempel de socialdemokratiska och andra
ledarna för de borgerligt demokratiska länderna för att ha möjliggjort kriget genom att motverka
enheten inom arbetarrörelsen.31
När Tyskland anföll Sovjetunionen på hösten 1941 ändrades förutsättningarna radikalt.
Kommunisterna hade redan innan antagit en linje om försvar av den borgerliga nationen vid
angrepp och när nu pakten mellan Sovjetunionen och Tyskland upphörde, försvann även denna
barlast från deras axlar. Den linje som stakats ut från Moskva, och även i andra europeiska
kommunistpartier, var att skapa en nationell front i kampen för demokratin, den nationella
friheten och mot fascismen. Problemet för SKP var att fronten redan fanns i den nationella
samlingsregering ledd av Per-Albin Hanson. I praktiken innebar det istället att partiet gav
regeringen stöd, så länge den verkade för att försvara landets frihet och hålla Sverige utanför
kriget. Kritiken mot regeringen handlande bland annat om att den förde en undfallenhetspolitik
visavi Tyskland, då den till exempel lät tyska soldater transporteras genom landet. Å andra sidan
valde SKP att förhålla sig relativt passiv i sin kritik och menade istället att det är förståeligt att
regeringen gör vissa eftergifter åt krigförande parter för att verkligen hålla landet utanför krig. 32
Den 15 maj 1943 fattade EKKI:s presidium beslutet att upplösa Komintern, som
internationellt centrum för världens kommunistpartier. Till de nationella sektionerna motiverades
beslutet med att Kominterns organisationsformer blivit »allt mer otidsenlig, ja, t o m ett hinder
för de nationella arbetarpartiernas fortsatta stärkande«. EKKI skrev att utvecklingen inom
arbetarrörelsen och det internationella läget »krävde större rörlighet av Kommunistiska
Internationalens sektioner« och på grund av det beslutades att »upplösa Kommunistiska

30 Ibid., sid. 33.
31 Ibid., sid. 41-46.
32 Ibid., sid. 154-163.

15

Internationalen som ledande centrum för den internationella arbetarrörelsen och befria
Kommunistiska Internationalens sektioner från de förpliktelser som framgår av Kommunistiska
Internationalens stadgar och kongressbeslut«.33 Det var denna anledning till beslutet som
förmedlades till de kommunistiska partierna.
Det svenska kommunistpartiet, som genom sin politbyrå godkänt upplösandet av Komintern,
hade sedan en tid planerat att hålla en rikskonferens i juni 1943. Där skulle bland annat
förhållandet till socialdemokratin och enhetstaktiken diskuteras. I och med att SKP nu var att
betrakta som ett självständigt, nationellt parti ställdes programfrågan på dagordningen varför
konferensen även fick det till sin uppgift. Efter en del diskussioner mellan partiets arbetsutskott
och dess programkommission, lades ett »Förslag till grundval för diskussion om program för ett
marxistiskt enhetsparti« fram inför konferensen.34 Grunden till detta programförslag var det
socialdemokratiska partiprogrammet från 1920, varför det kommunistiska partiet tog till sig en
del socialdemokratiskt tankegods med rötter hos bland annat Karl Kautsky och det tyska
Erfurtprogrammet.35
Att just det socialdemokratiska programmet antogs som grundval för vidare diskussion var
flera. Dels handlade det om att det gällande Komintern-programmet från 1928 inte längre ansågs
stämma överens med de förutsättningar som var rådande i Sverige för stunden. Dels var det en
markering gentemot de socialdemokratiska arbetarna att kommunisterna menade allvar med sina
enhetssträvanden och att målet var ett enhetsparti på marxistisk grund. Slutligen ska det uppfattas
som en markering gentemot de högertendenser partiet uppfattade i den socialdemokratiska
programdiskussionen och en markering om vilka som stod upp till försvar av arbetarrörelsens
marxistiska tradition. Konferensen godkände förslaget och en programkommission gavs i
uppdrag att lägga fram ett programförslag inför partikongressen 1944.36

33 Citerad i Claudín, Fernando (1979) Krisen i den kommunistiska rörelsen. Från Komintern till Kominform del 1. Lund., sid.
59ff.
34 Schmidt, Werner (2002) Antikommunism och kommunism under det korta nittonhundratalet. Lund, sid. 271f.
35 Hermansson (1984), sid. 45
36 Hermansson (1984) sid. 45f.

16

Undersökning

1961-1970
Under 60-talet höll Vänsterpartiet Kommunisterna fyra kongresser; ’61, ’64, ’67 och ’69.
60-talets kongresser kom att bli enormt viktiga för partiets framtida utveckling. Vid
decenniets inledning gällde fortfarande det partiprogram som antagits 1953 och insikten om att
det behövdes en programmatisk förnyelse vad bred i partiet. Programkommissionen ansåg sig
dock inte redo att lägga fram ett förslag på ett helt nytt partiprogram, varför den istället lade fram
en programförklaring och en uppmaning att låta programarbetet fortsätta. Även om den mesta
forskningen är överens om att det i sig inte bidrog till någon större förändring, utgjorde det ett
startskott för den förändringsprocess som kom igång på allvar några år senare.
1964 valdes Carl-Henrik (CH) Hermansson, som på många sätt kommit att symbolisera
förändringsarbetet, till partiordförande. Det var dock inte förrän på kongressen 1967 denna
process på allvarit börjat ta konkreta uttryck. I de diskussioner som varit kring framtagandet av
det nya partiprogrammet, hade ett antal politiska tendenser utkristalliserats. Väl på kongressen
antogs ett nytt partiprogram och bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK). Efter
kongressen bröt en minoritet grupperad kring lojaliteten med det kinesiska kommunistpartiet, ur
VPK och bildade Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (KFML). Dessa antog som
program en reservation till förslaget till nytt partiprogram ett antal ledamöter i
programkommissionen lagt fram till kongressen.
Mot slutet av 60-talet trappades den amerikanska krigföringen upp i Indokina, vilket gjorde
ett tydligt avtryck på partiets internationella solidaritetsarbete under en lång tid framöver. Även
den radikaliseringsvåg som vällde fram över stora delar av Europa, och vars tydligaste uttryck i
Sverige var bland annat Kårhusockupationen i Stockholm 1968 och gruvarbetarstrejken 1969,
gjorde intryck på partiet.

Till kongresserna ’61 och ’64 presenterade aldrig centralkommittén verksamhetsberättelserna i
skriftlig form, som kommit att bli kutym därefter. Istället lästes verksamhetsberättelsen upp av
partiordförande Hilding Hagberg som inledningsanförandet till diskussionen om partiets
huvuduppgifter. Det innebär att det är svårt att få fram mer exakt kring hur partiets
internationella förbindelser såg ut.
Hösten 1960 deltog partiet vid en stor konferens i Moskva, där så gott som världens samtliga
kommunist- och arbetarpartier deltog. Knut Olsson, ledamot i partiets centralkommitté, sade i
sitt inledningsanförande till diskussionen om konferensen och om anslutning till den deklaration

17

som antagits att på konferensen ”fanns representanter för de kommunistiska partierna i hela
världen, från alla socialistiska länder, från de kapitalistiska länderna, från länder som nyligen blivit
fria från kolonialförtrycker, från länder som alltjämt kämpar för sin frigörelse, och där de
kommunistiska partierna tvingas verka i djupaste illegalitet”.37
Vid kongressen antogs en deklaration, som Olsson beskriver som ”ett marxist-leninistiskt
program för den kommunistiska rörelsen i hela världen”38 och som ”kommer att ha grundläggande
betydelse också för vårt partis ideologiska arbete och dagliga, praktiska verksamhet”39. Partiets
CK hade i praktiken redan anslutit sig till denna deklaration, men ville ändå låta partiets högsta
beslutande organ ta ställning till det och det ställde sig, som väntat, positiva till en anslutning.
I diskussionen kring Moskvakonferensen och –deklarationen finns en dubbelhet, som är
talande för partiets självuppfattning kring de internationella förbindelserna. Å ena sidan såg
partiet sig, vilket citaten från Olsson ovan visar, som en självklar del av den kommunistiska
världsrörelsen och ser inga problem med att anta vad som uppfattas som gemensamma program
för denna. Å andra sidan ansågs det viktigt att betona att partiet är ett självständigt, nationellt
parti som fattar sina egna beslut. Hilding Hagberg säger i sitt inledningsanförande att ”Sveriges
kommunistiska parti är ett svenskt parti, som i hela sitt handlande känner sig ansvarigt för hela den
svenska arbetarklassen” och att socialismen i Sverige bara kan ”bli resultatet av den svenska
arbetarklassens medvetna strävanden”.40 Även Knut Olsson betonar partiets självständighet och
säger bland annat att konferensen fastslog att alla ”partier är oavhängiga och jämställda och
ansvariga inför arbetarklassen och de arbetande i sitt eget land” och att det inte finns något ”parti
som står över de andra”, men samtidigt att ”alla kommunister ser i Sovjetunionens
kommunistiska parti den kommunistiska världsrörelsens förtrupp.”41
Genom den fullständiga uppslutningen bakom Moskvakonferensens deklaration visade det
svenska partiet för övriga kommunistiska partier, den internationella arenan, att det är en del av
den rörelsen och vill maximera både sina kontakter med dem och sitt inflytande där. Samtidigt vill
det visa aktörerna på den inhemska arenan, både andra partier och kanske främst arbetarväljarna,
att det är ett svenskt parti och inte knutet vare sig till någon international eller till Sovjetunionen.

37
Inledningar och beslut vid Sveriges kommunistiska partis 19:e kongress (1961). Stockholm, sid. 35
38 Ibid., sid. 36.
39 Ibid., sid. 33.
40 Ibid., sid. 22.
41 Ibid., sid. 46

18

Inför partikongressen 1964 hade konflikten mellan de kinesiska och sovjetiska
kommunistpartierna tagit sig på allvar, vilket Hilding Hagberg kände sig manad att kommentera i
sitt anförande kring verksamhetsberättelsen och partiets huvuduppgifter. Det verkar, säger han,
som ”att Kinas internationella intressen ställes före världsfredens intressen, före hela det
socialistiska världslägrets intressen. Det är väl därför de broderpartier som halvhjärtat biträder se
kinesiska förslagen till ny generallinje för den kommunistiska världsrörelsen är så lätträknade.”42
För honom ter sig den fullständiga uppslutningen bakom det sovjetiska partiet för självklar och
konstaterar att ”inte en enda av partiets 650 grundorganisationer, inte en kommun- eller
distriktsledning och inte en enda medlem av CK och KK uttryckt någon förståelse för de
kinesiska propåerna. Motsatta uttryck har istället varit många fler.”43
Även här uppvisar Hagberg denna dubbelhet mellan å ena sidan fullständig uppslutning
bakom Sovjetunionen och dess kommunistiska parti och en strävan att tydligt markera oberoende
och själständighet.

i överenskommelser med andra partier om samverkan nationellt eller internationellt endast kände sig
bundet av beslut som det själv biträtt samt att sådan samverkan förutsätter partiernas likaberättigande och
oavhängighet och inte får innebära att något parti framställs som ledande och andra partier som ledda.
Samarbetet måste bygga på ömsesidigt förtroende och ömsesidiga intressen.44

Från partikongressen 1967 finns skriftlig verksamhetsberättelse, där det rapporteras hur de
internationella förbindelserna sett ut. Verksamhetsberättelsen beskriver kontakten ”med
arbetarrörelsen i andra länder” som ”ganska livlig”. Den har bland annat haft formen av
representation på partikongresser i Jugoslavien, Sovjetunionen, Bulgarien och Ungern samt
studiedelegationer till Sovjetunionen, Östtyskland, Jugoslavien, Ungern, Bulgarien och
Rumänien.45 Då det inte finns motsvarande uppgifter från föregående kongressperioder går det
inte att säga något om tendensen, men i materialet går det ändå att se en viss förändring. Istället
för att, som tidigare, bjuda in samtliga kommunistiska partier har inför 1967 års kongress
inbjudningarna begränsats ”till de kommunistiska och vänsterpartierna i de nordiska länderna,
samt Vietnams arbetarparti i Nordvietnam och Vietnams revolutionära folkparti i Sydvietnam, de
senare som en symbol för den samlade socialistiska världsrörelsen och kampen mot
imperialismen.”46

42 Hagberg, Hilding (1963) Verksamhet och uppgifter. Stockholm, sid. 5f.
43 Ibid., sid. 6
44 Ibid., sid. 26
45 Partistyrelsens verksamhetsberättelse (1967) sid. 52.
46 Samling vänster i svensk politik (1967) sid. 3.

19

Att detta är fråga om en medveten förändring i synen på de internationella relationerna, visar
sig även i partistyrelsens inledningar på kongressen. Det förslag till nytt partiprogram kongressen
hade att ta ställning, innehöll bland annat skrivningar där en viss kritik mot företeelser i de
socialistiska länderna lyfts fram. Lars Herlitz, partistyrelsens föredragande i programfrågan,
motiverade dessa skrivningar med två huvudskäl:

Dels därför att vårt parti företräder socialismens historiska erfarenheter. Dels därför att vårt partis tidigare
uttalanden och redovisade ståndpunkter i dessa frågor inte varit fullt tillfredsställande.47
Partiordförande CH Hermansson är ännu tydligare, och ser förändringen som en brytning med
tidigare men ser det samtidigt som en konsekvens av att ”relationerna mellan de olika
kommunistiska partierna har nu förändrats till det bättre”, att ”systemet med ledande partier”
frångåtts och att alla kommunistiska partier nu anses likvärdiga.

Frågan om internationell solidaritet fattades under en tid såsom väsentligen en fråga om solidaritet mellan
de kommunistiska partierna och de socialistiska staterna. Man skulle försvara vad som hände i dessa stater
oavsett om man i själ och hjärta var kritisk. En sådan ’dubbel bokföring’ var naturligtvis i längden omöjlig.
Finns skäl för kritiska åsikter ska de också anföras. Den socialistiska internationalismen försvagas inte
därför att den förenas med en fri och öppen diskussion. Tvärtom blir den stark endast om den bygger på
ärlighet och frimodighet.48
Den nya synen är inte bara frågan om deklarationer på kongresser, utan det går även att se att den
gjort avtryck på den faktiska verksamheten. På ett möte med partistyrelsens arbetsutskott den
20/4 1964 behandlades en inbjudan att delta på en internationell konferens med kommunistiska
partier. AU valde att avböja inbjudan, med motiveringen att ställningstagandet ”till de principiella
frågor som länge diskuterats måste tillkomma varje lands kommunistiska parti och vi kan inte
inse att enighet i dessa frågor ernås snabbare eller lättare genom en sådan konferens” och
hänvisade samtidigt till beslut fattade av föregående partikongress.49
Det är tydligt här att partiet valt att inte prioritera maximering av inflytande och kontakt på
den internationella arenan, men det är svårare att tydligt säga vad som istället prioriterats. Genom
att, med Hermanssons terminologi, göra upp med den ”dubbla bokföringens politik” uttrycks en
strävan från partiet att bli tydligare inför aktörerna på den inhemska arenan. Samtidigt bör detta
ses i ljuset av förändringar i partiets programmatiska grund och ser det som en fråga om strävan
efter programgenomförande, snarare än ett strategiskt förhållningssätt inför aktörerna på den
inhemska arenan. I Hermanssons inledningsanförande kan finnas vissa signaler mot den interna
arenan, där bland annat han försäkrar om att den ”socialistiska internationalismen” stärks snarare
än försvagas om den även inkluderar möjligheten att kritisera och ifrågasätta förhållanden som

47 Samling vänster i svensk politik (1967) sid. 21.
48 Ibid., sid. 13.

20

inte stämmer överens med partiets uppfattning. Detta kan ses som ett försök från
partiordförandens sida att förekomma kritik om att partiledningen vill isolera partiet från
broderpartierna.

Till kongressen 1969 hade inbjudan att delta ”gått ut till alla vänliga partier”50 och
verksamhetsberättelsen deklarerar att partiets ”förbindelser med kommunistiska partier och
progressiva rörelser i olika delar av världen har under kongressperioden varit livliga.”51 Partiet
hade varit representerat på partikongresser i Östtyskland, Rumänien och Jugoslavien, det hade
olika typer av överläggningar med partier och rörelser från Jugoslavien, Ungern, Bulgarien,
Östtyskland, Sovjetunionen och Nordkorea och studiedelegationer sändes till Tjeckoslovakien,
Nordkorea, Östtyskland och Rumänien. Utöver detta deltog partiet i en rad konferenser,
seminarier och liknande med bland annat deltagande från de statsbärande partierna.52
Parallellt med detta ganska aktiva deltagande och verksamhetsberättelsens deklaration om
livlighet i de internationella relationerna, märks det i materialet att det skett förändringar i synen
på de internationella förbindelserna inte minst till följd av internationella händelser. Lars Werner
säger i sitt öppningsanförande att ”det internationella skeendet blivit mer komplicerat än tidigare
även mellan kommunistiska och socialistiska partier.”53 Även partiordförande CH Hermansson
berör detta i sitt inledningsanförande om partiets verksamhet, när han säger att ”utvecklingen av
de internationella förhållandena har gjort [solidariteten med andra kommunistpartiers] konkreta
uttrycksformer mer komplicerade. Inte endast olika uppfattningar såväl om den inre
utvecklingsprocessen i de socialistiska länderna som om den internationella politiken har
framträtt, utan också skarpa motsättningar.”54
Den händelse under denna kongressperiod som, förmodligen, påverkat mest var
Warszawapaktens intåg i Prag för att slå ned den ”socialism med mänskligt ansikte” det tjeckiska
kommunistpartiet infört. När partiets ledning nåtts av beskedet om intåget, antog det
verkställande utskottet ett uttalande som senare även bekräftades av partistyrelsen.

Vänsterpartiet kommunisterna, som är anhängare av varje folks rätt att bestämma sin egen utveckling
fördömer warszawapaktländernas militära våld mot Tjeckoslovakien. Att, som skett, med vapenmakt
socialistiska länder emellan söka ändra en politik som rönt det tjeckoslovakiska folkets uppenbara stöd är
ett brott mot socialismens principer. Redan de redovisade motiven för övervåldet, nämligen att den sittande

50 Makten åt folket (1969) sid. 2.
52 Ibid., sid. 13f.
53 Makten åt folket (1969) sid. 5.
54 Ibid., sid. 53.

21

regeringen skulle vara olaglig och att paktstaternas säkerhet skulle vara hotad genom den öppnare
inriktningen i den politiska utvecklingen i Tjeckoslovakien, är kränkande.
Vänsterpartiet kommunisterna kräver att alla utländska trupper omedelbart och villkorslöst dras tillbaka
från Tjeckoslovakiens territorium. Vi uppmanar alla kommunister och socialister att stödja de
tjeckoslovakiska kommunisterna och det tjeckoslovakiska folkets kamp. […]
Vi uppmanar alla kommunister och socialister att stödja de tjeckoslovakiska kommunisterna och det
tjeckoslovakiska folkets kamp.55
Detta var första gången VPK så hårt och så tydligt tog avstånd från något som skett i de
socialistiska länderna, eller som socialistiska partier stått ansvariga för. Men det ligger i linje med
det CH Hermansson deklarerade vid kongressen innan, det vill säga att den dubbla bokföringens
politik är över. Om VPK vill ha trovärdighet i frågor kring demokrati och nationellt oberoende,
går det inte att bedöma företeelser med olika måttstockar beroende på vilka som är aktörer. På så
vis blir detta uttalande både ett sätt att vända sig till aktörerna på den inhemska arenan, samtidigt
som partiet handlar i enlighet med sitt program och strävar efter programgenomförande.
Med anledning av den konferens med kommunist- och arbetarpartier som hölls i Moskva
sommaren 1969, antog partistyrelsen ett uttalande där två huvudskäl till partiets internationella
förbindelser lyfts fram. Dels så att ”en samling av alla anti-imperialistiska krafter vara en
tvingande nödvändighet för att utveckla och effektivisera kampen mot imperialismen” och dels
att ett deltagande i konferensen stämmer överens med ”partiets allmänna linje att på alla sätt söka
bidra till utveckling och effektivisering av den antiimperialistiska kampen.”56 Partiets egen syn på
sitt internationella deltagande grundar sig med andra ord i att det menar sig kunna bidra på ett
internationellt plan till att genomföra sitt program.

1971-1980
70-talet präglades av Vietnamkrig och vänstervåg. VPK tvingades inte bara förhålla sig till de
övriga partierna i riksdagen, utan även till en flora av partier och partibyggande organisationer till
vänster om dem.
Materialet gör delvis skilda intryck av förbindelserna med de statsbärande partierna under
perioden före partikongressen 1972. Partiets fanns representerat på partikongresser i Ungern,
Sovjetunionen, Bulgarien, Tjeckoslovakien, Polen och Österrike. Studiedelegationer sändes till
Rumänien, Östtyskland, Ungern, Sovjetunionen, Korea, Tjeckoslovakien, Bulgarien, Polen och

56 Ibid., sid. 46f.

22

Jugoslavien och deltog vid en rad seminarier, symposier, konferenser och liknande med
deltagande från bland annat de statsbärande kommunistpartierna.57
”En ökad samverkan mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska organisationer i olika
länder betraktar vi som en trängande nödvändighet,” säger CH Hermansson i ett
inledningsanförande till kongressen. ”Mot kapitalets international, mot de stora internationella
trusterna måste ställas arbetarklassens internationella solidaritet och samverkan.”58 I
verksamhetsberättelsen skriver partistyrelsen att partiet ”har deltagit i konferenser för att
samordna aktioner och för att diskutera aktuella ideologiska och politiska problem en rad
studieresor har organiserats för att studera det socialistiska uppbyggnadsarbetet”59
Den troligaste tolkningen är att partiet uppfattade det som att förutsättningen för att kunna
genomföra sitt program om demokrati, nationellt oberoende och socialism förutsatte att det
upprätthöll sina internationella förbindelser.

Under kongressperioden som föregick partiets kongress 1975, hade VPK endast gästat
kongresser i Rumänien och Jugoslavien av de statsbärande partierna. Trots detta skriver
partistyrelsen i verksamhetsberättelsen att de internationella förbindelserna ”har ökat under den
gångna kongressperioden”, vilket bland annat visar sig i den relativt stora mängd
studiedelegationer partiet sänt till Kuba, Östtyskland två gånger, Sovjetunionen tre gånger, Polen
två gånger, Tjeckoslovakien, Ungern samt Bulgarien. Verksamhetsberättelsen visar även
deltagande vid en mängt konferenser, seminarier och andra typer av partiöverläggningar ibland
annat Kuba, Vietnam och Ungern.60
Även denna kongressperiod är det maximering av programgenomförande som är den
strategiska målsättning partiet prioriterat, vilket här är tydligare än förra perioden. CH
Hermansson slår fast i sitt inledningsanförande om verksamhetsberättelsen och partiets
huvuduppgifter att lösningen på ”avgörande uppgifter för det svenska kommunistiska partiet
kräver med nödvändighet samverkan med rörelser och partier i andra länder”.61 Denna
argumentation, att det i första hand handlar om programgenomförande, blir ännu tydligare i
Urban Karlssons, partistyrelsen, inledningsanförande till diskussionen kring ett kongressuttalande
om ”proletär internationalism”.

57 Partistyrelsens verksamhetsberättelse (1972) sid. 54f.
58 VPK kongress : Vänsterpartiet kommunisternas 23:e kongress 26-29 oktober 1972 (1973) sid. 28.
60 Partistyrelsens verksamhetsberättelse (1975) sid. 58ff.
61 VPK kongress 75 (1975) sid. 51.

23

De samtidigt pågående förberedelserna för att ordna en konferens mellan de kommunistiska partierna i
Europa har detta vidare och djupare syfte. Det handlar givetvis om att förstärka och fördjupa fred, säkerhet
och samarbete i Europa – men att göra det på ett sådant sätt att samtidigt största möjliga bidrag ges åt en
förstärkt och fördjupad antiimperialistisk kamp.62
Man kan även i Karlssons argumentation se tendenser mot att se förbindelser med partierna i
såväl de socialistiska som andra kapitalistiska länder, som ett sätt att stärka VPK:s förmåga att
agera nationellt, på den inhemska arenan. Bland annat säger han att de erfarenheter som gjorts nu
kan ge ”ett rikare erfarenhetsutbyte och skapas ett fullödigare underlag för ställningstaganden
såväl internationellt som nationellt än tidigare.”63
När den sovjetiska författaren Alexandr Solsjenitsyn utvisades, var partiets negativa reaktion
tydlig. Partiets riksdagsgrupp avvisade förvisso, med stöd från partistyrelsen, ett förslag om en
fempartimotion i frågan med motiveringen att när partier ”som inte haft någon kritik mot IB-
affären nu protesterar mot behandlingen av Solsjenitsyn är avsikterna andra än att försvara de
demokratiska fri- och rättigheterna” och såg det som ett antisovjetiskt och antisocialistiskt
förslag.64 Men samtidigt är partiets syn på tilltaget tydligt fördömande.

När myndigheterna i ett socialistiskt land handlar på ett sätt som innebär inskränkningar i yttrande- och
tryckfriheten – som i fallet Alexander Solsjenitsyn – står detta i strid med vårt partis uppfattning av
demokratin. Reaktionära åsikter ska bekämpas i fri och öppen debatt, inte med censur och
polisingripanden. Det socialistiska uppbyggnadsarbetet kräver åsikts- och organisationsfrihet.65
Grunden för VPK:s kritik är att det står i strid med partiets eget program, vilket stärker
tolkningen att programgenomförande är det viktigaste i deras relation till de statsbärande
partierna.

Inför partikongressen 1978 hade den interna oppositionen mot den nya, mer kritiska hållningen i
internationella frågor resulterat i en splittring av partiet. Under 1977 hade en Moskvatrogen
gruppering kring partiorganet Norrskensflamman och den tidigare partiordföranden Hilding
Hagberg brutit sig ur partiet, och konstituerat ett nytt parti med namnet Arbetarpartiet
Kommunisterna.
Konsekvenserna av utbrytningen för förbindelserna med de statsbärande partierna ligger
utanför ramen för denna studie, men partistyrelsens verksamhetsberättelse visar tydligt att, som
den själv säger, ”har varit mer omfattande än någonsin tidigare”66 eller i alla fall mer omfattande
än på väldigt länge. Partikongresser besöktes i Ungern, Polen, Kuba, Sovjetunionen, Bulgarien,

62 VPK kongress 75 (1975) sid. 99.
63 Ibid., sid. 101.
65 Ibid., sid. 35

24

Tjeckoslovakien, Östtyskland och Vietnam, skickade studiedelegationer till Sovjetunionen fyra
gånger, DDR fem gånger, Rumänien, Polen två gånger, Kuba samt Ungern två gånger och deltog
i olika typer av partiöverläggningar med de statsbärande partierna i Jugoslavien, Ungern vid tre
tillfällen, Östtyskland, Polen vid två tillfällen samt i Rumänien. Dessutom deltog partiet vid en rad
konferenser, seminarier och så vidare.67
I denna verksamhetsberättelse finns det en vidd glidning mot att inte bara se de
internationella förbindelserna som ett sätt att maximera programgenomförandet, utan även att
stärka partiets möjligheter att agera på den inhemska arenan. Bland annat har ”studieresor har
organiserats för att studera problem och lösningar förbundna med det socialistiska
uppbyggnadsarbetet. Inte minst har sådana frågor studerats som har anknytning till vårt eget land
som energipolitiken, utbildningsfrågor etc.”68
Det sker dock ingen fullständig brytning med den tidigare synen, att de internationella
förbindelserna är ett sätt att genomföra partiets program. Inför kongressen hade föreslagits att
partiet skulle anta ett demokratimanifest, där partiets grundläggande syn i demokratifrågor av
olika slag skulle fastslås. Partistyrelsens förslag var att manifestet skulle behandlas vidare till
kommande kongress, för att förankras och utvecklas. I sitt inledande anförande till diskussionen
kring manifestet sade partistyrelsens Jörn Svensson bland annat att partiet inte får ”rygga tillbaka
för att kritisera eller för att analysera sådana förhållanden som är för oss obehagliga, även om det
gör oss ont därför att vi måste konstatera att länder eller partier vi sympatiserar med har dessa
brister eller gör det nödvändigt för oss att framföra kritik”69

1981-1990
Under åren kring skiftet mellan 70- och 80-tal låg de internationella förbindelserna på ungefär
samma nivå som tidigare. Under kongressperioden fram till kongressen 1981 hade VPK
representation på partikongresser i Jugoslavien, Rumänien, Polen, Ungern, Korea, Kuba,
Sovjetunionen och Österrike. Partiet hade olika typer av överläggningar med de styrande
partierna i Rumänien vid fyra tillfällen, Östtyskland vid två tillfällen, Ungern vid tre tillfällen,
Sovjetunionen, Polen, Bulgarien, Vietnam och Jugoslavien och studiedelegationer skickades bland
annat till Sovjetunionen, Polen, Jugoslavien och Östtyskland.70

67 Ibid., sid. 32f.
68 Ibid., sid. 32.
69 VPK kongress 1978 (1978) sid. 100.

25

I sitt anförande kring verksamhetsberättelsen förklarar partiordförande Lars Werner sin, och
partiets, dyn på den proletära internationalismen, det vill säga på de internationella
förbindelserna.

Den proletära internationalismen innebär att vi söker ge aktivt stöd, visa solidaritet i handling med våra
klassbröder i andra länder. Den innebär samtidigt absolut respekt för varje lands självbestämmande och
suveränitet att bestämma sin politik, sin taktik och strategi, utan någon inblandning.71
Betonandet av partiets oberoende från utländska partier återkommer. Bland annat skriver
partistyrelsen i sin verksamhetsberättelse att:

Partiets internationella kontakter baseras på principer som bekräftades av senaste partikongressen och
också fastslogs i europeiska kommunistpartiernas konferens i Berlin – självständighet och icke-inblandning i
inre partiangelägenheter. Solidariteten förutsätter självständighet. Partiet redovisar öppet sin syn på
internationella problem och framför öppet kritiska synpunkter.72
När en våg av strejker drabbade det socialistiska Polen och fackföreningsrörelsen Solidaritet på
allvar blev en politisk kraft att räkna med, intog VPK en försiktigt positiv hållning inför en möjlig
utveckling mot en mer demokratisk socialism. I ett första uttalande, från sensommaren 1980, slår
partistyrelsen fast att ”Vänsterpartiet kommunisterna tar fasta på uttalanden från Polens
Förenade Arbetarparti att inga våldsmetoder skall användas mot de strejkande. Pågående
förhandlingar med de strejkande måste fullföljas och resultera i en utveckling av demokratin och
socialismen.”73 I ett senare uttalande, från vintern samma år, fortsätter partistyrelsen sin
programmatiska betoning och uttalar partiets ”solidaritet med alla de krafter – inom Polens
Förenade Arbetarparti, inom fackföreningen Solidaritet och andra massorganisationer som
strävar efter att fullfölja det inledda reformprogrammet”, men lyfter även fram Polens och de
polska aktörernas självständighet och oberoende när den ”fördömer alla påtryckningar mot Polen
och yttre inblandning i landets inre angelägenheter”.74

Under kongressperioden fram till kongressen 1985 hade partiet bara haft representation på
partikongresser i Vietnam och Jugoslavien.75 Att partiet inte varit representerat vid fler kongresser
var förmodligen ett resultat av händelserna i Östeuropa under 80-talets början. Det finns
exempelvis beslut från partistyrelsen att avböja en inbjudan från det polska partiet att delta vid
deras kongress.76 Å andra sidan hade partiet skickat studiedelegationer, deltagit i olika typer av

71 VPK kongress 1981 (1981) sid. 37
72 Partistyrelsens verksamhetsberättelse (1981) sid. 52
73 Ibid., sid. 109.
74 Ibid., sid. 109.
76 Vänstern visar vägen: kongressboken (1985) sid. 6.

26

partiöverläggningar och så vidare i Ungern, Kina vid två tillfällen, Sovjet vid fem tillfällen, Korea,
Östtyskland vid två tillfällen, Kuba och Bulgarien.77 Att kontakterna återupptagits med det
kinesiska kommunistpartiet är värt att nämna. Lars Werner kallar det för ”stor händelse i våra
internationella förbindelser”.78
Redan i kongressens öppningsanförande satte partistyrelsens Kenneth Kvist tonen, när han
deklarerade att ”om regeringar, partier och rörelser som säger sig verka för socialismen inte
befriar sig från sammanblandningen med överhetssamhälle och byråkratisk kommandotradition,
om de inte fullt respekterar alla folks demokratiska och nationella rättigheter kan de hämma och
omintetgöra den rika och enastående möjlighet socialismen bär på.”79 Partiordföranden Lars
Werner sade i sitt anförande kring verksamhetsberättelsen och partiets huvuduppgifter att
”Sovjetunionen har gjort sig skyldig till väpnad intervention i Afghanistan. Vår ståndpunkt är,
och måste vara, att varje land och folk måste få bestämma sin framtid.”80 Vidare sade han att
partiet hade en skyldighet att klargöra sina ställningstaganden vad gäller demokratiska fri- och
rättigheter även i de socialistiska länderna och att de skyldigheterna ”gäller både gentemot den
svenska arbetarklassen och internationellt, gentemot andra partier och rörelser i den
världsomspännande kampen för socialismen”.81
Inte bara vikten av länders och partiets suveränitet över sina egna beslut betonades, utan även
att de internationella förbindelserna ansågs vara ett sätt att genomföra partiets program. I
verksamhetsberättelsen skriver partistyrelsen exempelvis att avsikten ”med våra kontakter är hela
tiden att befrämja avspänning, nedrustning och fred, nationell och social befrielse, demokrati och
socialism”.82 I en motion till kongressen reser VPK-föreningen i Lund kravet att partiet helt ska
avbryta sina kontakter med partier och länder som på olika sätt kränker demokratiska fri- och
rättigheter. Partistyrelsen föreslår kongressen att avslå motionen, med motiveringen att de menar
att partiet genom att upprätthålla kontakter även med dessa partier och länder kan ge ”stöd för
demokratiseringen och underlättar från vår sida även en verkningsfull kritik av olika
missförhållanden”.83

77 Ibid., sid. 25
78 Ibid., sid. 42
79 Ibid., sid. 6.
80 Ibid., sid. 40.
81 Ibid., sid. 41.
82 Ibid., sid. 187
83 Vänstern visar vägen: kongressboken (1985) sid. 193

27

Kongresserna mot slutet av 90-talet präglades av en distans till de socialistiska länderna och de
statsbärande broderpartierna. I verksamhetsberättelsen som lades fram till kongressen 1987
förekommer ingen detaljerad redogörelse för vilka internationella förbindelserna under
kongressperioden. Värt att notera är dock partistyrelsebeslutet från sommaren 1986 att inte skicka
någon representant till det polska kommunistpartiets kongress.84
I övrigt präglades de internationella diskussionerna på kongressen av en viss entusiasm inför
vad som uppfattades vara en demokratisering i Sovjetunionen och övriga Östeuropa. Lars
Werner sade att partiet ”välkomnar den socialistiska förnyelsen i Sovjetunionen”.85 Partistyrelsens
Bertil Måbrink menade att partiet ”förutsätter också att förändringarna i Sovjetunionen kommer
att innebära att de sovjetiska trupperna lämnar Afghanistan”.86

Kongressen 1990 blev till stor del en uppgörelse med partiets historia och inte minst
förbindelserna med de statsbärande socialist- och kommunistpartierna. Under kongressperioden
deltog partiet inte på någon av de statsbärande partiernas kongresser. Däremot skickades
studiedelegationer till Kina, Ungern och Sovjetunionen för att studera perestrojka och dess
konsekvenser. Partistyrelsen antog bland annat uttalanden där den fördömde arresteringar och
förföljelser och händelserna på Himmelska Fridens torg i Peking.87
Lars Werner konstaterar i ett anförande att det inte längre ”finns något socialistiskt block eller
något socialistiskt läger”88, men samtidigt att partiets ”strategi för socialism borde förutsätta en
internationell koordinering – det är inte med dagens internationella utveckling möjligt med
socialism i ett land”.89 Han berör också hur han menar att partiet förhållit sig till socialistiska
partier och länder historiskt:

I övrigt har vårt förhållningssätt varit att framföra kritik i samband med handlingar som vi har ogillat och
som vi hållit ett parti eller en stat ansvarig för, eller att helt enkelt upphöra att tills vidare ha kontakter med
dem, såsom faller varit under långa tider med det polska, det tjeckoslovakiska och det kinesiska partiet.
Förvisso kan man diskutera om vi under årens lopp alltid varit konsekventa i vårt förhållningssätt. Jag tror
att vi alltid kommer att få ha en sådan diskussion. Inte minst inom den närmsta tiden då det gäller att bygga
upp förbindelser med ombildade eller helt nya partier och rörelser, och det gäller inte bara i Östeuropa utan
också i Västeuropa.
[…]

85 VPK:s 28:e kongress 1987 (1987) sid. 41
86 Ibid., sid. 305
88 Kongressbok (1991) sid. 36
89 Kongressbok (1991) sid. 41

28

Våra kontakter med de kommunistiska partierna i dessa länder har sitt ursprung i tiden långt före
stagnationsperioden. Och de fortsatte under stagnationsperioden. De var dock av varierande art. Med det
ungerska partiet var de goda. Med SUKP och SED var de tidvis hyggliga.
Kontakterna med det rumänska partiet byggde på samsyn i fråga om självständigheten gentemot
Sovjetunionen. Med först Tjeckoslovakien och sedan Polen var de direkt usla. Bara för att nämna några. 90
I en motion till kongressen föreslogs en grundlig utvärdering av partiets internationella relationer.
Partistyrelsens Marie Söderqvist meddelade att den var ”överens med motionärerna om att det
behövs en grundlig utvärdering av partiets internationella förbindelser och föreslår att den nya
partistyrelsen får i uppdrag att tillsätta en kommitté som snarast utarbetar en sådan”.91 Lars
Werner gav dock förutsättningarna för ett sådant arbete i sitt anförande:

Vi har inte några broderpartier, vi har inte några speciella förbindelser med något särskilt parti, vi har inte
några särskilda historiska band till andra partier – kominterntraditionen är död och begraven.
Vad vi har och vill ha är kontakter med partier och rörelser i andra länder som delar vårt engagemang i
någon eller några frågor med internationell räckvidd, såsom till exempel kampen mot det transnationella
kapitalet, nedrustningssträvandena, miljöpolitiken, antirasism eller kamp för nationellt oberoende.
Däribland naturligtvis partier med en socialistisk målsättning, men inte enbart sådana.92

90 Ibid., sid. 49-51
91 Ibid., sid. 137
92 Ibid., sid. 50.

29

Avslutning
Syftet med denna studie har varit att försöka ge en översiktlig bild av hur Vänsterpartiet
kommunisternas förbindelser med de statsbärande partierna i främst Sovjetunionen och det forna
Östeuropa, samt vilka strategiska överväganden som legat till grund för dessa förbindelser. De
frågeställningar studien utgått från är:
Hur såg Vänsterpartiet Kommunisternas förbindelser med statsbärande kommunistiska och socialistiska partier
ut under perioden 1961-1990?
Vilka strategiska målsättningar har prioriterats för Vänsterpartiet Kommunisternas förbindelser till de
statsbärande kommunistiska och socialistiska partierna under perioden 1961 till 1990?
För att kunna besvara den andra frågeställningen har Gunnar Sjöbloms teori om partistrategier i
flerpartisystem, med vissa modifieringar för att på ett bättre sätt passa denna studies syfte.

VPK har haft förbindelser av olika typ med statsbärande partier under hela den studerande
perioden. De har dock varierat i intensitet och i viss mån vilka länder partiet verkar ha haft
förbindelser med. I Bilaga 1 finns verksamhetsberättelsernas redovisning av de internationella
förbindelserna sammanställda i tabellform. Då det inte finns tillgängliga redovisningar av de
internationella förbindelserna från de två första kongresserna under den studerade perioden, 1961
och 1964, går det inte att göra några jämförelser och säga något om förbindelserna ökat eller
minskat under 60-talet. Under den andra halvan av 60-talet och in på början av 70-talet ligger
förbindelserna på en ganska konstant nivå, där partiet besöker ungefär en handfull
partikongresser, skickar lika många studiedelegationer och deltar vid övriga former av
partisammankomster. Redan under början av 70-talet ökat antalet studiedelegationer till
socialistiska länder, en ökning som kommer att vara under hela 70-talet.
Mest anmärkningsvärt är den massiva ökningen av besök på statsbärande partiers kongresser
som sker under den andra halvan av 70-talet och som landar på en nivå som håller sig in på 80-
talet. Utifrån det studerade materialet är det svårt att förklara denna plötsligt ganska stora ökning i
främst deltagande på statsbärande partiers kongresser, men det ligger nära till hands att anta att
den Moskvatrogna minoritetens utbrytning 1977 spelat en viss roll. Efter kongressen 1981
började förbindelserna med de statsbärande partierna åter att minska, även om det som i
tabellerna finns redovisat som ”Övrigt” fortfarande låg på en ganska hög nivå.
Verksamhetsberättelsen från kongressen 1987 innehåller ingen detaljerad redogörelse för de
internationella förbindelserna, men det är värt att notera att partistyrelsen avböjde en inbjudan
från det polska kommunistpartiet att gästa deras kongress 1986.

30

Under 80-talets sista år var de internationella relationerna reducerade till ett minimum. Under
perioden från kongressen 1987 till kongressen 1990, begränsades de i princip till tre studieresor
till Kina, Sovjetunionen och Ungern för att studera perestrojka. Inga partikongresser för
statsbärande partier besöktes och i övrigt var förbindelserna med de statsbärande partierna
obefintliga utifrån det studerade materialet.

Syftet med denna studie var inte bara att ge en bild av hur partiets internationella förbindelser såg
ut, utan även vilka strategiska överväganden som låg till grund för dessa. Under 60-talets första år
präglades partiets självbild av en självklar anslutning till den kommunistiska världsrörelsen och en
villkorslös solidaritet med de socialistiska länderna. Anslutningen till Moskvadeklarationen och de
slutsatser som drogs på Moskvakonferensen 1960 är ett utslag av detta. I takt med
moderniseringen av partiet, började även de internationella förbindelserna ifrågasättas och sättas i
andra sammanhang. Parallellt med att partiet såg sig som en självklar del av den kommunistiska
världsrörelsen, betonades att partiet inte var medlem av någon international och att det var ett
svenskt parti.
När moderniseringsprocessen kommit igång mot mitten av 60-talet ville partiet göra upp med
vad partiordförande CH Hermansson kallade för den dubbla bokföringens politik, det vill säga att
det fanns en måttstock för kapitalistiska stater och en annan för socialistiska. Det innebar att
fortsatt betoning av partiets oberoende för att visa för väljare och andra partier i Sverige att VPK
var ett pålitligt parti. Men även att kritik mot företeelser även i de socialistiska länderna började
lyftas fram, vilket blev extra tydligt i samband med intåget i Prag 1968 som tydligt fördömdes av
partiet.
Under 70-talet blev det viktigaste skälet för VPK att upprätthålla sina förbindelser med de
statsbärande partierna, att både det egna partiet och broderpartierna ansågs utgöra centrala delar i
den internationella antiimperialistiska rörelsen. Genom att delta i, och därmed stärka, den
internationella antiimperialistiska rörelsen ansåg partiet att dess program hade större möjlighet att
genomföras även på det internationella planet. Partiets oberoende och självständighet var
fortfarande viktigt, men i och med att Vietnamkriget och de nationella befrielserörelserna fick en
större betydelse blev programgenomförandet än viktigare.
Till partikongressen 1985 hade VPK-föreningen i Lund föreslagit kongressen att partiet skulle
bryta alla förbindelser med partier och länder som på olika sätt kränker demokratiska fri- och
rättigheter. Partistyrelsens svar, där den menar att partiet ger stöd till
demokratiseringsprocesserna genom att fortsätta upprätthålla förbindelser även med dessa partier
och länder, på motionen sammanfattar på ett väldigt tydligt sätt partiets sätt att se på de

31

internationella förbindelserna under perioden. Med andra ord var det programgenomförandet
som ansågs viktigast för att upprätthålla de internationella förbindelserna även här, även om
fokus skiftat från nationell befrielse i syd till demokratisering i de socialistiska länderna.

32

Referenser

Litteratur
Claudín, Fernando (1979) Krisen i den kommunistiska rörelsen. Från Komintern till Kominform del 1.
Lund.
Hadenius, Axel (1984) ”Att belägga motiv” i Tre studier i politiskt beslutsfattande. Uppsala
Hermansson, Jörgen (1984) Kommunism på svenska? SKP/VPK:s idéutveckling efter Komintern. Uppsala
Hirdman, Yvonne (1974) Sverges Kommunistiska parti 1939-45. Stockholm.
Holmberg, Håkan (1982) Folkmakt, folkfront, folkdemokrati. De svenska kommunisterna i
demokratifrågan 1943-1977, Uppsala
Lindkvist, Kent (1982) Program och parti. Principprogram och partiideologi inom den kommunistiska rörelsen
i Sverige 1917-1972. Lund
Olsson, Sven E. (1976) Från SKP till VPK. En antologi. Lund.
Schmidt, Werner (2005) CH Hermansson. En politisk biografi. Stockholm
Schmidt, Werner (2002) Antikommunism och kommunism under det korta nittonhundratalet. Lund.
Sjöblom, Gunnar (1968) Party Strategies in a Multiparty System. Lund
Sparring, Åke (1967) Från Höglund till Hermansson. Om revisionismen i Sveriges kommunistiska parti.
Stockholm

Elektroniska källor
SCB, Historisk statistik över valåren 1910 – 2006, tillgänglig på
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____32065.asp [2006-11-15]

Partitryck
Inledningar och beslut vid Sveriges kommunistiska partis 19:e kongress , 5-8 januari 1961 (1961). Stockholm
Hagberg, Hilding (1964) Verksamhet och uppgifter, Stockholm.
Samling vänster i svensk politik : Sveriges kommunistiska parti, Vänsterpartiet kommunisterna 21:a kongress
13-16 maj 1967 (1967) Stockholm.
Makten åt folket : vänsterpartiet kommunisternas 22:a kongress 19-21 september 1969 (1970) Stockholm.
VPK kongress : Vänsterpartiet kommunisternas 23:e kongress 26-29 oktober 1972 (1973) Stockholm.
VPK kongress 75 : Vänsterpartiet kommunisternas 24:e kongress 12-16 mars 1975 (1975) Stockholm.
VPK kongress 1978 : 25:e kongressen 4-8 januari 1978 (1978) Stockholm.

33

VPK kongress 1981 (1981) Stockholm.
Vänstern visar vägen : kongressboken / VPK-kongress 1985, 27:e kongressen 2-6 januari 1985 (1986)
Stockholm.
VPK:s 28:e kongress 1987 (1988) Stockholm.
Kongressbok / Vänsterpartiet kommunisternas 29:e kongress 23-26 maj 1990 (1991) Stockholm.
Partistyrelsens verksamhetsberättelse (1967) Stockholm

34

Bilaga 1: Tabeller över internationella förbindelser

Kongressperiod 1964-1967

Typ av verksamhet Länder
Representation vid partikongress Jugoslavien, Sovjetunionen, Bulgarien och Ungern.
Studiedelegationer: Sovjetunionen, Östtyskland, Jugoslavien, Ungern,
Bulgarien och Rumänien.
Övrigt:


Representation vid partikongress Östtyskland, Rumänien och Jugoslavien.
Studiedelegationer: Tjeckoslovakien, Nordkorea, Östtyskland och
Rumänien.
Övrigt: Jugoslavien, Rumänien, Ungern, Bulgarien, Östtyskland,
Sovjetunionen och Nordkorea.


Representation vid partikongress Ungern, Sovjetunionen, Bulgarien, Tjeckoslovakien,
Polen och Östtyskland.
Studiedelegationer: Rumänien, Östtyskland, Ungern, Sovjetunionen, Korea,
Tjeckoslovakien, Bulgarien, Polen och Jugoslavien.
Övrigt: Ej redovisat i detalj.


Representation vid partikongress Jugoslavien och Rumänien.
Studiedelegationer: Kuba, Östtyskland (två tillfällen), Sovjetunionen (tre
tillfällen), Polen (två tillfällen), Tjeckoslovakien, Ungern
och Bulgarien.
Övrigt: Bland annat Kuba, Vietnam och Ungern. Ej redovisat i
detalj.

35


Representation vid partikongress Ungern, Polen, Kuba, Sovjetunionen, Bulgarien,
Tjeckoslovakien, Östtyskland och Vietnam.
Studiedelegationer: Sovjetunionen (fyra tillfällen), Östtyskland (fem
tillfällen), Rumänien, Polen (två tillfällen) Kuba och
Ungern (två tillfällen).
Övrigt: Jugoslavien, Ungern, (tre tillfällen), Polen (två tillfällen)
och Rumänien.


Representation vid partikongress Jugoslavien, Rumänien, Polen, Ungern, Korea Kuba,
Sovjetunionen och Österrike.
Studiedelegationer: Sovjetunionen, Polen, Jugoslavien, Östtyskland (ej
redovisat i detalj).
Övrigt: Rumänien (fyra tillfällen), Östtyskland (två tillfällen),
Ungern (tre tillfällen), Sovjetunionen, Polen, Bulgarien,
Vietnam och Jugoslavien.


Representation vid partikongress Vietnam och Jugoslavien.
Studiedelegationer: Sovjetunionen.
Övrigt: Ungern, Kina (två tillfällen), Sovjetunionen (fyra
tillfällen), Korea, Östtyskland (två tillfällen, Kuba och
Bulgarien.


Partistyrelsens verksamhetsberättelse redovisar inte i detalj de internationella förbindelserna över huvud taget.


Representation vid partikongress Inga.
Studiedelegationer: Sovjetunionen, Ungern och Kina.
Övrigt: Inte redovisat i detalj.

36

Mellan stockholm och moskva

Recommandé

Recommandé

Contenu connexe

Similaire à Mellan stockholm och moskva

Similaire à Mellan stockholm och moskva (8)

Mellan stockholm och moskva