Föredrag på THS, 2017-05-10. Jag utgår från tanken om att rörelsens etik är integrerad med dess teologi och att den rör sig mellan två poler, bevarande och nyskapande. Var för sig blir dessa poler alltid obalanserade. Tillsammans skar de en tydlig dynamik, men också friktion.
Vem är inte ”evangelical”? Det beror på hur man definierar ordet!
Billy Graham
Paula White
C.O. Rosenius
John R. Rice (”Jag är en fundamentalist”)
Agreement with the purposes and doctrinal statement are required and membership is specifically denied to those who have affiliations with “the World Council of Churches (WCC) or any of its affiliates, such as the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. (NCC), the World Evangelical Fellowship (WEF) or any of its affiliates, such as the National Association of Evangelicals (NAE), the modern Charismatic Movement, or the Ecumenical Movement...”
Charles Hodge (1797 – 1878)
Charles Grandison Finney (1792 – 1875)
Den ständiga faran: Demonisering
Du är förledd
Du är förhärdad
Du lyssnar på demoners lära
Du hör inte vad Anden säger idag
Man kan inte föra dialog med den som representerar ondska
Hur långt ska man gå?
Hur goda argument behövs för att ändra på något?
Fundamentalism = i princip omöjligt
Evangelikaler = ganska goda
Andra = Ändring är eftersträvansvärd
Man går olika långt – det är två poler att oscillera mellan, inte två fast läger
Man kan dra åt ena hållet i en fråga och åt andra hållet i en annan fråga
Helgelserörelsen
Bryan – Riley – Norris drog iväg åt det snävare hållet, men saknade fortfarande många kännetecken i teologin på vad som anses vara fundamentalism idag.
The Scopes Monkey Trial (1925). W J Bryan vann rättegången och evolution försvann ur skolorna, men han blev gjord till åtlöje i pressen.
McIntire, Bob Jones, Rice var ledare som gjorde fundamentalismen ytterst dogmatisk, snävt definierad och isolationistisk.
Båda får malaria, Robert dessutom dysenteri. Han avlider. Aimee är gravid i åttonde månaden och hon får med nöd och näppe pengar att resa till USA.
Hon hade nog att ta henne med båt till Kalifornien, men inte vidare. Möttes av en from person som sagt att Gud uppmanat honom att ge henne pengar så hon kunde resa vidare.
Kallade i efterhand detta äktenskap för sitt Tarsis (Jona)
Aimee är den näst största ”stjärnan” efter Billy Sunday
Kan jämföras med Oral Roberts kontra Billy Graham
Balboa Park – mötena hölls i ordning av nationalgardet och marinkåren. 30.000 samlades. Stadion var överfylld.
Bytte klädstil efter denna incident, mer flashig.
Innan detta: Bl.a. brytning med mamman, sammanbrott och 10 månaders bortavaro från tjänsten
Dog i en överdos av sömnmedel – hade inte varit överdos om inte njurproblemet fanns. Till skillnad från försvinnandet 1926 är detta inte omstritt.
Var hon
Som ”Sharon Falconer ” i Sinclair Lewis roman Elmer Gantry + pjäs + långfilm
Eller
Kvinnan som ledde arbetet som gav 1,5 miljoner mat under depressionen
Not enough to be good – you have to do good
Innerstäderna är de fattiga kvarteren i USA. Rika och medelklass bor i förorterna.
Post-evangelikaler är sådana som vill bryta ytterligare ny mark och/eller göra upp med delar av det gamla arvet
Anabaptister utan lustiga kläder (Greg Boyd): Pacifism
Emergent Church – postmodern evangelikalism (Brian McLaren)
Bara trötta på att evangelikalism förknippas med högerpolitik
Hal Lindseys bok ”The Late Great Planet Earth” sålde i över 30 miljoner exemplar. (Uppryckdelsen sker före vedermödan.)
Kombinationen konservativa evangelikaler, fundamentalister (gråzon dem emellan) och katoliker skapar ett stort ”voting block”
Tidigare var evangelikaler misstänksamma mot katoliker, fundamentalister direkt antikatolska. Nu börjar de samarbeta kring sakfrågor.
Högsta domstolens utslag i rättegången Roe vs Wade (1973) gör abort de facto-lagligt i hela USA och motståndet mot detta domslut blir en samlingspunkt.
(Notera att i USA tillåts abort med metoder som i Sverige är förbjudna och långt senare in i graviditeten än i Sverige. Om någon skulle vilja införa svensk abortlagstiftning i USA skulle den personen ses som ”pro life”, inte ”pro choice”!)
Al Mohler – ledare för den konservativa rörelse som under en period av omvandling (1980 – 1995) gjorde sydstatsbaptisterna till ett näst intill fundamentalistiskt samfund, och den obestridda viktigaste rösten inom det samfundet. Men hans kritik av Trump sågs inte med blida ögon av gräsrötterna.
Max Lucado – den troligtvis mest lästa evangelikala författaren av alla. Hans smeknamn är ”Americas pastor”.
Mark Galli är redaktör för Christianity Today.
Where, then, lies the way of Pentecostal truth that embraces a legitimate extremism and an essential balance? I can only reply that we need the extremist to start things moving, but we need the balanced teacher to keep them moving in the right direction. We need extremism for a miracle of healing, but we need balanced sanity for health. We need extreme fervor to launch a movement, but we need the repudiation of extremes to save it from self-destruction. Only a wisdom from above can reveal the perfect synthesis. It takes Pentecostal genius to know when and where an extreme doctrine or practice must be modified to a more balanced view; and where, on the other hand, the broad lines of truth must be temporarily narrowed into an extreme emphasis upon one point to ensure a dynamic powerful enough to move things for God. The possession of that uncommon genius marks the God-sent leader who has emerged in truly great periods of revival.
Hela artikeln: http://www.tonycooke.org/riches-from-history/extremes-are-sometimes-necessary/
Så betecknades vi som inte var överens med Ola Sigurdsson i en debatt.
Stämmer dåligt på alla konservativt troende.
Wilson försvarade att moseböckerna hade en enda författare, att det bara fanns en enda Jesaja, etc. Hans bildning var enorm. Han lärde sig all språk som förekom i mellanöstern under biblisk tid och alla de språk som Bibeln översatts fram till ca år 500 e kr. Han läste alla ANE-texter (Ancient Near East) som fanns tillgängliga i hans samtid, på originalspråken, för att jämföra med Bibeln.
Med ”Anden ger tron” menas att det inte är upp till den sjuke eller den som förmedlar helandet att skapa tro i sig själv genom att använda sig av någon metod. Det är i stället så att trons förvissning kommer genom Andens verk i oss, och det kan vi inte programmatiskt åstadkomma.
Jfr. Oral Roberts, vars mest spridda bok hette ”If You Want Healing Do These Things”
Kuhlman ogillade begreppet ”Faith Healing”. Hon talade om att Gud helatr, inte tron.
Kathryn Kuhlman (1907–1976) hade börjat resa som evangelist och bett för sjuka sedan slutet av 40-talet, men skiljde sig på många punkter från helandeväckelsens evangelister. Hon beskriver hur hon bevistade ett möte och vilken avsmak det gav henne för deras tillvägagångssätt. Speciellt ville hon undvika att den sjuke gavs skulden om helandet uteblev. Kulman dominerade estraden med sin utstrålning, sin teatraliska predikokonst och vackra klänningar, men hon ville undvika att mötesdeltagarna jobbades upp till känslostormar, rop och skrik. På hennes möten var det inte tillåtet att tala högt i tungor, av detta skäl. Kuhlman var frånskild och detta ihop med hennes förbud mot offentligt tungotal hade redan stängt många dörrar till den klassiska pingströrelsen, och trots de många likheterna med föregångare som Woodworth-Etter och Aimee Semple McPherson (1890–1944), så hade hon också med sin framtoning ytterligare svårigheter att vinna anklang inom pingströrelsen, där ännu regler kring kläder, smycken och frisyrer var viktigt. Inom den karismatiska rörelsen fann dock Kuhlman mycket uppskattning under 60- och 70-talet (Harrell: 191).
En berömd anekdot berättar att Lewi Pethrus på sitt första möte med Kuhlman vände sig till kollegor, som liksom honom var misstänksamma på grund av hennes stil och utseende och säger “Anden är rätt”.
Kuhlmans teologiska betydelse bestod i att hon drog uppmärksamheten bort från trosformler och i stället betonade vikten av att ha en intim relation med den Helige Ande. Detta resulterade bland annat i ett nytt sätt att använda gåvan kunskapens ord, som i stället för att avslöja vad som stod i vägen för helande när människor betjänades enligt ett mekaniskt kösystem, nu hos Kuhlman i stället pekade ut vem Gud för stunden botade (NIDPCM, artikeln Healing in the Christian Church 709f). Kuhlman kunde exempelvis säga “An ear was healed completely. Someone hears me perfectly. In the balcony. Check on that, someone. Up there in the top left balcony is a man with a hearing aid. Check that ear, sir. Hold your good ear closed tight; you hear me perfectly.” (Buckingham: 236).
Också den undergörande tron var enligt Kuhlman given av Gud, “divinely imparted grace to the heart” (citat återgivet av Kydd i NIDPCM: 709, min betoning) och helande såg hon som Guds suveräna handlande, där människan bara är Guds villiga medhjälpare.
Kuhlmans beskrivning av möte med helandeevangelist
The audience was worked into frenzy, screaming, wailing, almost beyond control. Kathryn later described it as a ‘nightmare come to life.’---
When the meeting was at the peak of frenzy, a healing line was formed. This line belied the seemingly spontaneous nature of the meeting, for each person who wanted to be in it had previously been assigned a number at the gate. Thus, Kathryn noted with dismay, people had to wait, sometimes for days to have their number come up. After all, the evangelist could only pray individually with so many people in one evening.
The people lined up by the scores. One by one the evangelist went down the line. Checking cards and slapping people on the head and commanding them to ‘BE HEALED!’ Many of them keeled to the floor. Others screamed and shook. But Kathryn could not help but notice that the more seriously ill patients were steered out of the healing line to an ‘invalids’ tent’ away from the prying eyes of the public. While some of the people did seem to be genuinely helped – perhaps even healed – the vast majority of those who had broken their crutches had to be helped out of the tent by sympathetic loved ones – still unable to walk. To those the preacher proclaimed that their faith was not strong enough yet; that they should come back the next night for more of the same.
In talking about that night, Kathryn said, ‘I began to weep. I could not stop. Those looks of despair and disappointment on the faces I had seen, when told that only their lack of faith was keep them from God, were to haunt me for weeks. Was this the God of all mercy and great compassion?’ I left the tent, and with hot tears streaming down my face I looked up and cried, ‘They have taken away my Lord and I know not where they have laid Him.’
(Buckingham: 100f)
En av de stora diskussionerna som flammar upp med jämna mellanrum. Ovan syns en webbplats som för svenskar framstår som näst intill absurd.
Charisma Magazine är trumpstödjande, ofta obalanserad, övertydlig kring vissa frågor – men just denna tidning stödjer kvinnors att predika och vara ledare, etc.
Det är inte så enkelt att ena sidan alltid är den konservativa!
Å ena sidan är Charisma ett uttryck för den konservativa polen – å andra sidan, som i denna artikel, den öppna.