1. Men jag lyckades deala till mig
tryck i deras tryckeri mot att vi
betalade för det. Jag skissa-
de upp tröjan och skickade.
Jag frågade Johan om skylt-
fönstret igen. Tydligen hade
filmen Girl Hood premiär
samma vecka och de skul-
le nog behöva marknads-
föra det samarbetet. Jaha.
Jag försökte lite till. Gick förbi
derasskyltfönster senten kväll
ochtognågrabilderförattgöra
en skiss på det med Femdefen-
ders, som jag förberedde om
mitt snack inte skulle gå hem.
Men jag hade lyckats övertala Johan om att det här var något
att ha i skyltfönstret, och behövde aldrig visa den där dålig-
gjorda skissen med så mycket vilja bakom sig. Kvinna till Kvin-
nas tröjor fick hänga i skyltfönstret på Götgatan hela veckan,
med en A2-affisch bakom kassan, och är idag slutsålda.
Personal från T-shirt store blev uppskrivna på gäst-
listan för festen och alla var nöjda och glada! Silvana
Imam rappade att hon är en fuckin gee iklädd vår t-shirt,
Foujan Rouzbeh talade om att kvinnor bara ska få
vara, och hela crewet på Fabriken serverade öl ikläd-
da Femdefenders. Expressen var på plats och tog
vimmelbilder som publicerades veckan efter på en halv-
sida med Jenny Wilson i mitten, med Femdefenders-tshirt.
1. MIN VISION.
Jag fick idén att vi skulle ha vår egen design på T-shirt store i
Stockholm veckan innan festen. Vi skulle synas i butikens skylt-
fönster på Götgatan och sälja Femdefenders-tshirts. Jag kontak-
tade Johan Graffner, CEO på T-shirt store. Jag berättade min idé,
men fick inget visat intresse tillbaka. Han verkade inte veta vil-
ka Kvinna till Kvinna var och sa att de inte kunde trycka t-shirts
åt oss. Jaja, tänkte jag och mejlade honom Femdefenders-
loggan och skrev att det kommer bli hur grymt som helst. Jag vän-
tade på svar. Ignorerade halvt om halvt hans svar om att det nog
var svårt. Jag visste ju hela tiden att det skulle bli så jäkla bra.
Jag pratade på kontoret om hur svårt det verkade, och mina kol-
legor kände nog att det var omöjligt. Det fanns inte heller några
pengar i budgeten för att trycka. Men efter ett snabbt sam-
tal med kommunikationschefen fick jag ett ’ja’ till att beställa.
Jag mejlade T-shirt store igen och fick till svar att de skul-
le kunna tänka sig att sälja våra t-shirts om vi tryck-
te upp de själva. ’Hur grymt!’ tänkte jag. Där satt den.
Sen blev det tyst. Jag ringde, Johan lät upptagen och ointresserad.
3. VAD JAG GJORDE.
Här tänkte jag berätta för er varför jag
numera kallas ’Karro dosen’t take no for an
answer’, och visa er hur min arbetsprocess
kan komma att se ut. Enjoy!
Jag började min praktik på Kvinna till Kvinna i augusti, en av Sveriges största kvinnorättsorganisationer,
men vilken är okänd för många, som arbetar för kvinnors rättigheter i krig och konfliktdrabbade länder. Jag
skulle få vara med och utforma kampanjen #Femdefenders, en kampanj för att hylla alla världens
kvinnorättsförsvarare. Målet var en stor fest på Fabriken i Stockholm med artister som Silvana Imam, jj
och Martin Hederos & Nino Ramsby, den 29 november - Internationella dagen för kvinnorättsförsvarare.
En av mina uppgifter var att beställa tygkassar med loggan för Femdefenders som vi tog fram. Det gjorde jag.
Och mobilskal. Men jag ville göra mycket mer. Jag hade pluggat kommunikation och design i tre år och hade
världens alla idéer om hur vi skulle få Kvinna till Kvinna med hjälp av Femdefenders att få större kännedom.
2. BAKGRUND.
TRÖJORNA
BLEV TRYCKTA!
4. VAD JAG LYCKADES MED.
Min skiss.