3. Bakgrund Från 2005 har antalet älgkollisioner kontinuerligt ökat från 4092 till 7227 stycken år 2010. Detta motsvarar en ökning med 77 % av älgkollisionerna under 5 år. Inte sedan början på 1980-talen har antalet rapporterade älgkollisioner varit fler än 6000 under ett år. Sedan 2010-01-01 är det lagstadgad anmälningsplikt vid viltkollisioner.
4. Bakgrund Frågeställningar: Beror ökningen på att rapporteringsgraden ökat, dvs på att mörkertalet minskat? Hur stort är mörkertalet vad gäller svårare kollisioner som riskerar generera en personskada? Hur pålitlig är polisrapporterna vad gäller antalet svårt skadade?
5. Material Data från STRADA. Sökningar under åren 2005-2010. Krockar mellan personbilar och älgar. Polisrapporter (personskada) samt sjukhusdata. Under den studerade perioden tillkom sjukhusdata från ett antal län.
6. Resultat Antal kollisioner, dels polisrapporterade och dels från sjukvårdsdelen av STRADA Materialet för 2010 är ofullständigt, jämförelsen görs mellan 2005 och 2009 istället.
7.
8. Under samma tidsperiod ökade antalet polisrapporterade älgkollisioner från 243 till 333, en ökning med 37 %.
9. Under samma tidsperiod ökade antalet sjukvårds-rapporterade älgkollisioner från 144 till 181*, en ökning med 26 %.* Siffran har reducerats så att samma akutsjukhus levererar underlaget.
13. År 2009 var antalet rapporterade älgkollisioner 4092 vilket motsvarar en ökning med 40 % sedan 2005.
14. Studien i STRADA visade att antalet polisrapporterade älgkollisioner ökat med 37 % och antalet sjukvårdsregistrerade med 26 % mellan åren 2005 till 2009. Detta måste anses som starka indikationer på att ökningen beror på att antalet faktiska älgkollisioner ökat.
15. Cirka hälften av de som söker vård vid ett akutsjukhus på grund av en älgkollision har inte polisrapporterats.
16. En dålig överensstämmelse mellan sjukvårdens och polisens bedömning av personskadornas svårighetsgrad.
17. Sammantaget medför detta att det är mycket vanskligt att använda polisens skadebedömningar till kvantitativa bedömningar.