Det finns ingen standardmall för ledarskap Generalmajor Anders Brännström om att vara chef och ledare när läget förändras och det oväntade inträffar. Då krävs medarbetare som vågar fatta egna beslut.

1. ”Kanske är det för tidigt, men i morgon är det säkert för sent”.
Orden kommer från en fransk 1900-talsfilosof. Jag tycker att hon på ett bra sätt lyfter fram det för
oss människor viktiga ordet balans. Balans är viktigt för konståkare och lindansare men också för
oss alla andra.
Jag tänker då inte på den fysiska balansen, utan i stället balansen mellan olika val som vi
människor har att göra. Ofta kan de uttryckas som motsatspar som vi har att balansera mellan.
Nu- eller senare.
Ingripa – eller inte ingripa.
Acceptera – eller inte acceptera.
Lyssna – eller prata.
Överväga – eller besluta.
Fullfölja – eller avbryta.
En människa behöver bara göra tre saker. Vi behöver födas. Vi behöver dö. Och vi behöver välja.
Någon har sagt mig att en människa genomför mer än 10 000 medvetna eller omedvetna val varje
dag.
Val som ofta belyser balansen mellan ytterligheter. Ytterligheter i en gråskala där helt svart och
helt vitt bara finns i teorin. I lektionssalar och laboratorier där verkligheten måste förenklas, för
att vi skall kunna förstå sammanhangen.
När jag utbildades till officer uttryckte många gånger lärarna tesen att ”inget läge är det andra
likt”. Varje situation förekommer bara en gång i världshistorien. Visst finns likheter mellan olika
händelser och visst kan man lära sig något av det. Men det mina lärare tryckte på var att det inte
finns några exakt likadana situationer. Varje situation är unik. Därför finns det inte heller några
allmängiltiga måttstockar och modeller som kan appliceras på alla situationer.
Ibland nås jag av föreställningen att bara man läser många böcker om ledarskap och management
så blir man en bättre ledare och människa. Min erfarenhet är en annan. Att vistas ute i
verkligheten och lära sig av möten och samarbete med andra människor är det som leder till
framgång. Att behöva välja och att hela tiden lära sig, såväl av andras som av egna framgångar
och misstag.
Sånt är livet. En balansgång mellan ytterligheter, där någon återspolningsknapp aldrig finns att
tillgå. Det man sa, det sa man. Det man gjorde, det gjorde man. Det man inte gjorde, det gjorde
man inte och det man inte sa, det sa man inte.
En god vän uttryckte det så här, under ett samtal för många år sedan:
”Livet är ingen generalrepetition, det är själva föreställningen”.