Egyptens kulturhistoria

1. -9-
ANTIKENS HÖGKULTURER KRING
SYDÖSTRA MEDELHAVET
ANTIKA EGYPTEN
KULTUREPOKENS INDELNING
3 000 - 2 660 f. Kr. - ARKAISK PERIOD
2 660 - 2 180 f. Kr. - GAMLA RIKET
2 180 - 1 990 f. Kr. - Första Mellanperiod
1 990 - 1 780 f. Kr. - MELLERSTA RIKET
1 780 - 1 560 f. Kr. - Andra Mellanperiod
1 552 - 1 080 f. Kr. - NYA RIKET
HISTORISK ÖVERSIKT
ARKAISK PERIOD - 3 000 - 2 660 f. Kr.
 små prindömen enas under Menes i två stater: Övre och Nedre Egypten
 1:a - 2:a dynastin
 sothiskalendern med ett år med 365 dagar börjar användas
 första byggnader i soltorkad tegel uppförs (Abydos, Sakkara)
 statykonsten utvecklas
GAMLA RIKET - 2 660 - 2 180 f. Kr.
 3:e - 6:e dynastierna
 faraon (kungen) besitter en absolut ”gudomlig” makt
 bönderna hyr sin jord
 samhällets huvudsakliga bas: jordbruk (spannmål-, lin- och druvodling), boskapskötsel, hantverk (metall, lera, trä, textil), handel
 prästerskapets höga status och stort inflyttande i samhället
 matematikens snabba utveckling samt geometrins och astronomins guldåldern
 medicinens betydelse i samhället ökar (örtmedicinerna, kirurgin och medicinsk diagnostik utvecklas snabbt)
 teknikens framfart: pyramid- och bevattnings kanalernas byggande
 egyptiska skriftens födelse (hierogliftskrift)
 3:e dynastin (2 660 - 2 600 f. Kr)
 faraonerna - Dioser, Sekhemkeht, Huni
 Imhoptep - faraon Diosers vesir och första kända arkitekt (skaparen av trappstegspyramiden i Sakkara)
 4:e dynastin (2 600 - 22 480 f. Kr.)
 faraonerna: Sneferu, Cheops, Radjedef, Chefren, Mykerinos, Shepseskaef
 faraonernas stora pyramider uppförs på stora nekropolis (dödas städer) i Meidum, Gize och Abu Roash, liksom den stora Sfinxen
 statykonsten blomstrar
 5:e dynastin (2 320 - 2 180 f. Kr.)
 faraonerna: Userkaef, Sahura, Neferirkara, Nijuserra, Menkauher, Djedkara Isesi, Unas
 snabba tronefterträdelser under dynastin
 pyramider är mindre än under 4:e dynastin
 en svag samhällelig tillbakagång
 6:e dynastin (2 320 - 2 180 f. Kr.)
 faraonerna: Teti, Phiops I, Merenra, Phiops II

2. -10-
 ökning av provinsguvernörernas makt
 stora påkostade nekropoler byggs i Meir, Deir-el-Gebrawi, Assuan, Edfu och Dendera
 FÖRSTA MELLANPERIODEN - 2 180 - 1 990 f. Kr.
 7:e - 11:e dynastier (2 180 - 1 990 f. Kr.)
 anarki och förstöring av den faraoniska organisatione
 krig mellan olika småkungar, speciellt mellan Herakleopolis (Mellersta Egypten) och Tebe (Övre Egypten)
 konsternas och vetenskapens tillbakagång
 11:e dynastins förnyelsearbete (Antef och Mentuhotep) leder till pånyttförenande av landet
 MELLERSTA RIKET - 1 990 - 1 780 f.Kr.
 12:e dynastin - en ny blomstringsperiod
 metallurgins snabba utveckling
 hantverket uppnår sin hittintills högsta nivå
 transport, särskilt vattentransport, byggs ut och effektiviseras
 omfattande handel med Kreta och Cypern
 matematikens och geometrins vidareutveckling
 12:e dynastin (1 990 - 1 780 f. Kr.)
 faraonerna: Amenemhat I, Sesostris I, Amenemhat II, Sesostris II, Sesostris III, Amenemhat III, Amenemhat IV, drottning Sebekneferu
 blygsamma dimentioner av pyramiderna i Faijum
 mera ”demokratisk” faraonmakt
ANDRA MELLANPERIODEN - 1 780 - 1 560 f. Kr.
 13:e - 17:e dynastin (1 780 - 1 560 f. Kr.)
 inre oroligheter skakr landet
 Hyksos folket (Västasiatiskt folk) invaderar landet och härskar tills dess att furstarna i Tebe fördriver dem c:a 1 580 f. Kr.
 rivaliteten mellan Norr och Söder
 sociallt och politiskt orolig tid
NYA RIKET - 1 552 - 1 080 f. Kr.
 18:e - 20:e dynastin
 allmän samhällsblomstring under 18:e dynastin
 hantverk baseras alltmer på brons och så-småningom på även på järn
 handeln med Kreta och Cypern utökas
 handeln med Mesopotamien påbörjas
 statstjänstemanna klassen ökar kraftigt
 en fast armé byggs upp
 Amenhotep IV’s religions reform (mot prästerskapet) orsakar oroligheter och försvagar landet
 ekonomisk nedgång under 20:e dynastin
 efter den 22:a dynastin börjar ett tydligt politiskt förfall och under den 25:e dynastin är det politiska förfallet ett oåterkalleligt faktum
 18:e dynastin (1 552 - 1 360 f. Kr)
 faraonerna: Amosis, Amenophis I, Thutmosis I, Thutmosis II, Hatshepsut (regent), Thutmosis III, Amenephis II, Thutmosis IV,
Amenophis III, Amenophis IV, Semenekhkara, Tutankhamon, Eije, Horemhab
 militär och politisk upprustning
 de stora byggnadsarbeten på Amontemplet i Karnak sätter igång
 militärkampanj till Eufrat och senare 17 fälttåg i Asien
 expasion mot öster och söder
 templet i Luxor uppförs
 19:e dynastin (1 306 - 1 186 f. Kr.)
 faraonerna: Ramses I, Sethos I, Ramses II, Merenptah
 templet i Luxor fullbordas
 hettiterna besegras
 Ramesseum i Tebe uppförs
 20:e dynastin
 faraonerna: Ramses III, Ramses IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI
 häftiga strider mot sjöfolken och libyerna
 Medinet Habutemplet i Tebe uppförs
 från Ramses IV till Ramses XI pågår det egyptiska rikets snabba nedgång mot slutligt förfall
KULTURHISTORISK ÖVERSIKT

3. Den antika Egyptens kultur är den första kulturen i mänsklighetens historia som tillhör en
”färdig” och välorganiserad stat. Denna ”statliga” kulturutveckling kom att genomsyra hela
-11-
den Västerländska kulturen fram till våra dagar. Även kulturlivets indelning i tre
huvudgrupper har den Västerländska kulturen ärvt från Egypten. Konsten ”skall” tjäna tre
huvudsakligea samhälleliga syften: 1) religion 2) de styrandes makt 3) folket. Därmed kan
man tala om den sakrala- (religions-) kulturen, hovkulturen och den profana- (sekulära-)
kulturen. Egyptens kulturutveckling var starkt avhängig av den allmänna politiska och
samhälleliga utvecklingen. Därför följer även den kulturella indelningen av epoken den
allmänhistoriska: Arkaiska Riket, Gamla Riket, Mellersta Riket, Nya Riket, samt två korta
mellanperioder.
DEN ARKAISKA PERIODEN (3 000 - 2 660 f. Kr.)
Den arkaiska perioden är länken mellan de färdiga statliga makt- och kulturstrukturerna som
uppträder under Gamla Riket och neoliten. Kunskapen om denna period är ganska begränsad
och i stort baserad på dem materiella lämningarna som finns kvar. Just därför är vår kunskap
om dåtida musik, litteratur, teater och dans ytterst begränsad.
Tydligt framträdande var dock den nya konstnärliga ambitionen att skapa estetiskt tilltalande
föremål.
Arkitekturen var fortfarande baserad på de gamla neolitiska mönstren och byggmateriallet var
huvudsakligen lera och vassrör och användes både till hus och tempelbyggnader.
Hantverket representerades av målad keramik (först i vit, sedan i rött) samt stenvaser i granit
och diorit. Huvudmotiv var alltid jakt- eller skeppsmotiv. Även teckningar och inristningar på
klippor hittades och då med samma typ av motiv som på vaserna.
Skulpturen representerades av små ler- och elfenbensfigurer föreställande människor eller
djur.
Musiken, dansen och skådespel var intimt knutna till olika magiska kulter. De flesta av
bevarade musikinstrument från denna epok är idiofoner, d.v.s. självklingande instrument.
DET GAMLA RIKET (2 660 - 2 180 f. Kr.)
Det Gamla Riket, också kallat - ”den första egyptiska guldåldern”, var en period av fantastisk
och snabb kulturutveckling som kom att prägla även de kommande egyptiska epoker och gav
den egyptiska konsten fasta normer, både när det gällde formen som det estetiska uttrycket
och innehållet.. I det avseenet var Det Gamla Riket kanske den viktigaste av dem egyptiska
riken. Alla konstarterna upplevde en explosionsartad utveckling under denna period.
Arkitektur
Den rikaste källan av kunskap om denna epok är de kungliga gravarna byggda på stora
nekropolis-områden (nekropolis=dödas stad), först i form av enkla underjordiska mastaban-
gravar beklädda med soltorkad tegel eller sten, och sedan - f.o.m. den 3:e dynastin - i form av
majestätiska pyramider. Utrustning av graven var en slags skuggbild av den avlidnes dagliga
omgivning (till själens förnöjelse). Gravar var avsedda enbart för priviligierad aristokrati i
faraonens närhet, samt åt hans familj.
mastaban - en fyrkantig gravhög beklädd med tegel eller sten ovanför gravkammaren, som låg
långt under jorden och var förenad med gravhögen genom en gång. Inuti mastaban

4. fanns ett kapell för offergåvor till KA (själen) och ett hemligt litet rum för en staty av
den avlidne
-12-
De första pyramider var byggda i trappsteg (därav namnet - trappstegspyramider). Arkitekten
bakom dessa imponerande skapelser av faraon Diosers vesir och arkitekt (den första kända
arkitekten i mänsklighetens historia) - Imhotep.
Pyramidbyggandet var ett stort samhälleligt företag och organiserades som förening av
slavarbete och betalt offentligt arbete. Pyramider uppfördes ej som separerade byggnader mitt
ute i öknen, utan var en del av vidsträckta begravningsområden med tempel och andra
byggnader. Dess konstruktion och omfattning bekräftar det enorma tekniska kunnandet som
egyptierna besatt redan på den tiden.
Höjdpunkten för den
egyptiska arkitekturkonsten
är de tre största pyramider
byggda under den 4:e
dynastin på nekropolis i
Gize: Cheops pyramid (2
570 f. Kr.), Chefrens
pyramid (2 530 f. Kr) och
Mykerinos pyramid (2 500
f. Kr). Dessa pyramider är
byggda i den s.k.
slättformen, utan trappsteg.
Pyramiderna i Gize ingick i
ett stort
begravningskomplex som
inkluderade tempelbyggnader, samt mindre pyramider och mastabaner.
Pyramiderna, liksom Chefrens Sfinx (c:a 2 530 f. Kr.), var uttrycket för faraonernas
oinskränkta gudomliga makt.
Kung Diosers trappstegspyramid i Sakkara, 3:e dynastin, c:a 2 650 f. Kr

5. -13-
Skulptur och måleri
Även porträttskulptur var, liksom litteraturens monument - papyrusrullar och
vägginskriptioner, en gravkonst avsedd snarare för gudarna och de avlidnas kommande liv än
för de levande. Dessa skulpturella porträtt av faraoner och deras närmaste familj och
hovfolket gjordes i sten - oftast i granit, skiffer, diorit eller målad kalksten. Denna
skulpturtradition kom att befrukta kommande generationers stora konstnärer.
De mest berömda av dessa skulpturer är bl a.
Mykerinos (2 500 f. Kr.), Chefrens (2 530 f.Kr.) och Cheops(2 570 f.Kr) pyramider i Gize.
höjden av den högsta pyramiden - Cheops (Chufu) är - 146,5 m..
Den stora Sfinxen (c:a 2 530 f.Kr.) vid Chefrens
pyramid i Gize. höjd - 19, 82 m.
Mykerinos med drottning c:a 2 500 f.Kr..
höjd 142cm. Skiffer. Gize. Museum of Fine Arts - Boston.
Chefrens porträtt, c:a 2 530 f.Kr.
höjd - 167,5 cm Diorit. Gize.Egyptiska museet - Kairo.

6. Chefrens porträtt (c:a 2 530 f.Kr.) i diorit, Mykerinos och hans drottnings porträtt (c:a 2 500 f.
Kr.) i skiffer och Prins Rahotep och hans hustru Nofret (c:a 2 650 f: Kr.) i målad kalksten.
En speciell typ av egyptisk porträttskulptur var de s.k. reservhuvudena, funna i gravar för
medlemmar av det kungliga hovet i Gize. Ansikten är tydliga, medan resten av huvudena
enbart summariskt behandlade. Ännu viktigare är de s.k. stående och sittande figurer av
faraoner och deras drottningar. En mycket speciell typ av egyptisk porträttskulptur var den
s.k. sittande skrivare - avporträtterad kunglig skrivare som besatt en mycket speciell stälnig
vid hovet p.g.a. sitt skrivkunnande.
-14-
En rik källa av information om det egyptiska vardagslivet, religion, litteratur, dans, teater och
musik är de målade kalkstenrelieferna på pyramidernas gravväggar, bl a. kalkstensreliefen i
Tis grav i Sakkara (c:a 2 400 f: Kr.)
Litteratur och drama
Skrivkonsten är rikt representerad i
Gamla Rikets gravkammarna, både i
form av papyrusrullar och
vägginskriptioner. Olika typer av
skrift är representerade, men den
absolut dominerande är den s.k.
hieroglifskriften (andra skrifttyper
var bl a. hieratisk-, och
demotiskskrift).
Dessa skrifter, tillsammans med
skulpturerna, relieferna och
teckningarna vittnar också om att
litteraturen, danskonsten och
musiken hade en viktig plats i det
egyptiska livet. Det är dock
uppenbart att dessa konstformer var
inte alls så väl utvecklade och
långtkomna som arkitektur, relief-
Sittande skrivare. c:a 2 400 f.Kr. Kalksten, höjd - 53,5 cm. Sakkara.
Louvre museet - Paris.
Reservhuvud för en prins. c:a 2 580 f.Kr. Kalksten.
Naturlig storlek. Egyptiska museet.
Ti övervakar en flodhästjakt. c:a 2 400 f.Kr. Målad kalkstensrelief.
Tis grav. Sakkara.

7. och skulpturkonst. Många av dessa inskriptionstexter är hyllningar till faraonen, beskrivningar
av hans himmelsfärd.
Under Heb sed - koronations- och jubileumsfester spelade man någon form av dramatiserade
föreställningar, som pågick under stora processioner med masker och enkla rekvisita. Också
under Gamla Riket börjar man sätta upp de stora passionsmysterier till Oziris ära, bl a. i
Abydos. Dessa föreställningar kommer att blomstra först under Mellersta Riket.
Dans och musik
Under Gamla Riket förvandlas dansen från magisk dans till ceremoniell symbolisk dans. Även
jaktdanser, vegetationsdanser och bröllopsdanser var ofta förekommande. Dansen under
Gamla Riket hade ofta gymnastisk eller akrobatisk karaktär, men inga eller få inslag av
imitation, som var så utmärkande för den neolitiska och egytiskt arkaiska dansen. De estetiska
elementen började spela allt större roll . skönhet och harmoni av rörelser. Faraohovet
”importerade” också Pygmeiska dansare som astadkom akrobatiska och tekniskt avancerade
dansföreställningar.
Kunskap om musiken från denna period är mycket begränsad. Man vet dock att idiofoner
(självklingande instrument) användes som ackompanjerande instrument till dans, medan
harpor, flöjter och sistrum användes i religiösa sammanhang.
-15-
DET MELLERSTA RIKET (1 990 - 1 780 f. Kr.)
Under Det Mellersta Riket utvecklades arkitekturen och skulpturen långsammare än under Det
Gamla Riket. Istället blomstrade litteraturen, dansen och teatern alltmera.
Trots politisk och samhällelig oro, eller kanske tack vare den, utvecklades olika litteratur
grenar mycket snabbt. Poetiska ordspråk, aforismer och en rik flora av didaktisk-moralistiska
litteraturformer. Olika berättelseformer skapas. Av dessa var sagan den mest populära. Den
främsta av dessa sagor var ”Solöga”. Den mest remarkabla utvecklingen skådar vi dock i
prosa, då former som - krönika, annale (årskrönika) och autobiografi skapas. Det kanske
viktigaste litterära dokumentet från Mellersta Riket är ”De dödas rike” bevarad på
papyrusrullar.
Även vetenskapen blomstrar som aldrig förr och detta åtföljs av en rik vetenskaplig litteratur,
särskilt inom matematiken, geometrin och astronomin.
Teater och dans står numera i en period av omvandling från tidigare rituell dans och skådespel
till en estetiskt högtutvecklade former av hovceremoni, tempelceremoni samt profan
underhållning. Dessa former bryter helt med den s.k. magiska teatern och dansen.

8. En mycket betydelsefull form av ”multimedial skådespel” med element av diktrecitation,
dans, drama baserad på dialogformen, musik, m m., var stora passionsmysterier till Oziris ära
(växtlighetens gud). Dessa passionsmysterier baserades på legenden om Oziris död och
återuppståndelse = naturens döende och återfödelse). I slutet av denna period och under Det
Nya Egyptiska Riket vidareutvecklas dessa passionsmysterier till totalskådespel med en
oerhört variation av dansformer, avancerat skådespeleri, kostymrikedom och musik. Allt med
religiösa förtecken.
Inom skulpturen, reliefkonsten och måleriet
upplöses tidigare stränga regler.
En ny typ av porträttskulptur uppstod -
skulptur berövad det kungliga ståtet, full av
ett tungt grubblande uttryck, samtidigt
skildrad på ett realistiskt och psykologiskt
riktigt sätt.. Just denna egyptiska
skulpturtraditionen kommer senare att ge
upphov till de romerska skulpturporträtt och
t.o.m. påverka renässansens porträttskulptur.
DET NYA RIKET (1 552 - 1 080 f.Kr.)
Det Nya Riket kännetäcknades av ännu större variation av stilar och olika konstuttryck.
Arkitektur och skulptur
Arkitekturen och skulpturen fick alltmera mänskligt ansikte. Arkitekturen anpassades i hög
utsträckning till naturen och omgivningar. Skulpturen tappade sin majestätiska stelhet och gav
alltmera rörligt intryck. Allt detta utan att dessa former tappade sin tidigare värdighet. De
bästa exemplen på denna utveckling i arkitekturen och skulpturen är bl a. Drottning
-16-
Porträtt av Sesostris III. c:a 1 850 f.Kr.
Metropolitan Museum of Modern Art

9. Hatshepsuts gravtempel i Deir-el-Bahri (c:a 1 480 f.Kr.)
där arkitekten försökte härma klippans naturliga former i byggnadens utformning, Amon-Mut-
Khonsutemplet i Luxor (1 300 - 1 200-talet f.Kr.), Drottning Nefertitis kalkstenbyst i vilken
den nya formkänslar försöker tinna upp den egyptiska skulpturens tidigare traditionella
orörlighet(c:a 1 365 f.Kr.), samt locket till Tutanchamons sarkofag - en 113,5 kg tung
guldkista med polerade ytor och färgade inläggningar av emalj och halvädelstenar och avbild
av Tutanchamon som dog enbart 18 år gammal (c:a 1 350 f-Kr.).
Dans
Under Det Nya Riket genomgick samhället en sakraliseringsprocess, vilket påverkade inte
minst dansen och skådespelkonsten. Tempeldansen utvecklades till en högstående konst,
vilket betonades bl a. i den berömda faraonens solodans - den ädlaste av alla tempeldansernas
former. Den profana dansen blev ”en importvara” i Egypten och utvecklades som
professionellkonst med många akrobatiska inslag och kostymernas överdåd. Från Libyen
Hatshepsuts gravtempel, Del-el-Bahri. 18:e dynastin. c:a 1 480 f.Kr.
Drottning Nefertiti. Kalksten.höjd - 50 cm
Museum Dahlem, Berlin
Ramses II’s gård och pylon. c:a 1 260 f.Kr. samt Amenhotep III’s kolonnad och gård. c:a 1 390 f.Kr. i Amon-Mut-Khonsutemplet i
Luxor.

10. importerade man krigsdansare och från Indien indiska kärleksdansös vars magdans skulle
såsmåningom assimileras i den egyptiska danskulturen. Dansen utvecklades olika i de olika delar av
Egypten:
Högegypten(Syd) - långsamma tempi, små värdiga rörelser - Lågegypten (Norr) - snabba tempi, avancerat rörelsemönster
- Östegypten - indiska och babylonska magdanser
-17-
Drama och litteratur
Även i passionsmysterierna till
Oziris ära fick dansen allt större
roll och tillsammans med allt
längre dialoger, som samtidigt
blev alltmer dramatiska, fick
denna syntes av olika konstarter
närmast monstruösa dimensioner.
Egyptisk drama var inte särskilt
utvecklad och saknade den starka
konfliktkärna som krävdes av den
formen för att göra den livskraftig,
nämligen alltför svag konflikt
mellan gudarnas och människans
vilja. Dessa stora Oziris mysterier
spelades bl a. i Busiris, Abydos
och Heliopolis.
Litteraturens främsta monument
från denna tid är den berömda
”Dödsboken” (c:a 1 500 f.Kr.).
”Dödsboken” var verser på
papyrusrullar som lades in i
faraonens grav tillsammans med
den döde, och innehöll anvisningar
för var den avlidne faraonens själ
skulle säga för att komma till
dödsriket. Verserna skapades alltså inte för de levande utan för att läsas av gudarna. Tillsammans
med pyramidtexterna inristade på gravkammarens väggar är ”Dödsboken” en av de mest lysande
expempel på dödskultens litteratur. Pyramidtexterna i sin tur, innehöll om den dödes färd över
Himlavalvet mot Väster i Solguden Ra’s båt, samt myter om växtlighetens gud Oziris som dödades av
sin bror Seth, och Oziris’ sonen Horus’ hämnd. Förutom dessa litterära mästerverk utvecklades även
andra litterära former av bl a. världslig lyrik och prosa - sagor, berättelser, seseskildringar och
vetenskaplig litteratur.
Musik
Musiken i Egypten blev alltmer influerad av den starka påverkan från den starka mesopotamika
grannkulturen, vilket innebar att det egyptiska instrumentariet utvidgades med ett stort antal nya
instrument, bl a. metall trumpet, kithara, flera olika rörbladsinstrument samt många nya
membranofoner.
Locket till Tutanchamons sarkofag. c:a 1 350 f.Kr.
Guld med inlagd emalj och halvädelstenar. Längd - 185 cm. Egyptiska museet - Kairo.

11. Det Nya Rikets kanske viktigaste kännetecknet var att kulturyttringar polariserades kring tre olika
centra - hovet, gatan och templet, i ännu högre utsträckning än under den tidigare perioden.