r2003-22-spelberoende-i-sverige

Spelberoende i Sverige - vad
kännetecknar personer med
spelproblem?
Rapport om andra fasen av den svenska nationella
studien av spel och spelberoende
Jakob Jonsson, Anders Andrén, Thomas Nilsson,
Ove Svensson, Ingrid Munck, Angeli Kindstedt
& Sten Rönnberg
www.fhi.sestatens folkhälsoinstitut
År 1997 påbörjade en internationellt sammansatt forskargrupp arbetet med en nationell
studie över spelberoendets omfattning. En rapport om utbredningen av spelberoende
publicerades av Statens folkhälsoinstitut första gången år 1999. För att fördjupa
kunskapen om vad som kännetecknar personer med spelproblem har en uppföljande
undersökning genomförts. Ett antal personer som deltog i den första undersökningen har
intervjuats ingående. I den här rapporten presenterar och analyserar forskargruppen en del
av det omfattande material som samlades in i studien. Sambandet mellan förekomst av
spelproblem och olika bakgrundsfaktorer beskrivs och analyseras. Ett utförligt avsnitt
behandlar ungdomars spelvanor.
I undersökningen har forskargruppen studerat vad som kännetecknar personer med spel-
problem och vad som särskiljer dem från andra spelare. Resultaten visar att det i flera
avseenden finns klara skillnader mellan de två grupperna. Olikheterna är emellertid inte så
stora att man kan dra slutsatser om att det är någon eller några enskilda faktorer som kan
förklara hur spelberoende uppstår.
Rapport 2003:22
ISBN 91-7257-210-8
ISSN 1104-358X
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
Fax 08-449 88 11
E-post fhi@strd.se
Internet www.fhi.se
SpelberoendeiSverige-vadkännetecknarpersonermedspelproblem?

www.fhi.se
Rapport nr 2003:22
Spelberoende i Sverige – vad
kännetecknar personer med
spelproblem?
Rapport om andra fasen av den svenska nationella
studien av spel och spelberoende
Jakob Jonsson, Anders Andrén, Thomas Nilsson,
Ove Svensson, Ingrid Munck, Angeli Kindstedt
& Sten Rönnberg

SPELBEROENDE I SVERIGE – VAD KÄNNETECKNAR PERSONER MED SPELPROBLEM?
© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT OCH INTERNATIONAL GAMBLING RESEARCH TEAM OF SWEDEN
RAPPORT: 2003:22
ISBN: 91-7257-210-8
ISSN: 1104-358X
FÖRFATTARE: JAKOB JONSSON, ANDERS ANDRÉN, THOMAS NILSSON,
OVE SVENSSON, INGRID MUNCK, ANGELI KINDSTEDT & STEN RÖNNBERG
TRYCK: SANDVIKENS TRYCKERI, 2003, SANDVIKEN
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
2

3
Innehåll
INNEHÅLL .................................................................................................3
FÖRORD ...................................................................................................5
FÖRFATTARNAS FÖRORD ..............................................................................7
SAMMANFATTNING ......................................................................................9
INLEDNING .............................................................................................. 15
METOD................................................................................................... 27
SPELBEROENDE OCH SOCIAL BAKGRUND ......................................................... 35
MOTIVERANDE FAKTORER ........................................................................... 41
KOMORBIDITET......................................................................................... 53
MOTIV TILL FÖRÄNDRING OCH HJÄLPSÖKANDE BETEENDE................................... 63
SPELBEROENDE OCH KÖN............................................................................ 71
UNGDOMARS SPELVANOR............................................................................ 79
RELIABILITET OCH VALIDITET..................................................................... 121
FRÅGEFORMULÄR FINNS I APPENDIX VILKET ÄR TILLGÄNGLIGT PÅ
WWW.FHI.SE/FAKTA/SPELBEROENDE.ASP

4

5
Förord
För de allra flesta förorsakar spel om pengar inga allvarliga problem, men för några får
spelandet allvarliga ekonomiska, sociala och hälsomässiga konsekvenser. Dessa per-
soner blir så upptagna av spelande och tankar om spel att de kan betecknas som spel-
beroende.
År 1997 påbörjades arbetet med en nationell studie över spelberoendets omfattning. En
rapport om utbredningen av spelberoende publicerades av Statens folkhälsoinstitut
första gången år 1999. Därmed fick vi i Sverige goda kunskaper om hur vanligt det är
med problem förorsakade av överdrivet spelande. För att fördjupa kunskapen om vad
som kännetecknar personer med spelproblem har Statens folkhälsoinstitut givit stöd till
en uppföljande undersökning där ett urval ur den första undersökningen ingående har
intervjuats. Urvalet bestod av två grupper, den ena av individer som hade haft spelprob-
lem någon gång i livet, den andra av personer som hade spelat utan att få några problem.
I den här rapporten presenterar och analyserar forskargruppen en del av det omfattande
material som samlades in i studien. Författarna svarar för analyserna och slutsatserna i
de olika avsnitten.
I undersökningen har forskargruppen studerat vad som kännetecknar personer med spel-
problem och vad som särskiljer dem från andra spelare. Resultaten visar att det i flera
avseenden finns klara skillnader mellan de två grupperna. Olikheterna är emellertid inte
så stora att man kan dra slutsatser om att det är någon eller några enskilda faktorer som
kan förklara hur spelberoende uppstår
Statens folkhälsoinstitut har regeringens uppdrag att följa utvecklingen av spelberoende
och att föreslå och vidta åtgärder som kan minska de skadliga effekterna av överdrivet
spelande. Resultaten från den här studien visar att få av dem med spelproblem har sökt
hjälp för sina problem och att de med spelproblem har haft en mer utsatt uppväxttid än
de övriga. Detta understryker betydelsen av att goda vård- och behandlingsmöjligheter
kommer till stånd och att informera om vägar att komma ur spelproblemen. Angeläget är
också att självhjälpsgrupper och andra frivilliga insatser kan utvecklas.
Av resultaten framgår att de med spelproblem oftare än andra har felaktiga föreställnin-
gar om vinstchanser och sina egna möjligheter att påverka spelresultaten. Vanligt är
också att de med spelproblem har börjat spela tidigare än andra. Dessa fakta visar på hur
angeläget det är med en målinriktad information om spelandets risker, inte minst när det
gäller ungdomar och utsatta grupper.
De analyser som redovisas i den här rapporten pekar på behovet att öka kunskapen om
spelproblem och hur de kan åtgärdas. Ett led i en sådan kunskapsuppbyggnad är
återkommande prevalensstudier och annan mer djupgående forskning. Det arbete som
här redovisas utgör ett underlag för att formulera frågeställningar till fortsatta studier.
Gunnar Ågren
Generaldirektör

6

7
Författarnas förord
I tidigare arbeten har vi beskrivit arbetet med och resultaten av den första delen (fas 1)
av den omfattande studie av spel och spelberoende i Sverige som påbörjades 1997
(Rönnberg et al. 1999, Volberg et al. 2001). I det här arbetet redovisar vi vad vi kommit
fram till i vårt arbete med den andra delen (fas 2) av landets första studie med ambitio-
nen att ge en för hela befolkningen representativ bild av spel och spelberoende i Sverige.
I fas 1 fokuserade vi på en beskrivning av förekomsten av problem med spelandet. I den
här redovisningen av fas 2 fokuserar vi på vad som kännetecknar och skiljer spelare med
problem från spelare som inte har några påtagliga problem med sitt spelande. Vi
försöker med andra ord i fas 2 att gå djupare i beskrivningen av spel och spelberoende i
Sverige än i fas 1. Hur långt vi kommer i lösningen av denna svåra uppgift, får du som
läsare avgöra. Som ofta händer med forskning har vi efter att ha arbetat med våra
forskningsfrågor, mer frågor och hypoteser än svar. Vi har fått svar på en del frågor,
men vi har upptäckt många som vi skulle vilja undersöka mera. Vi hoppas att vi i denna
rapport lyckas förmedla litet av gamla och nya frågor och våra svar – allt detta som
svårligen låter sig sammanfattas i några rader.
Rapporten består av kapitel som är tänkta att kunna läsas separat. Om du exempelvis är
speciellt intresserad av ungdomars spelvanor kan du gå direkt till det kapitlet för att
sedan gå till metodkapitlet om du mer i detalj vill ha svar på frågor om urval och
metoder.
Det totala materialets storlek är av den omfattningen att alla analyser inte kunnat slutfö-
ras. Den här rapporten kommer därför att successivt kompletteras med ytterligare mate-
rial som redovisas i fristående rapporter och internationella artiklar.
Undersökningen hade inte varit möjlig utan stöd från Folkhälsoinstitutet och Social-
departementet och förståelse och uppmuntran från andra statliga organ som Lotteri-
inspektionen och Finansdepartementet. Professorerna Rachel Volberg och Max Abbot,
medlemmar av vår forskargrupp, har deltagit i planeringen av undersökningen och
bidragit med värdefulla synpunkter under resans gång. Tack till Kolmårdens behand-
lingshem och till de klienter där som ställde upp på provintervjuer. Vi har varit många
som arbetat med att samla in data, sammanlagt 26 personer har vid olika tillfällen varit
engagerade i att göra intervjuer för fas 2. Deras arbete och engagemang har varit ound-
gängliga för genomförande av den här undersökningen. Författarna till denna rapport
vill tacka alla dem som hjälpt oss samla in data. Stort tack också till professor em. Carl-
Otto Jonsson för genomläsning av manuskript och värdefulla synpunkter. Men mest av
allt vill vi tacka alla dem som ställt upp för intervjuer och fyllt i alla våra formulär. Ett
varmt tack.
Stockholm i mars 2003
Författarna

8

9
Sammanfattning
År 1997–98 genomfördes en stor riksrepresentativ studie under ledning av Rönnberg,
Abbott och Volberg. Syftet med studien var att kartlägga omfattningen av spelberoende
i Sverige. För att få en tydligare bild av vad som kännetecknar personer med spelprob-
lem har fördjupade intervjuer genomförts med ett urval av dem som deltog i den första
undersökningen. Intervjuerna genomfördes 1999–2001. I den här rapporten presenteras
de viktigaste resultaten från denna andra fas av undersökningen om spelberoende i
Sverige.
Urvalet bestod av 578 individer från första fasen, hälften med ”spelproblem någon gång
i livet”1
, hälften ”utan spelproblem”2
. För varje person med spelproblem valdes en lika
gammal person av samma kön utan spelproblem. De senare utgjorde kontrollgrupp.
Designen var en så kallad dubbelblind tvillingdesign. Varken intervjuare eller intervjuad
visste om intervjupersonen tillhörde gruppen med spelproblem eller ej. Av det totala
urvalet på 578 personer deltog 324 (56 %) i studien. Data från 302 personer (52,2 %) har
använts i bearbetningen av materialet. Personer födda utomlands är något underrepre-
senterade i intervjumaterialet jämfört med bortfallet. Detsamma gäller mantalsskriv-
ningsort där personer från storstadsområden är underrepresenterade. När det gäller de
intervjuades sociodemografiska förhållanden som kön, ursprungsland, ålder, civilstånd,
utbildning och boende i storstad eller landsort visade svaren inga avgörande skillnader
mellan spelproblemgruppen och kontrollgruppen.
I undersökningen har ett antal frågeformulär använts, vilka vi valt att kalla ”SWEGS”
(SWEdish Gambling Screen). De består dels av strukturerade frågor av flervalstyp, dels
av frågor med öppna svarsalternativ som berör spel och spelvanor. Därutöver ingår
också en rad specialkonstruerade frågor kring den intervjuades bakgrund samt standardi-
serade frågeformulär om andra risk- eller problembeteenden.
Sammantaget har intervjuerna gett mycket information. Det är vår förhoppning att ana-
lysen kan fördjupas i kommande rapporter. I den här rapporten presenteras en del av re-
sultaten från undersökningarna i följande kapitel, som också kan läsas fristående:
– Spelberoende och social bakgrund
– Motiverande faktorer
– Komorbiditet (samband mellan spelande och andra risk- eller problembeteenden)
– Motiv till förändring och hjälpsökande beteende
– Spelberoende och kön
– Ungdomars spelvanor och spelproblem
– Validering av SOGS-R och DSM-IV-frågor (reliabilitet och validitet)
1
Minst 3 poäng på SOGS-R lifetime (någon gång i livet) i fas 1.
2
0 till 2 poäng på SOGS-R lifetime (någon gång i livet) i fas 1.

10
I det följande lämnas en kortfattad sammanfattning av de viktigaste resultaten:
Uppväxtförhållanden. Ett antal frågor avsåg att spegla hur de intervjuade hade upplevt
sin uppväxt med avseende på skilda förhållanden som belyser i vilken grad uppväxten
varit präglad av socialt belastande faktorer. En jämförelse mellan spelproblemgruppen
och kontrollgruppen visade:
– Färre i spelproblemgruppen hade växt upp med sina biologiska föräldrar.
– Fler i spelproblemgruppen menade att deras uppväxt hade varit socialt instabil och
inte hade varit känslomässigt trygg och säker.
– Fler bland dem med spelproblem menad att uppväxten dominerades av känslor av en-
samhet och utanförskap och att de inte kände sig förstådda och bekräftade under upp-
växten.
Totalt sett gav en större andel av de intervjuade i spelproblemgruppen sådana svar vilket
tydde på att de i ett eller flera avseenden hade haft svårare sociala förhållanden än de i
kontrollgruppen. Dock är det en minoritet, mellan en sjättedel och en fjärdedel av dem i
spelproblemgruppen som menar att någon av de olika socialt belastande faktorerna har
varit aktuell. Majoriteten menar att några sådana problem inte har funnits.
Några frågor avsåg att spegla i vilken utsträckning spel förekommit i familjen och vän-
kretsen och vilken betydelse det haft. Det var fler i spelproblemgruppen som beskrev att
det i någon utsträckning varit viktigt med spel i familjen under uppväxten. Dock var det
en liten andel, en knapp tiondel, som menade att spelandet varit ganska eller mycket
viktigt. Däremot fanns det inga signifikanta skillnader mellan spelproblemgruppen och
kontrollgruppen när det gällde svaren på frågorna som avsåg vilken betydelse spel i
kamratkretsen och i skolan under uppväxten hade haft.
Motiverande faktorer. Vi har i denna undersökning granskat olika faktorer som kan ses
som drivkrafter till att människor spelar. Vi har ställt frågor kring positiva och negativa
känslotillstånd som föregår spelandet, om händelser på spelmarknaden påverkar spelbe-
teendet och om felaktigt tänkande vid spel. Vidare har vi frågat om dissociativa upple-
velser3
i samband med spelandet, hur en storvinst påverkat spelbeteendet samt livshän-
delsers4
påverkan på spelbeteendet.
Spelproblemgruppen hade en större tendens att spela och öka sitt spelande vid positiva
känslotillstånd än kontrollgruppen. Spelproblemgruppen uppvisade också en högre grad
av felaktigt tänkande och dissociativa upplevelser vid spel. Fler i spelproblemgruppen
hade också ökat sitt spelande vid livshändelser än kontrollgruppen. Däremot var det inga
skillnader mellan spelproblemgrupp och kontrollgrupp i rapporterat spelbeteende vid ne-
gativa känslotillstånd och hur man ändrat sitt spelande vid storvinst.
Då vi undersökte vilka motiv som förklarar aktuella spelproblem visade det sig att flera
motiv hade en signifikant förklarande förmåga. Störst samband med aktuella spelpro-
blem hade dissociativa upplevelser, felaktigt tänkande och negativa livshändelser. I
3
Ett exempel på dissociativa upplevelser är att man förlorar uppfattningen om tid och rum eller
känner sig som i ”trans” då man spelar.
4
Med livshändelser menar vi större händelser i människors liv. Livshändelserna kan vara positiva
(ex. att få barn) eller negativa (ex. skilsmässa).

11
dessa resultat framträder inslaget av flykt i spelproblemgruppens spelbeteende. Spelan-
det erbjuder ett upphävande av tiden och man ökar sitt spelande för att hantera svåra
händelser. Personer med aktuella spelproblem har också en högre grad av felaktigt tän-
kande om vinstchanser och hur skicklighet påverkar vinstchanserna än kontrollgruppen.
Det medför att personer med spelproblem i högre utsträckning uppfattar att spelandet er-
bjuder en påverkbar möjlighet till (ekonomisk) förändring och i förlängningen lösningen
på ekonomiska problem. Vidare finns det en tendens att personer med spelproblem på-
verkas i större utsträckning av yttre händelser på spelmarknaden vid ökad tillgänglighet
och exponering än kontrollgruppen.
Samband mellan spelande och andra risk- eller problembeteenden. Intervjupersonerna
fick fylla i standardiserade frågeformulär om depression, alkoholvanor och allmän hälsa.
Ett antal frågor ställdes även om drogvanor och livstillfredsställelse.
En högre andel i spelproblemgruppen rapporterade depressiva reaktioner jämfört med
kontrollgruppen. Spelproblemgruppen rapporterade också i högre utsträckning riskabla
eller problematiska alkoholvanor än kontrollgruppen. Det fanns dock ingen skillnad
mellan grupperna avseende allmän hälsa. Spelproblemgruppen hade lägre grad av livs-
tillfredsställelse än kontrollgruppen. En större andel av spelproblemgruppen hade indi-
kation på personlighetsstörning. Skillnaden förstärktes när dem med pågående spelprob-
lem enligt klinisk intervju jämfördes med övriga. En större andel av spelproblemgrup-
pen hade någon gång använt narkotika än kontrollgruppen; dock var det ingen skillnad
avseende aktuellt narkotikamissbruk. Det fanns ingen skillnad mellan grupperna avseen-
de aktuellt eller tidigare bruk av nikotin.
Benägenhet att ändra sitt spelande. När det gäller faktiskt hjälpsökande beteende är det
en liten andel av spelproblemgruppen som försökt minska sitt spelande (men misslyc-
kats). Endast ett fåtal har sökt hjälp för sitt spelande. De flesta har försökt att sluta själva
och vill försöka sluta på egen hand. Den skala som använts i undersökningen, Benägen-
het till förändring, uppvisar en god reliabilitet och giltighet för att mäta motivation till
förändring av spelvanor. Den skalan kan bli ett hjälpmedel i kliniskt arbete med perso-
ner med spelproblem.
Jämförelser mellan kvinnor och män med spelproblem. Då vi jämförde kvinnor och män
med spelproblem5
i fråga om social bakgrund, debutfaktorer, spel i uppväxten, motiv till
spelande och komorbiditet (parallella problem- eller riskbeteenden) fann vi både likheter
och skillnader. Fler kvinnor än män med spelproblem upplevde sin uppväxt som otrygg
och socialt instabil. Samma negativa mönster sågs i övriga frågor relaterade till social
bakgrund. Vidare tillmättes spel något större betydelse i kvinnornas familjer under upp-
växten jämfört med männens familjer. En större andel av kvinnorna hade blivit introdu-
cerade i spel inom familjen än männen. När det gällde motiv till spelande skiljde sig
grupperna endast åt genom att männen ökar sitt spelande mer än kvinnorna vid positivt
känslotillstånd, och att männen hade högre grad av felaktigt tänkande kring hur skicklig-
het påverkar vinstmöjligheterna. I fråga om komorbiditet rapporterade kvinnorna de-
pressiva reaktioner i större utsträckning än männen. Vidare fanns det en tendens att
männen hade högre grad av alkoholproblem än kvinnorna, skillnaden var dock inte
5
SOGS-R 3+ någon gång i livet. I kapitlet jämförs alltså män och kvinnor med spelproblem, i
övriga kapitel jämförs spelproblemgruppen med en kontrollgrupp.

12
statistiskt signifikant. När det gäller personlighetsstörning fanns det ingen skillnad mel-
lan grupperna.
Ungdomar. Ungdomskapitlet presenterar resultat från uppföljningen av den första fasen
och fördjupade analyser av data från undersökningens första fas. De unga var vid under-
sökningens första fas 15–17 år gamla, vid uppföljningen 17–19 år gamla. Vidare görs
jämförelser med CAN:s skolundersökning6
.
Till ungdomars regelbundna spelvanor hör tips, snabblotter och Bingo-Lotto samt kort-
spel om pengar. Nära tio eller t o m femton procent av de unga uppger att de spelat på
tips, snabblotterier, Bingo-Lotto eller satsat pengar på kortspel senaste månaden.
Ungdomars mer oregelbundna spelvanor innefattar i första hand spelformer som spel-
maskiner av typ Jack Vegas och snabblotterier. Nära en tredjedel av de unga uppger att
de under året spelat på snabblotterier eller spelmaskiner av typ Jack Vegas.
Könstypiska spelmönster, där män spelar på tips och andra sportspel medan kvinnor
väljer Bingo-Lotto och snabblotter, verkar i hög grad återfinnas hos ungdomar. Det
gäller även kvinnors mera återhållsamma och försiktiga spelvanor med lägre belopp vid
varje speltillfälle. Bland skolelever i grundskolans årskurs nio uppgav mer än dubbelt så
många pojkar (44 %) som flickor (18 %), enligt CAN:s undersökning att de spelat under
den senaste månaden. Snabblotterier och Bingo-Lotto var vanliga bland flickor medan
Stryktipset, Oddset, kortspel om pengar, snabblotter, Bingo-Lotto, Måltipset, hästspel
och spelmaskiner av typ Jack Vegas var vanliga spelvanor hos pojkar.
Att ungdomar i åldern 15 till 17 år löper större risk än övriga spelare att få problem på
grund av sina spelvanor verkar kunna förklaras av att de i högre utsträckning än vuxna
väljer spelformer, vilka likt spelmaskiner av typ Jack Vegas, snabblotter och kortspel
om pengar framstår som problemskapande. Ett mer äventyrligt och risktagande beteende
förknippas även med ungdomstiden som sådan. Spelproblem verkar även kunna relate-
ras till att ha växt upp med bara den ene av sina biologiska föräldrar. Det är också vanli-
gare att ha upplevt uppväxten som otrygg och instabil, och att ha känt sig annorlunda,
och inte ha upplevt sig som bekräftad av omgivningen. Spel om pengar skulle kunna ses
som ett sätt påverka sådana känslor och skapa en mera positiv självbild. Det är också
tänkbart att spelproblem mer än som visats tidigare samvarierar med utvecklingsfaser
och livskriser som både vuxna och ungdomar går igenom. Spelproblem skulle i så fall
kunna ha vissa betydelser under ungdomsåren men andra i senare skeden av livet. Att
livshändelser har viss betydelse för spelvanornas utformning bekräftas av många av de
intervjuade. Vissa livshändelser som att få barn innebar för spelare med problem att de
tvingas begränsa sina spelvanor, andra händelser kan ha motsatt effekt.
Det är i stor utsträckning ur gruppen av högkonsumenter som spelare med spelproblem
rekryteras. Detsamma gäller för ungdomar även om deras spelvanor begränsas av ålders-
gränser. Ungdomar under 18 år är förbjudna att spela på spelformer som roulett, tärning
eller kort om pengar, liksom på spelmaskiner av typ Jack Vegas. De får inte heller satsa
pengar på vadhållning vid hästspel, eller ägna sig åt kasinospel på restaurang eller
annorledes. Av denna studie och tidigare studier framgår att dessa regler överträds. Det
gäller nästan alla spelformer. Tillfälliga överträdelser är vanliga bland ungdomar,
6
För referenser, se kapitlet om ungdomars spelvanor.

13
särskilt bland unga män. Tillfälligt spel på Jack Vegas förekommer bland en tredjedel av
de unga. Regelbundna överträdelser sker däremot inte lika ofta. När det gäller regelbun-
det spel är det som mest tio procent av de unga under 18 år som säger sig spela på någon
förbjuden spelform. De spelformer som då vanligen förekommer är kortspel om pengar,
eller spel på spelmaskiner av förlustelsekaraktär. Nio procent av ungdomarna uppgav att
de spelade kort om pengar den senaste månaden.
Unga kvinnor under 18 år verkar i högre grad än unga män respektera gällande åldersbe-
stämmelser. De har även en mera avståndstagande inställning till illegalt spel, vilket
även avspeglade sig i CAN:s skolundersökning.
Intervjuerna i fas 2 gjordes 2–2 1/2 år efter intervjuerna i den första undersökningen.
Det framgår i uppföljningen av undersökningens första fas att lindriga spelproblem
klingar av för nära två tredjedelar av alla ungdomar som kategoriserades som
problemspelare7
. När det gäller allvarliga spelproblem som kategoriserats som troliga
patologiska spelvanor8
i fas ett är problem med spelande vanliga två år senare. En
närmare granskning visar dock att nära hälften av dem som kategoriserades som troliga
patologiska spelare, två år senare ingår i kategorin problemspelare. Samtidigt har lika
många tillkommit som troliga patologiska spelare från kategorin problemspelare. Det
sker således ett utbyte mellan kategorierna problemspelare och troliga patologiska
spelare.
En möjlig tolkning kan vara att ungdomars spelvanor är diskontinuerliga innan de kom-
mit upp i vuxen ålder, på liknande sätt som påvisats när det gäller ungdomars alkoholva-
nor. Omfattande spelvanor som innebär lindriga problem under ungdomsåren skulle i så
fall inte vara lika stabila över tid som de vuxnas. Att vara problemspelare under ung-
domstiden kan innebära en risk för framtida spelproblem, med utveckling av patologiska
spelvanor, men det verkar inte ensamt vara avgörande för förekomsten av spelproblem
längre fram i livet. Det vanligaste verkar vara att lindriga spelproblem under ungdoms-
åren klingar av.
Reliabilitet för SOGS-R och DSM-IV. Med reliabilitet menas mätnoggrannhet och med
vilken säkerhet ett test mäter. Ett mått på reliabilitet är att instrumentet ger samma värde
vid upprepade mätningar. Två skalor för bedömning av de intervjuades spelproblematik
har använts i undersökningen (fas 1 och fas 2) – SOGS-R samt DSM-IV. I vår studie
uppvisar skalorna en god reliabilitet.
De kliniska intervjuerna i fas 2 hade en fullt acceptabel reliabilitet för tidsperioden de
senaste två åren när det gäller bedömning av spelproblem enligt DSM-IV. Bedömningen
blir mindre säker för tiden fram till för två år sedan. Bedömningen för totalpoäng på hela
skalan är god. SOGS-R visar en god reliabilitet såväl i fas 1 som fas 2 om man tittar på
hur väl uppgifterna i testet mäter samma sak9
. Det gör även Fishers ursprungliga DSM-
IV-skala i fas 1 liksom den kliniska intervjun i fas 2.
7
SOGS-R senaste året 3-4 poäng.
8
SOGS-R senaste året 5 poäng eller mer.
9
Enligt Cronbach Alpha.

14
DSM-IV visar en låg reliabilitet då man jämför resultaten på testet i fas 1 med resultaten
i fas 2 (s.k. retest-reliabilitet). Möjliga felkällor är att de undersökta tidsperioderna i
någon mån skiljer sig åt. Vidare att testet är administrerat på olika sätt vid de två tillfäl-
lena: i fas 1 i form av standardiserade frågor med fasta svarsalternativ, i fas 2 i form av
en klinisk intervju utan fasta svarsalternativ. Därtill kommer att det kan ha skett en fak-
tisk förändring över tid hos de intervjuade.
Validitet för SOGS-R och DSM-IV. Med validitet menas den säkerhet med vilket ett test
mäter det som det är avsett att mäta (i det här fallet spelberoende). Validiteten kan bl.a.
beskrivas genom testets förmåga att förutsäga något med uppenbar relevans för begrep-
pet eller hur det samvarierar med fenomen testet vill kunna förklara. Vidare hur väl tes-
tet förmår ge utslag för förväntade skillnader mellan individer och grupper.
Vår studie visar att DSM-IV och SOGS-R har en fullt acceptabel validitet, men det är
också uppenbart att de inte förmår mäta alla aspekter av spelberoende och spelproblem.
Spelberoende är ett mångfacetterat fenomen som inte låter sig mätas fullt ut av enstaka
skalor.
DSM-IV i fas 1 kan förutsäga 27 % av den förklarade variansen av DSM-IV-skattnin-
garna i fas 2 (rxy =0,52 – en korrelation som brukar karaktäriseras som stor när det gäller
validitet). När det gäller olika medfenomen till spel i fas 2 har DSM-IV i fas 1 låg eller
måttlig förutsägande validitet. Det kan förstås vara så att de ”medfenomen” till spel vi
försökt beskriva inte har så mycket med spel att göra. SOGS-R i fas 1 har också en låg
eller måttlig förutsägande validitet. Detta är fallet oavsett om det gäller prediktion av
SOGS-R i fas 2 eller de kringfenomen som sannolikt är förbundna med spelproblem.
När det gäller förmågan att skilja mellan spelare med problem och spelare utan problem
i fråga om olika kringfenomen uppvisar den kliniska intervjun utifrån DSM-IV och
SOGS-R en säker samtidig validitet.
SOGS-R och DSM-IV kan förklara mellan 33 % – 48 % av det fenomen båda instru-
menten vill förklara. De s.k. konvergensvaliditeten för SOGS-R och DSM-IV är därmed
statistiskt signifikant och stor. Båda instrumenten uppvisar även stora och ibland mått-
liga samband med kringfenomen som teoretiskt är förknippade med spelproblem.

15
Inledning
Denna rapport redovisar bakgrund till, detaljplanering, genomförande och resultat av en
andra fas i undersökningen om spel och spelberoende i Sverige som leds av professor
emeritus Sten Rönnberg. Denna andra fas är en direkt fortsättning på fas 1 som påbör-
jades våren 1997 med stöd av Socialdepartementet (Rönnberg, Abbott och Volberg,
1999). Kompletterad med en planerad tredje fas inriktad på intervention och behandling
är denna studie unik i sitt slag. Fas 1 är också den hittills största prevalensstudien i värl-
den avseende spelberoende med ett representativt urval.
Den svenska spelmarknaden har genomgått stora förändringar de senaste åren. Föränd-
ringarna märks bland annat i form av ökad tillgänglighet. Idag kan man spela på olika
spel oavsett var i Sverige man bor, spelutbudet finns i de flesta kiosker och tobaksaffä-
rer. I TV görs det reklam för spel och det spelas och tävlas dagligen. Via telefonen kan
du idag delta i en rad olika spel, på restauranger, på matställen och i kaféer erbjuds bl. a.
automatspel, kortspel och kasinospel. Nya spelformer tillkommer i allt snabbare takt,
och den nu lättillgängliga datatekniken erbjuder nya möjligheter till spel. Mycket tyder
på att spelmarknaden står inför nya och stora förändringar. Spel via Internet är endast i
sin linda. Spel på Internet gör det möjligt att delta i och spela olika spel långt utanför
något lands gränser. Vilka konsekvenser detta medför kan vi i dagsläget endast gissa oss
till. Man har också börjat etableringen av internationella kasinon i Sverige.
Generellt sett är kunskapsnivån om spelberoende och dess negativa konsekvenser för
spelaren, anhöriga och samhället låg. Det gäller för såväl politiker, beslutsfattare, spel-
anordnare, tjänstemän inom kriminalvården och socialtjänsten som hos allmänheten.
Shaffer, Hall & Bilt (1997) har publicerat den hittills mest omfattande metaanalysen på
prevalensstudier avseende spelberoende. Femtio vuxenstudier och nio ungdomsstudier
genomförda mellan åren 1974 och 1997 har kritiskt granskats i denna metaanalys. För-
fattarna analyserar mer eller mindre representativa studier på vuxen- och ungdomspopu-
lationer samt specialpopulationer, bland andra minoritetsgrupper, psykiatripatienter
inom slutenvård samt spelare av vissa spelformer. Genom dessa studier har
kunskapsnivån höjts på ett pålitligt sätt och kunnat ge information om prevalens av
spelproblem, men inte så mycket mer. Vidare konstaterar Shaffer, Hall & Bilt (1997) att
kvalitén på prevalensstudierna inte blivit bättre med åren. Konsekvensen av detta är att
det inte kunnat ske någon ytterligare kunskapstillväxt om prevalensen av spelberoende.
Shaffer, Hall & Bilt (1997) menar att det saknas systematisk kunskap från
prevalensstudier med representativa urval. De studier som finns om hjälpsökande
beteende, behandling och personlighet när det gäller spelberoende har alla ett selektivt
urval, vilket gör resultaten svåra att generalisera. Det finns i Shaffers et al. genomgång
inga sådana publicerade svenska studier omnämnda.
Volberg (2001) och Abbott (2001) för diskussionen om prevalens och kännetecken för
spelberoende enligt forskningen längre fram i tiden. De konstaterar, att det tillkommit en
mängd prevalensstudier efter Shaffers et al. genomgång. Antalet befolkningsstudier om
förekomst av spelproblem är numera nära halvt annat hundratal. Volberg själv har med-
verkat i eller själv genomfört över ett femtiotal studier. Problemen rörande bästa möjliga

16
sätt att mäta spelproblem kvarstår. Deras genomgång av gjorda prevalensundersökningar
listar en mängd saker att tänka på vid planering, genomförande och bedömning av
undersökningar. Långsamt sker en förbättring av studier på området, om man beaktar
dessa erfarna forskares rekommendationer.
Spelandet och förekomsten av spelproblem kan till viss del sägas vara unik för varje
land, beroende bland annat på vilka spelformer som finns och tillgängligheten av dessa.
Andra faktorer kan vara normer kring spelande, tradition och förekomsten av ålders-
gränser som skiftar från land till land.
Liten ordlista med definitioner
Vi har i den här rapporten haft ambitionen att skriva så begripligt som möjligt. Som en
hjälp för läsningen förklarar vi nedan några fackord och hur vi definierar dem.
Incidens. Hur många nya fall av en viss sjukdom/problematik som har inträffat under en
viss tid. Ofta anges incidens med antal nyinsjuknade per hundratusen och år.
Komorbiditet. Med komorbiditet menas sjukdomar och problem parallella med en sjuk-
dom eller ett undersökt huvudproblem; i det här fallet spelberoende.
Prevalens. Andel av befolkningen som vid en viss tidpunkt har en viss sjukdom/proble-
matik.
Problemspelare. En person med spelproblem som uppfyller tre eller fyra av kriterierna
enligt South Oaks Gambling Screen Revised – SOGS-R (Abbott & Volberg, 1991, 1992
& 1996) eller enligt spelmani i DSM-IV (American Psychiatric Association, 1994). En
problemspelare har inte lika allvarliga problem som en spelberoende person.
Spelberoende. En person med spelproblem som uppfyller fem eller fler av kriterierna
enligt SOGS-R (Abbott & Volberg, 1991, 1992 & 1996) eller enligt spelmani i DSM-IV
(American Psychiatric Association, 1994). Vi använder termen spelberoende synonymt
med spelmani och troligt patologisk spelare (det sistnämnda är den egentliga klassifice-
ringen enligt SOGS-R).
Spelproblemgrupp. I denna undersökning kallar vi den grupp av spelare som har eller
har haft spelproblem och som tagits ut och jämförs med gruppen spelare utan problem
för spelproblemgrupp.
Fas 2 en fortsättning på fas 1
Fas 1 av vår studie hade till huvudsyfte att genom en surveyundersökning beskriva före-
komsten av spel och spelberoende i Sverige. Ett sampel på 10.000 individer drogs ur
befolkningsregistret över personer som bodde i Sverige den 1 november 1997 och var i
åldern 15–74 år. När datainsamlingen avslutades i februari 1998 hade data från 7.139 in-
divider insamlats. Metod och resultat har redovisats i föreliggande rapportserie från
Folkhälsoinstitutet (Rönnberg et al. 1999) och i Volberg et al. 2001). Resultaten av
undersökningen visade bland annat följande:

17
Prevalensen avseende problemspelande och spelberoende skiljer sig ej från interna-
tionella resultat (1,2% – 4,9%) när man använder sig av South Oaks Gamblings
Screen – Revised (SOGS-R). I snitt har ungefär 2% av befolkningen 15–74 år i
Sverige någon form av spelproblem. Huvuddelen av dem som har spelproblem kan
beskrivas som problemspelare, medan mindre än hälften av dem som har spelprob-
lem kan beskrivas som spelberoende. Prevalensen är högre bland ungdomar och per-
soner födda utanför Sverige jämfört med vuxna och svenskfödda. I likhet med inter-
nationella studier är problemspelare och spelberoende i högre utsträckning män,
unga, ogifta och personer som bor i storstad jämfört med normalpopulationen. Ung-
domar som är problemspelare eller spelberoende, spelar i högre utsträckning på tips
(inklusive Oddset), privat kortspel samt förströelsespel. Vuxna problemspelare eller
spelberoende satsar mer pengar på spelautomater, casinospel och skicklighetsspel
än icke problemspelare.
Redan av denna korta sammanfattning av några av de viktigaste resultaten framgår klart
att det behövs mera kunskaper om vad som ligger bakom siffrorna. Hur beter sig, känner
och tänker spelare av olika kategorier? Finns det en skala av problem från icke proble-
matiskt spelande över problematiskt spelande till patologiskt spelande med olika svårig-
hetsgrad? Vilka andra problem har spelare med problem? Vilka psykologiska och socia-
la skador följer troligen av spel? Hur börjar och utvecklas spelberoende? Hur sker spon-
tanläkning från spelberoende? Osv. Frågorna om vad som ligger bakom resultaten i stu-
diens första fas pockar på svar. Det är för att svara på sådana frågor och få en noggran-
nare beskrivning av de spelberoende och deras problem som fas 2 av undersökningen
görs. På de följande sidorna skall vi försöka närmare förklara och motivera fas 2.
Syfte med undersökningens fas 2
De övergripande syften vi haft med den andra fasen av undersökningen kan formuleras i
tre punkter. För det första handlar det om att fördjupa kunskapen om problemet spelbe-
roende. För det andra handlar det om att utnyttja den unika möjligheten till ökad kun-
skap om utvecklingen över tid som en sammanlänkning av fas 1 och fas 2 ger. För det
tredje är ett övergripande syfte att ge ett bättre underlag för åtgärder, såväl för förebyg-
gande arbete som för behandling.
Mål 1: Att fördjupa kunskapen om fenomenet spelberoende
Spelberoende beskrivs allt oftare som ett heterogent och föränderligt fenomen
(Edington, 1993; Griffiths, 1998; Meyer & Bachman, 1993; McMillen, 1996; Rogers,
1997). Spelmarknaden är i ständig förändring och spelberoende personer kan sinsemel-
lan vara mycket olika avseende exempelvis uppkomsthistoria, spelformer och komorbi-
ditet. Genom åren har olika synsätt på spelberoende och tankar om dess orsaker presen-
terats. Gamblers Anonymous definierar spelberoende som en i det närmaste kronisk
sjukdom, spelandet är något individen inte klarar av och inte heller kommer att kunna
hantera (Moody 1990). Detta påstås utan någon uttalad teori om orsakerna till spel-
beroendet. Psykodynamiska teorier har bland annat pekat på bakomliggande depression
(Greenson 1947), låg självkänsla (Rosenthal 1986) samt dålig tillgång till dissociativa
psykiska försvar (Weetman 1998) som faktorer som förklarar spelberoende hos indi-
viden. Inlärningsteoretiska synsätt betonar inlärningens roll, spelberoende ses som ett
felinlärt beteende dels orsakat av spelets mycket förstärkande mekanismer, dels av indi-

18
videns tidigare förstärkningshistoria och dels av biologiska faktorer (Blaszczynski 1985;
Brown 1987). I akademiska kretsar pågår en intensiv diskussion om vad som utgör grun-
derna för spelberoende (Hand, 1998; Wildman, 1997). Är det exempelvis fråga om ett
överflöd av vissa beteenden som på ett tvångsmässigt sätt upprepas eller är det mera
fråga om sjukligt beroende som har sin grund i biologiskt-genetiska processer? Vad man
kunnat konstatera så här långt är att så kallad komorbiditet (Maser & Cloninger 1990) är
mycket vanligt bland spelberoende, dvs. spelberoende personer har mycket ofta paral-
lella problem som depressioner, ångest, andra missbruksproblem och de är över huvud
taget inte i god psykisk hälsa. Det här gör att man kan finna överrepresentation bland
spelare av sensationssökare, beroende personligheter, personlighetsstörda personer, etc.
som också är överrepresenterade bland personer i allmänhet med psykiska besvär. För
närvarande är det svårt att tydligt klarlägga orsaksmönstret. Vad bidrar till spelberoende
och hur förvärrar spelberoende andra psykiska besvär? Fas 2 av vår studie bör kunna re-
sultera i hypoteser som i någon mån kan testas och användas för utveckling av teoribyg-
gande om spelberoendets former och orsaker.
Utan att kanske lösa frågan om vad grunderna för spelberoende är har de senaste årens
forskning om kognitiv beteendeterapi för behandling av spelberoende varit hoppingivan-
de. En pionjär i detta arbete är Ladouceur och hans medarbete i Quebec (se t. ex.
Sylwain, Ladouceur & Boisvert 1997). Man kan utifrån deras forskning säga att man
kan minska art och grad av spelberoende hos många spelberoende personer genom en
kvalificerad korttidsterapi av det specifika beteendekognitiva slag som Ladouceur och
hans medarbetare har utvecklat. Samtidigt bör man dels komma ihåg att denna terapi
kräver kvalificerad och väl tränad behandlingspersonal och dels att denna typ av terapi
inte kan bli mer än en viktig ingrediens för gravt patologiskt spelberoende – för dessa
krävs betydligt större insatser. Men det kognitiva synsättet har under de senaste åren
utan tvivel väsentligt ökat våra kunskaper om spelberoendets grunder (se t. ex. Griffith
1995).
Genomgående är att dessa olika synsätt och teorier grundats på möten med spelberoende
personer som sökt hjälp för sina problem. Avsaknaden av ett enhetligt synsätt kan för-
klaras på olika sätt. En möjlig orsak till detta kan vara att det är delvis olika grupper som
beskrivs, grupper av spelberoende som kvalitativt skiljer sig från varandra i olika
avseenden. Vidare att teoretisk hemvist påverkar vad i problematiken man betonar och
uppfattar som centralt.
Behandling av spelberoende har en viktig roll. Genom behandling kan våra kunskaper
om spelberoendets natur och vanliga former öka. Det finns nu också så pass många
undersökningar gjorda om effekterna av behandling av spelberoende att man kan påstå
att det är ett problem som lämpar sig väl för behandling. Viets & Miller (1997) redovisar
i en översikt av behandlingsforskningen på området att det finns skäl för en försiktig op-
timism om möjligheterna att med psykologiska och psykoterapeutiska metoder kunna
hjälpa spelberoende. Men liksom vid behandling av andra former av psykiska problem,
krävs personal som är väl förtrogen med de bästa metoder forskningen på området kan
erbjuda. Det är möjligt att en del av de hittills funna skillnaderna nära hänger samman
med just den sorts diagnostiserande frågor som funnits i surveyundersökningar och med
vilket urval man haft. Direktintervjuer ger större möjligheter till kartläggning.
Rimligtvis skiljer sig individers spelupplevelser åt i viss utsträckning. Även samma indi-
vids spelupplevelser kan förändras över tiden. Vilka känslor väcker spelandet? Vad

19
fyller spelande för funktion i individens liv? Hur tänker spelaren om sitt spelande, sina
strategier och sina vinstmöjligheter? Vilka positiva och negativa konsekvenser upplevs?
Man kan där ha hypotesen att spelberoende personer och problemspelare skiljer sig åt i
olika avseenden från normalspelare. Det är också möjligt att spelberoende personer och
problemspelare skiljer sig åt sinsemellan. Kanske kan det också vara möjligt att urskilja
undergrupper av spelare utifrån spelupplevelsen? I en riksrepresentativ studie i Nya
Zeeland fann man signifikant fler spelberoende som upplevde spänning, en känsla av ut-
maning samt kontrollförlust jämfört med normalspelarna (Abbott & Volberg 1991). Vad
ligger bakom det förhållande, som visats i fas 1 av vår studie, att bara ungefär en tredje-
del av alla, som med raffinerade metoder bedömts ha spelproblem, själva på en direkt
fråga om de har problem säger att de har det? Varför döljer de andra två tredjedelarna
det rätta förhållandet?
I en tysk undersökning fann Meyer (1992) att den genomsnittliga tiden att utveckla ett
spelberoende var 3,5 år. Hur den uppskattningen står sig idag och dess giltighet i Sve-
rige återstår att pröva. Det är möjligt att den ökande förekomsten av spelmaskiner i Sve-
rige, liksom rekrytering av nya grupper till spel av ungdomar, kvinnor, invandrare och
pensionärer, kan ha bidragit till att förkorta den tid det tar att utveckla ett spelberoende.
Det är också möjligt att nya spelformer och nya kategorier av spelare bidragit till föränd-
ring av spelberoendemönster över tid, så att en del spelare utan behandling går in och ut
ur spelberoende och inte kroniskt förblir kvar i spelberoende i årtionden. Custer & Milt
(1985) beskriver en utveckling av spelberoende i tre faser, vinnarfasen, förlorarfasen
och desperationsfasen. Dessa följer på varandra och vissa karaktäristika präglar varje
fas. Men Custers & Milts modell var enkelriktad. Man vandrade i en riktning mot en
botten som man bara kunde ta sig upp ur genom aktiva egna insatser i förening med
hjälp och stöd av kamrater och behandlare. Lesieur (1988) fann i en intervjustudie av
kvinnliga spelberoende två olika startpunkter på spelberoendekarriären men att mönstret
därefter blev alltmer lika, dels de kvinnor som initialt spelade för spänningens skull, dels
de som till en början spelade för att fly från andra problem. Om spelberoende från ett
representativt urval har en liknande utvecklingshistorier finns det idag inga studier
kring. Det finns vidare ingen systematisk kunskap kring rörlighet mellan grupperna nor-
malspelare, problemspelare och spelberoende. Förekommer spontanläkning? Är en
andel av normalspelarna och problemspelarna blivande spelberoende, är en del av prob-
lemspelarna och normalspelarna före detta spelberoende? Detta är några av många
frågeställningar. Riktigt bra svar kan bäst erhållas via longitudinella studier. Möjlighet
ges den vägen exempelvis att studera den s.k. incidensen av problemet spelberoende,
dvs. hur många som blir spelberoende per år. Ett retroaktivt undersökningssätt kan emel-
lertid också ge värdefulla kunskaper.
Kvinnors missbruk och beroenden har ofta beskrivits som atypiska jämfört med mäns.
Männen har utgjort norm som kvinnorna jämförts med (Milton 1994). Om man antar att
män och kvinnors spelberoende på individ- och gruppnivå skiljer sig åt i något eller någ-
ra avseenden är det viktigt att både betrakta män och kvinnors spelande var för sig och
jämföra dem med varandra. (Blume, 1997). Kunskapsnivån kring kvinnors spelproblem
är idag mycket låg (Blume, ibid ), trots att genomsnittligen 1% av de vuxna kvinnorna i
amerikanska prevalensstudier med olika metoder bedömts som spelberoende (Shaffer,
Hall & Bilt, 1997). En förklaring till detta kan vara att kvinnor i avsevärt lägre utsträck-
ning söker hjälp och att forskningen varit inriktad på dem som sökt hjälp. Kvinnor är
och har varit kraftigt underrepresenterade i exempelvis Gamblers Anonymous (Ciarro-
chi & Richardson, 1989; Lesieur, 1988).

20
Vad har spelberoende personer problem med utöver spelandet? Den frågan försöker vi
besvara i kapitlet Komorbiditet där vi även presenterar tidigare internationell forskning i
ämnet.
I vilken utsträckning genererar olika spelformer spelberoende och vilka spelformer del-
tar problemspelare och spelberoende i? Abbott & Volberg (1992) fann i sin representa-
tiva undersökning att spelberoende och problemspelare i högre utsträckning än övriga
spelare spelade på snabba kontinuerliga spel. Dessa spel kännetecknas av att det är kort
tid mellan insats och att spelet avgörs samt att insatsen snart kan upprepas, exempel är
skraplotter, spel på hästar och casinospel. Detta är i överensstämmelse med internatio-
nella forskningsresultat från populationer av hjälpsökande (ex. Walker 1992) samt erfa-
renheter från svenska självhjälpsgrupper (Edström 2002).
Shaffer, Hall & Bilt (1997) konstaterar att olika åldersgrupper i viss utsträckning före-
drar olika spelformer. Griffiths och Fisher (Griffith, 1995; Fisher, 1999) har uppmärk-
sammat att pokermaskinspelande barn och ungdomar i England i hög utsträckning har
problem att hantera sitt spelande.
Låg debutålder ses som en riskfaktor för att utveckla ett spelberoende. Abbott & Vol-
berg (1992) fann bland spelberoende signifikant fler som börjat spela före 18 års ålder
än bland övriga. I samma studie hade signifikant fler spelberoende jämfört med normal-
spelarna vunnit en storvinst på spel (motsvarande 3 månadslöner eller mer), men man
konstaterar att det utifrån dessa resultat inte går att uttala sig om orsakssamband.
Forskare har också rapporterat att traumatiska livshändelser ofta föregår att ett tidigare
normalt spelande övergår till att bli problematiskt (Adkins, Taber & Russo 1985). En
tänkbar förklaring till detta är att dessa individer saknar alternativa, mer adekvata strate-
gier att hantera den psykiska smärta traumat medför (McCormick & Taber 1987). De
kan ha ett bristfälligt socialt nätverk eller de har endast tillgång till dissociation (att kun-
na koppla av från sina problem) då de spelar. (Lesieur, 1988; Jacobs, 1989). Låg själv-
känsla har också utpekats som en riskfaktor, och spelandet fyller hos dessa individer en
självkänslereglerande funktion (Rosenthal 1986). Högkonsumtion av spel är en annan
riskfaktor som förts fram (Rönnberg 1993), på liknande sätt som högkonsumtion av
alkohol utgör en riskfaktor för att utveckla alkoholberoende.
Män spelar mer och har i högre utsträckning spelrelaterade problem. Man har dock inte
kunnat hitta några biologiska orsaker som förklarar detta varför skillnaden ses som so-
cialt konstruerad (Shaffer, Hall & Bilt 1997). I samma studie konstaterar man att ungdo-
mar jämfört med vuxna genomgående haft högre prevalens av problemspelande och
spelberoende; det gäller i studier genomförda 1974–1997. Förhållandet kan dels bero på
att yngre ännu inte lärt sig hantera spelandet, dels att spelberoende är ett växande prob-
lem. En svensk studie har gjorts om ungdomars spelande (Svensson 1995). 770 högsta-
dieungdomar tillfrågades via enkät om sina spelvanor. Andelen ungdomar med riskabla
spelvanor uppskattades där till 5%. Dessa ungdomar konsumerade också mer alkohol än
övriga ungdomar i studien.
I Sverige spelar enligt Wicklin (1992) lågutbildade mer än högutbildade, låginkomstta-
gare mer än höginkomsttagare. Kühlhorn (1995) fann samma mönster bland dem med
problematiskt spelande, detta i en icke representativ studie som syftade till att uppskatta
antalet problemspelare i Sverige.

21
Abbott & Volberg (1991) fann i Nya Zeeland en överrepresentation av spelproblem
bland minoriteter (Pacific islanders och Maorier). Denna överrepresentation kvarstod
efter att man statistiskt kontrollerat andra faktorer.
Spelberoende och problemspelande medför även negativa konsekvenser för anhöriga
och närstående. Flera forskare har beskrivit de ofta allvarliga negativa konsekvenserna
av spelberoende för familjer, sociala nätverk och samhället i stort. Anhöriga rapporterar
försämrad psykisk hälsa, allvarliga ekonomiska konsekvenser och familjekonflikter
samt även skilsmässor. Sociala relationer påverkas negativt och den spelberoende är ofta
frånvarande både som förälder, partner och från sitt arbete (Lorenz, 1990; Syme, 1986).
I Sverige har tidigare genomförts två kvalitativa undersökningar om anhöriga till spelbe-
roende. I en studie med nio anhöriga till spelberoende (Jonsson 1994) konstaterades att
de intervjuade anhörigas psykiska hälsa var tydligt påverkad av att ha en spelberoende
som anhörig. De anhöriga hade haft mycket svårt att få adekvat hjälp för egen del och
för spelaren. De uppfattade kunskapsnivån som generellt låg i samhället och hos hjäl-
pande instanser. De anhöriga upplevde sig bortglömda även om den spelberoende fått
någon form av behandling. Om man som anhörig sökt ekonomisk hjälp inom social-
tjänsten framfördes sällan den egentliga orsaken till de ekonomiska problemen. Ofta be-
rodde det på att de anhöriga skämdes och därför inte ville berätta att orsaken var makens
spelproblem. Vidare var det ingen av de anhöriga som fått frågan om de ekonomiska
problemen var orsakade av spel. En senare studie med intervjuer av åtta anhöriga till
spelberoende fokuserades på hur de anhöriga upplever och hanterar sin situation utifrån
relationen till den spelberoende (Rosberg & Skanser 1999). Även i denna studie
konstaterades att de intervjuades psykiska och även fysiska hälsa påverkats negativt av
de spelberoendes problem. Vidare påpekades svårigheterna att få hjälp, och att anhöriga
ofta kände sig bortglömda och tvungna att hantera vardagen utan stöd då den spelbe-
roende fick behandling på behandlingshem.
Mål 2: Möjligheter till ny forskning
Fas 2 kommer förhoppningsvis att ge såväl den nationella som den internationella forsk-
ningen kring spelberoende uppslag för fortsatt forskning. Särskilt stimulerande är kopp-
lingen mellan fas 1 och fas 2 och de möjligheter som här ges till validering av resultaten
från fas 1 av studien.
En fråga är om spelandet och spelproblemen kan ses som en skala där icke problema-
tiskt spelande ligger i ena ändan och svårt spelberoende i den andra. Om en sådan skala
gäller, bör vara föremål för ytterligare forskning. Är det möjligt att enkelt upptäcka tidi-
ga steg på vägen mot spelberoende och kunna rekommendera återhållsamhet och enkla
metoder för undvikande av de skador som starkt spelberoende medför? Det här är frågor
som bör kunna belysas i fas 2 av denna studie.
Bland dem som intervjuas i fas 2 finns genom översamplingen en viss övervikt av ung-
domar och invandrare, vilket ger oss stora möjligheter att beskriva just dessa gruppers
spelande. Könsskillnader och åldersskillnader i spelande och spelproblem kan ges en
fördjupad beskrivning i fas 2.
Utifrån data från fas 1 utvecklade vi en modell som beskriver risker för utvecklande av
spelberoende. Riskfaktorer enligt denna modell var att vara man, under tjugofem år och/
eller född utomlands. Vidare riskfaktorer var att vara ensamstående, leva i storstad och/

22
eller vara beroende av socialbidrag för sin försörjning. Fas 2 innebär möjligheter att
bygga ut denna modell och pröva dess hållbarhet i vissa delar. För att utveckla och främ-
ja en ansvarsfull spelpolitik i Sverige är sådan kunskap väsentlig.
I den ursprungliga planeringen av fas 2 rekommenderades att denna genomföras så nära
som möjligt till fas 1. Detta blev nu inte möjligt, därför att medel inte kunde ställas till
förfogande i tid. Därför föreligger det en tidsskillnad mellan 2 – 3 år mellan genom-
förandet av intervjuerna i fas 1 och fas 2. Tidsutdräkten ger emellertid en möjlighet att
mäta den s.k. incidensen, dvs. hur många och vilka slags personer som sedan den första
mätningen, då de inte hade spelproblem, nu har blivit spelberoende och tvärt om. Det
finns i hela världen endast en studie av detta slag, nämligen den tidigare nämnda nya-
zeeländska studien. För förståelsen av problemet spelberoende och för åtgärder mot
detta är kunskap om incidensen som komplement till prevalensmått väsentlig.
Spelmarknaden har förändrats under perioden för data för fas 1 till data för fas 2. Fram-
för allt har antalet spelmaskiner blivit större. Kan detta på något sätt återspeglas i våra
fas-2-data?
Urvalet av personer som intervjuas i fas 2 omfattar samtliga personer med höga SOGS-
värden i fas 1 och ett slumpmässigt och matchat sampel av samma antal personer utan
spelproblem i fas 1. Detta ger möjligheter till jämförelser mellan spelare med och utan
problem. Jämförelserna kan ske i alla de variabler som samlas in i fas 2 och därmed ges
unika möjligheter att beskriva vad som skiljer de olika grupperna åt.
En fråga som diskuteras livligt i den internationella litteraturen (Volberg 1998) och som
också kommit upp i samband med diskussionerna av resultaten från undersökningens fas
1, rör i vad mån man lita på de använda instrumenten att mäta spelberoende, SOGS-R
och de använda DSM IV-frågorna. I fas 2 har vi möjlighet att både enkel- och korsvali-
dera dessa två instrument. I vilken mån mäter de två instrumenten samma sak? Shaffer,
Hall & Bilt (1997) konstaterar att många olika screeninginstrument används och att det
idag saknas en ”golden standard” avseende prevalensstudier av spelberoende. Det mest
vedertagna idag anses dock vara amerikanska psykiatriska föreningens kriterier som de
beskrivs i DSM IV (Diagnostic and Statistical Manual) (American Psychiatric
Association, 1994). Man anger där kriterierna för ”pathological gambling” vilket på
svenska översatts till spelmani (APA 1995, s. 210). DSM IV:s kriterier är avsedda för
kliniskt bruk och kliniskt intervjuande, vilket ställer höga krav på träning och kompetens
hos den som genomför intervjun. Ett uteslutande kriterium är att spelbeteendet inte bät-
tre förklaras med manisk episod, något intervjuaren måste ha kompetens att bedöma. I
fas 1 kontrollerades inte för detta uteslutande kriterium varför det finns ett behov att i
fas 2 förfina estimationen av förekomsten av spelberoende och spelproblem. I fas 1 gjor-
des en uppskattning av livstidsprevalens. Dock kontrollerades det ej för om individen
uppfyllt tillräckligt många kriterier vid varje tillfälle eller ej. Teoretiskt kan en individ
uppfylla olika kriterier vid olika tidpunkter och därmed hela tiden ha en spelproblematik
på subklinisk nivå. Att kliniskt intervjua och diagnosticera ett urval av dem som inter-
vjuats i fas 1 ser vi som det mest adekvata sättet att validera och förfina resultaten från
fas 1. Detta kräver intervjuare med socionom-, psykolog- eller psykiaterkompetens. Man
kan då även kontrollera för uteslutande kriterium samt på ett mer riktigt sätt bedöma
livstidsprevalens.

23
Fas 2 tillsammans med fas 1 ger en grundlig beskrivning av art och grad av spelberoen-
deproblem under åren när mätningarna gjorts, 1997–99. För framtida mätningar där man
önskar studera om en ökning eller minskning eller förändring på annat sätt har skett, är
en sådan baslinjemätning oundgänglig. När väl longitudinella studier kommer igång i
Sverige på området har man med en väl genomförd fas 2 goda uppslag om vilka mått
som bör användas i sådana studier.
Mål 3: Att kartlägga hjälpbehovet
Det finns idag enligt Statens folkhälsoinstitut (2001) ett 15-tal behandlingshem som sägs
arbeta med spelberoende. Inriktningen på dessa är nästan uteslutande 12-stegsbehand-
ling och ofta utifrån Minnesotamodellen. Ett fåtal säger sig även arbeta utifrån ett kogni-
tivt perspektiv eller med kognitiva inslag. I övrigt utgörs behandlingsalternativen av
psykiatrin, socialtjänsten och enskilda behandlare. Sammantaget torde behandlingsutbu-
det i Sverige kraftigt understiga det egentliga behovet av behandling. Det är viktigt att
beslutsfattare får möjlighet att utifrån kunskap om fenomenet spelberoende och hjälpbe-
hov utforma och planera hjälpinsatser. Man bör på ett ungefär veta hur många som skul-
le söka hjälp om det fanns ökade möjligheter. Vidare hur motiverade dessa är att för-
ändra sin situation och vilka övriga svårigheter de kan behöva hjälp eller behandling för.
Mycket talar för att spelberoende personer och problemspelare utgör heterogena grupper
avseende allvarlighetsgrad, komorbiditet och drivkrafter bakom spelandet (Griffiths,
1988; Edington, 1993; Meyer & Bachman, 1993; McMillen, 1996; Rogers, 1997). Vid
behandling av andra missbruk samt psykiatriska sjukdomar talar man alltmer om
matchning mellan individer med olika behov och behandlingsformer (Hester & Miller
1995). Det skulle exempelvis kunna innebära hjälpinsatser på olika nivåer avseende in-
riktning, tidsåtgång och omhändertagande för personer med olika grad av spelproblem.
Förebyggande åtgärder för att minska nyrekrytering av problemspelare och spelberoen-
de är också att se som en del. För att effektivt kunna utforma behandling och förebyg-
gande åtgärder behövs det mer kunskaper bland annat om riskfaktorer, hur spelberoende
utvecklas hos individer och vilka drivkrafterna bakom ett problematiskt spelande är.
Man kan tänka sig ett spektrum av förebyggande åtgärder och behandling. Alltifrån in-
formation och råd till spelare som använder olika spelformer, hjälplinje (telefonrådgiv-
ning) och självhjälpsgrupper till kortare och längre psykoterapi, vård på behandlingshem
och psykiatrisk öppen och sluten vård.
Uppskattningar av kostnader för vård och förebyggande insatser är synnerligen beroende
av att nyanser i beskrivning av de spelberoendes problematik kan ges. Hjälpbehovet för
olika kategorier av spelberoende kan tänkas variera mycket. Utbudet av åtgärder måste
därför också vara varierande. Exakt vad samhället och andra spelintressenter bör bidra
med kan knappast väl fastställas utan detaljerad kunskap om de spelberoende i jäm-
förelse med andra personer. Sådana jämförelser är ett huvudmål för fas 2. Genom djup-
intervjuer av det slag som beskrivs längre fram i denna rapport kan vi ge en fyllig bild
av de spelberoende, deras karakteristiska, deras problem och styrka, önskemål och be-
hov. Det ger en grund och ett nödvändigt underlag för spelbolag och folkrörelser när
man vill föra en ansvarsfull spelpolitik framgent.
Sammanfattning av mål för fas 2 och vad den här rapporten innehåller
I stort saknas det internationellt djupare kunskaper om fenomenet spelberoende på
representativa studier. För svenska förhållanden finns det mycket litet kunskap baserad

24
på vetenskaplig grund över huvud taget. Att följa upp den första fasen i den riksrepre-
sentativa studie som genomförts under ledning av Rönnberg, Abbott & Volberg är vik-
tigt av flera skäl. I föregående avsnitt diskuterades tre sådana huvudskäl: att fördjupa
kunskapen om spelberoende, att skapa möjligheter till ny forskning och att kartlägga
hjälpbehovet. I den här första fas 2 rapporten presenteras följande resultat i kapitelform:10
– Spelberoende och social bakgrund
– Motiverande faktorer
– Komorbiditet
– Motiv till förändring och hjälpsökande beteende
– Spelberoende och kön
– Ungdomars spelvanor och spelproblem
– Validering av SOGS-R och DSM-IV-frågor
Respektive kapitelförfattare anges vid varje kapitel. Tabeller och figurer är numrerade
inom varje kapitel.
I en andra kommande fas 2 rapport (planerad som rapport nr 5 i Folkhälsoinstitutets
serie om spel och spelberoende) kommer följande resultat presenteras:
– Spelkarriären
– Spelberoende och personlighet
Referenser
Abbott, M. W. (2001). Problem and non-problem gamblers in New Zealand: A report of Phase
Two of the 1999 National Prevalence Survey. Wellington: The Department of Internal
Affairs (This report also available on the Department's webbsite at
http//www.dia.govt.nz).
Abbott M.W. & Volberg, R.A. (1991). Gambling and problem gambling in New Zealand. Research
Series No. 12. Department of internal affairs. Wellington: Department of Internal
Affairs.
Abbott M.W. & Volberg, R.A. (1992). Frequent gamblers and problem gamblers in New Zealand.
Research Series No. 14. Department of internal affairs. Wellington: Department of
Internal Affairs.
Abbott M.W. & Volberg, R.A. (1996). The New Zealand National Survey of Problem and
Pathological gambling. Journal of Gambling Studies, 12, 143–160.
Adkins, B.J., Taber, J.I. & Russo, A.M. (1985). The spoken autobiography: a powerful tool in
group psychotherapy. Social Work, 30: 435–439.
Allen, J. P. & Kadden, R. M. (1995) Matching clients to alcohol treatment. In R. K. Hester & W.
R. Miller (Eds.) Handbook of alcoholism treatment approaches. Effective alternatives.
Boston: Allyn and Bacon. Pp. 278–291.
American Psychiatric Association (1994). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders,
Fourth Edition. Washington, DC: Government Printing Office.
10 Som man kan konstatera i metodavsnittet har vi samlat in mer data än vad det presenteras resultat av i den här
rapporten. På grund av begränsade ekonomiska resurser har vi varit tvungna att prioritera vilka data som skulle bearbetas i
första hand; det är de resultaten som presenteras i rapporten.

25
Blaszczynski, A.P. (1985). Pathological gambling: An illness or myth. I J. McMillen (red.)
Gambling in the 80s. Proceedings of the inaugural conference of the National Association
for Gambling Studies (NAGS), Brisbane.
Blume, S.B. (1997): Pathological Gambling. In: The Principles and Practice of Addictions in
Psychiatry; Miller, N.S. (ed.). W.B. Saunders Company, Orlando, Florida, 422–432, 1997.
Brown, R.I.F. (1987). Models of gambling and gambling addiction as perceptual filters. Journal
of Gambling Behavior, 3, 224–236.
Chiarrochi, J. & Richardson, R. (1989). Profile of compulsive gamblers in treatment: Update and
comparsions. Journal of Gambling Behavior, 5, 53–65.
Custer, R.L. & Milt, H. (1985). When Luck Runs Out. New York: Facts On File Publications.
Edington, W. R. & Cornelius, J. A. (1993). (Eds.) Gambling behavior & problem gambling. Reno:
Institute for the Study of Gambling and Commersial Gaming, College of Business
Administration, University of Nevada, Reno.
Edström, A. (2002). Spelfällan. Norrköping: Spelfällans förlag
Folkhälsoinstitutet (2001). Behandlingshem för spelmissbrukare. Rapport av Erik Finne.
http://www.fhi.se
Fisher, S.E. (1999). A prevalence study of gambling and problem gambling in British
adolescents. Addiction research 7,6, 509–538
Greenson, R. (1947). On Gambling. American Imago, 4, 61–77.
Grifftith, M. (1995). Adolescent gambling. London: Routledge.
Griffiths, M. (1998) Gambling into the Millennium. Issues of concern and potential concern.
Keynote address at the National GamCare Conference, May 6th
, 1998, UK.
Hand. I. (1998). Pathological gambling: A neative state model and its implications for behavioral
treatments. CNS Spectrums, 3, No. 6, 58–71.
Jacobs, D.F. (1989). A general theory of addictions: Rationale for and evidence supporting a
new approach for understanding and treating addictive behaviors. I H.J. Schaffer, S.A.
Stein, B. Gambino & T.N. Cummings (Eds) Compulsive gambling. Theory, research and
practice. Lexington, Massachusets: Lexington Books.
Jonsson, J. (1994). Rien ne va plus. Att vara nära anhörig till sn spelberoende.
Psykologexamansuppsats. Stockholms universitet, Psykologiska institutionen.
Külhorn, E., Ahrens, U.-B., Berg, C., Björ, J., Helenius, K., Leifman, H. & Lundegård, Å. (1995)
Spelandet i Sverige. Brå-rapport 95:1. Stockholm: Fritzes.
Lesieur, H.R. (1988) The female pathological gambler. I W.R. Eadington (Ed.) Gambling Studies:
Proceedings of the 7th
International Conference on Gambling and Risk Taking. Reno,
Nevada: University of Nevada.
Lorenz, V.C. (1990). An Overview of Pathological Gambling. Baltimore: National Center for
Pathological Gambling.
Maser, J. D. & Cloninger, C. R. (Eds.) (1990). Comorbidity of mood and anxiety disorders.
Washington, D. C.: American Psychiatric Press.
McCormick, R.A. & Taber, J.I. (1987). The pathological gambler: Salient personality variables. I:
T.Galski (red.) Handbook on pathological gambling. (s. 9–40). Springfield, lllinois:
Charles C. Thomas Pub.
McMillen, J. (1996). Gambling cultures. Studies in history and interpretation. London:
Routledge.
Meyer, G. (1992). The Gambling Market in the Federal Republic of Germany and the Helpseeking
of Pathological Gamblers. Journal of Gambling Studies, 8. 11–20.

26
Meyer, G. & Bachmann, M. (1993). Glücksspiel. Wenn der Traum vom Glück zum Alptraum wird.
Berlin: Springer-Verlag.
Milton, P. (1994). I backanternas fotspår. Kvinnor, alkohol och droger. Rapport-serie Nr 37.
Stockholm: Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning.
Moody, G. (1990). Quit Compulsive Gambling: The Action Plan for Gamblers and Their Families.
Northampton: Thorsons Publishers Ltd.
Rogers, R. M. (1997). Seducing America. Is gambling a good bet? Grand Rapid, Mich.: Baker
Books.
Rosberg, K. & Skanser, C.(1999) Anhöriga till spelberoende – En studie av
copingstrategier. C-uppsats i socialt arbete. Socionomutbildningen
Institutionen för samhällsvetenskap, Örebro universitet
Rosenthal, R.J.(1986). The pathological gamblers system of self deception. Journal of Gambling
Behavior, 2. 108–120.
Rönnberg, S. (1993). Problemet spelberoende – en översikt med tonvikt på spelberoendets
konsekvenser. Socialhögskolan: Stockholms universitet.
Rönnberg, S., Abbott, M. & Volberg, R. (1999). Swedish pathological gambling prevalence study
proposals. Report No. 1 of the National Institute of Public Health Series on Gambling.
Stockholm: Folkhälsoinstitutet.
Rönnberg, S., Volberg, R., Abbott, M. & Munck, I. (2001). A Program for Research on Gambling
and Gambling Problems in Sweden 2002–2006. Stockholm: Beroendecentrum Nord,
Karolinska Sjukhuset.
Rönnberg, S., Volberg, R., Abbott, M., Moore, L., Andrén, A., Munck, I., Jonsson, J., Nilsson, T.
& Svensson, O. (1999). Spel och spelberoende i Sverige. Rapport nr 3 i Folkhälso-
institutets serie om spel och spelberoende. Stockholm: Folkhälsoinstitutet.
Shaffer, H.J., Hall, M.N. & Bilt, J.V. (1997). Estimating the Prevalence of Disordered Gambling
Behavior in the United States and Canada: A Meta-Analysis. Division on Addictions:
Harvard medical school.
Svensson, O. Välfärd på spel. 770 svenska ungdomars spelvanor våren 1995. Wigforssinstitutet:
Högskolan i Halmstad.
Sylvain, C., Ladouceur, R. & Boisvert, J.-M. (1997). Cognitive and behavioral treatment of
pathological gambling: A controlled study. Journal of Consulting and Clinical Psychology,
65, 727–732.
Syme, D. (1986). Furtive dollars: the avid punter’s family relationship. An exploratory New
Zealand study. Paper presented at the Faces of Gambling Conference, Sydney, Australia.
Walker, M.B. (1992). The Psychology of Gambling. Oxford: Pergamon Press.
Weetman N. (1998). An integrated model of intervention with problem gambling. Port Pirie
Central Mission, South Australia: Break Even Services.
Wicklin, B. (1992) Spelsverige i siffror. I SOU 1992:130. Vinna eller försvinna? – folkrörelsernas
lotterier och spel i framtiden. Civildepartementet. Slutbetänkande från
lotteriutredningen. Stockholm: Alllmäna förlaget.
Viets, V. C. & Miller, W. R. (1997). Treatment approaches for pathological gamblers. Clinical
Psychology Review, 17, 689–702.
Wildman, R.W. (1997). Gambling: An attempt on integration. Edmonton, Alberta: Wynne
Resources.
Volberg, R. A. (2001). When the chips are down. Problem gambling in America. New York: The
Century Foundation Press.

27
Metod
Kapitelförfattare: Anders Andrén, Thomas Nilsson & Jakob Jonsson
Urval
Från det valda samplet i fas 1 om 9 917 personer deltog 7 139 i fas 1 (72 %). 5 597 av
dem (78 %) svarade ja till att åter bli intervjuade i fas 2. Ett urval gjordes av dessa per-
soner som tackat ja till att delta i fas 2. Alla personer med aktuellt eller tidigare patolo-
giskt eller problematiskt spelande valdes ut (3 poäng eller mer på SOGS-R lifetime/nå-
gon gång i livet) och matchades mot lika många ”tvillingar” (matchade efter kön, ålder
och bostadsort). På så sätt erhölls ett fas 2 sampel på 578 personer, varav 289 i en spel-
problemgrupp och 289 i den matchade kontrollgruppen. Denna ”tvillingdesign” ger
goda möjligheter för jämförelser mellan gruppen spelberoende och kontrollgruppen.
Bortfall
Av samtliga 578 utvalda deltagare i undersökningen samlades data in från 324 (56,1 %)
respondenter. Av dessa intervjuades 286 och ytterligare 38 skickade enbart in frågefor-
mulär. Av de 286 som intervjuades skickade 211 även in frågeformulär. För att det
skulle gå att genomföra en tvillingstudie trots bortfallet gjordes en ny matchning av
intervjuade respondenter. Varje tvillingpar kom att bestå av en person med spelproblem
(SOGS-R lifetime 3+ i fas 1) och en kontroll av samma kön och ålder (maximal ålders-
skillnad 5 år). På så sätt skapades 100 ”kompletta” par (där varje individ var intervjuad
och hade skickat in frågeformulär), 36 ”semikompletta” par (bara intervju) och 15 par
med enbart frågeformulär11
. Vid jämförelser av intervjudata medför det att data från 136
par kan jämföras (272 personer). Motsvarande för frågeformulären är 115 par (230 per-
soner).
Detta innebar att vi använde oss av data från 302 personer (52,2 % av de ursprungliga
578). Av de 302 hade 151 (50 %) klienter någon gång haft en spelproblematik enligt
SOGS i fas 1. Tabell 1 ger en grundläggande beskrivning av de 302 personerna. Som
framgår där finns det inga signifikanta skillnader mellan gruppen spelberoende och kon-
trollgruppen avseende kön, ålder, utbildning, födelseland och bostadsort. Däremot
skiljde sig grupperna signifikant åt avseende spelproblem vilket är en naturlig följd
av urvalet. Medelåldern för deltagarna i studien är knappt 30 år och könsfördelningen är
77 % män och 23 % kvinnor. Gruppen spelberoende hade i genomsnitt 4,27 poäng på
SOGS-R livstidsmått (någon gång i livet) och 2,48 poäng på SOGS-R senaste året vid
tiden då fas 1 genomfördes. Motsvarande siffror för kontrollgruppen är 0,44 respektive
11
Hur kommer det sig att vi har efterlämnade formulär ifyllda men ingen intervju gjord?
I ett antal fall har kommunikationen mellan forskargruppen och intervjuarna inte fungerat. Det
betyder att vi har formulär ifyllda av intervjupersoner som intervjuaren inte lyckats att få
att ställa upp på intervju men som gärna fyller i enkäter och postar resultatet. Det finns
också formulär ifyllda av intervjupersoner som, när intervjuaren ringer upp och vill boka en
tid, hävdar att de redan fyllt i en rad med enkäter och definitivt inte tänker göra om det
eller ställa upp på någon intervju.

28
0,23 poäng. Gruppen spelberoende består av 70.2 % problemspelare och 29,8 % spelbe-
roende utifrån SOGS-R livstidsmått.
Tabell 1. Grundläggande beskrivning av spelpoblemgruppen och kontrollgruppen och
signifikanstestning av skillnaden mellan de två grupperna.
Spelberoende
(n=151)
Kontrollgrupp
(n=151)
Sign.
Kön n.s.
Män 116 (77 %) 116 (77 %)
Kvinnor 35 (23 %) 35 (23 %)
Ålder (år) n.s.
Samtliga 29,7 29,8
Män 30,8 30,8
Kvinnor 26,1 26,3
Utbildning (%) n.s.
Grundskola 52,3 51,0
Gymnasium/yrkesskola 36,4 35,1
Universitet/högskola 11,3 13,9
Födelseland (%) n.s.
Sverige 91,4 87,4
Utomlands 8,6 12,6
Bostadsort (%) n.s.
De tre största städerna 19,2 23,2
Övriga landet 80,8 76,8
Grad av spelproblem i fas 1 (%)12
***
Normalspelare 0 66,2
Riskabla spelvanor 0 33,8
Problemspelare 70,2 0
Spelberoende 29,8 0
Medelpoäng SOGS-R fas 1 ***
Livstidsmått (lifetime) 4,27 0,44
Senaste året (current) 2,48 0,23
Pearson Chi-Square: n.s.= ej signifikant, * p <0,05, ** p <0,01, *** p <0,001
Bortfallsgruppen består av 276 (47.8 %) personer varav 138 (50 %) någon gång upplevt
spelproblem. Se tabell 2 om orsakerna till bortfallet.
12
Enligt SOGS-R livstidsmått (om man uppfyllt kriterierna någon gång i livet) 0 poäng =
normalspelare, 1-2 poäng = Riskabla spelvanor, 3-4 poäng = problemspelare och 5-20 poäng
= spelberoende

29
Tabell 2. Orsaker till bortfall.
Orsak till bortfall Spelproblemgruppen Kontrollgruppen Totalt
Kontaktad men tackat nej p.g.a. att man
ej vill, ej har tid, inte hinner och
liknande
113 115 228
Intervju bokad men uteblir. Tackar
därefter nej
10 8 18
Hemligt telefonnummer, svarar
ej på brev.
18 7 25
Saknar telefon, brev i retur 3 - 3
Vistas utomlands 4 - 4
Ställer enbart upp på telefonintervju - 1 1
Anhörig ger ej samtycke 1 1 2
Intervjun avbrutits (ip påverkad,
anhörig avbryter eller p.g.a. sjukdom)
2 2 4
Tackat nej p.g.a. sjukdom 1 4 5
Ip häktad 1 - 1
Avlidna - 1 1
Summa 153 139 292
Skiljer sig de intervjuade från bortfallet?
Vi har jämfört intervjuade med personer som skulle ha intervjuats men aldrig blev det
och därför utgör en bortfallsgrupp. Frågan är om dessa bildar en selekterad grupp och
skiljer sig i väsentliga avseenden från den intervjuade gruppen. För att pröva detta har
skillnaderna mellan grupperna undersökts när det gäller 11 bakgrundsvariabler. Nedan
presenteras en sammanfattning av den jämförelsen. För en detaljerad jämförelse var god
se ”Bortfall” i appendix.

30
Avseende Differens mellan intervjuade
och icke-intervjuade
Spelberoende (SOGS lifetime) Ej signifikant
Könsfördelning Ej signifikant
Åldersfördelning Ej signifikant
Ursprung Ej signifikant: kvinnor
signifikant: män
Mantalsskrivningsregion Signifikant
Civilstånd Ej signifikant
Utbildning Ej signifikant
Sysselsättning Ej signifikant
Yrkesställning Ej signifikant
Åtgärdssysselsättning Ej signifikant
Arbetslöshet Ej signifikant
Deklarerad årsinkomst Ej signifikant
Man kan konstatera att det finns systematiska skillnader mellan intervjuade och bortfall
avseende två bakgrundsvariabler. När det gäller respondenternas ursprung är gruppen
utlandsfödda män underrepresenterade och när det gäller aktuell mantalsskrivningsort är
”storstadsområden” underrepresenterade och ”övriga landet” överrepresenterat bland de
intervjuade.
Eftersom vi vet att utlandsfödda som grupp har spelproblem i större utsträckning än
genomsnittet av befolkningen och att det finns ett större utbud av spelmöjligheter i
storstadsområdena kan man anta att den här undersökningen genererar lägre prevalens-
siffror vad avser olika typer av spel än om vi hade haft tillgång till hela urvalet.
Möjligheten att jämföra ”tvillingar” där ena tvillingen aldrig haft spelproblem och den
andra någon gång haft eller hade spelproblem vid intervjutillfället ger chans till mer
djuplodande kunskap om sociala, attitydmässiga och psykologiska skillnader mellan
grupperna. Detta är också undersökningens huvudsakliga syfte – inte att undersöka hur
omfattande olika typer av spel är i landet. Den frågan besvarade i Fas 1.
Undersökningsmetoder
De frågeformulär som användes var Swedish Gambling Screen (SWEGS, se Appendix),
som utvecklats av forskargruppen. De hade utvecklats och modifierats, bland annat med
hjälp av 10 provintervjuer och består dels av strukturerade frågor av flervalstyp, dels av
frågor med öppna svarsalternativ. I Swegs ingår också en klinisk intervju för att kunna
avgöra aktuell och/eller tidigare förekomst av spelberoende hos individen. I Swegs ingår

31
dessutom standardiserade frågeformulär, t ex AUDIT, som inte utvecklats av gruppen.
Följande formulär användes vid själva intervjutillfället:
– Personlig bakgrund
– Finansiell status
– Spelhistoria
– Nuvarande spelvanor
– Tankar och känslor om spel
– SOGS – R (som i fas 1)
– Förändrade spelvanor och orsaker till förändring
– Konsekvenser för anhöriga
– Kognitioner vid spelande*
– Nikotinbruk*
– Narkotikamissbruk*
– AUDIT (mäter alkoholvanor)*
– BDI (depressionsinventorium)*
De frågeformulär som är märkta med * fyllde intervjupersonen själv i under intervjuns
gång. Övriga frågeformulär fyllde intervjuaren i utifrån de muntliga svar eller de val
som intervjupersonen gjorde.
Vid intervjuns avslutning överlämnades ett antal formulär som intervjupersonen fick i
uppgift att fylla i när intervjuaren har gått. De formulär som lämnades var:
– GHQ (General Health Questionnaire, frågeformulär om allmän hälsa)
– TCI (Trait and Charachter Inventory, personlighetsinventorium)
– Upplevelser av spel (frågeformulär utformat av forskargruppen med syfte att mäta
vilka situationer och känslotillstånd som stimulerar eller hämmar spelandet, positiva
och negativa konsekvenser av spelandet, kompetens att motstå och att kontrollera sitt
spelande samt identitet och självbild).
Dessa tre formulär fick intervjupersonen instruktioner om hur de skulle fyllas i;
samtidigt överlämnades ett frankerat kuvert adresserat till forskargruppen.
Formulären GHQ och TCI beskrivs närmare i följande kapitel. GHQ och Upplevelser av
spel finns i sin helhet i Appendix.
Registerdata
Ett officiellt register användes i studien:
LOUISE – Longitudinella officiella uppgifter om inkomst och socioekonomiska
förhållanden.
Statistiska metoder
Statistiska beräkningar gjordes i huvudsak i SPSS. För medelvärdesjämförelser använ-
des Paired samples T-test (med vissa angivna undantag där Independent samples T-test
användes). Vidare användes Chi-2 vid analysen av kategorier. Bivariat korrelation

32
(Pearson) användes för att undersöka samvariation mellan faktorer och skalor. Vid vissa
modellanalyser användes Streams (Gustafsson & Stahl 2000) För att reliabiliteten i an-
vända skalor skulle betraktas som acceptabel krävdes minst 0,60 enligt Cronbach-Alpha.
Genomförande
Tidsperiod
Undersökningen genomfördes maj 1999 till juni 2001. De två månaderna före starten
ägnades åt utarbetande av intervjumanual och utbildning av intervjuare.
Intervjuare
Kritik har utifrån etiska överväganden förekommit mot tidigare undersökningar av per-
soner med spelberoende eller riskabla spelvanor för att de tidvis har varit alltför ensidigt
inriktade på att samla information och data. Därmed riskerar de, menar kritikerna, att
bortse från de intervjuades behov av information eller råd, eller hänvisning till berörda
myndigheter när det anses påkallat, trots att de intervjuade lämnar ut känsliga upplys-
ningar om personlig och social problematik. Detta styrde vårt val av intervjuare, men
också den utbildning som genomfördes för intervjuarna. Valet av intervjuare gjordes, ut-
över akademiska meriter, på basis av psykologisk och social kompetens. Vi sökte efter
personer med klinisk erfarenhet av behandling av olika missbruksproblem.
Antal intervjuare och deras bakgrund
Forskargruppens fyra intervjuare kompletterades med extraanställda intervjuare, geogra-
fiskt spridda över landet. Totalt var det 26 personer som utbildades för att genomföra
intervjuerna i fas 2. Intervjuarna rekryterades i huvudsak genom de nätverk som forskar-
gruppen har. Alla som genomfört intervjuer under fas 2 har lång erfarenhet av kliniskt
arbete med missbrukare. De yrkeskategorier som finns representerade bland intervjuarna
var: psykologer, socionomer, psykoterapeuter, etnologer och behandlingsassistenter. Ge-
nom sina yrken var alla intervjuare sedan tidigare vana att genomföra långa och kom-
plexa intervjuer i syfte att göra kliniska bedömningar.
Utbildning av intervjuare
Samtliga intervjuare fick en tre dagar lång intervjuträning. Den hade följande mål:
Att till fullo förstå och kunna använda sig av den för ändamålet utarbetade intervjuma-
nualen
– Att ge ökade kunskap om de olika spelformer som förekommer på den svenska spel-
marknaden.
– Att öka kunskapen om spelberoende och dess konsekvenser för den drabbade och an-
höriga.
– Att öva klinisk diagnostik avseende spelmani enligt DSM-IV. Detta gjordes genom
att öva på videointervjuer utförda av forskargruppen.
– Att utforma ett gemensamt etiskt förhållningssätt för genomförandet av intervjuerna
– Att ge kunskap om möjliga hjälpinsatser att förmedla vid behov.
Utbildningen genomfördes i två steg. Det första steget togs innan intervjuperioden
startade och där grunderna gicks igenom. Bl.a. genomfördes provintervjuer med

33
intervjumanualen. Då fick samtliga intervjuare ta del av en videofilm med en genomförd
intervju där en i forskargruppen intervjuar en spelberoende person. Det andra steget
genomfördes kort efter det att alla hade startat sina intervjuer. Alla intervjuare fick kon-
tinuerligt råd och stöd av forskargruppen i de frågor som dök upp under intervjuperio-
den.
Ersättning för intervjuarnas arbete
Alla intervjuare fick arvode för sitt arbete. Principen var att ingen skulle förlora lön eller
andra förmåner för det arbete man lade ner på intervjuerna. Resersättning, hotellkostna-
der vid övernattningar, traktamenten och telefonersättning betalades ut mot kvitto.
Hur intervjupersonerna kontaktades
Fas 2 genomfördes som en ”dubbelblind” intervjuundersökning, d v s vare sig intervjua-
re eller intervjuperson kände till om intervjupersonen tillhörde gruppen med spelprob-
lem, enligt vår definition, eller kontrollgruppen.
En förutsättning för att genomföra intervjuerna i fas 2 var att de intervjuade lämnade sitt
samtycke en andra gång. Samtliga intervjupersoner som ingick i fas 2 hade redan under
fas 1 lämnat sitt samtycke till att ingå i den fortsatta undersökningen. Men det kan ju
tänkas att några ändrat sig. Därför måste redan i den första kontakten med den som är
tänkt att intervjuas i fas 2 frågan om samtycke aktualiseras. För de intervjupersoner som
var under 18 år vid intervjutillfället informerades också målsman om undersökningen.
Målsmans samtycke var en förutsättning för att intervjun skulle genomföras. En bedöm-
ning av om det samtycke som förelåg uppfyllde de forskningsetiska krav som kan ställas
på ett informerat samtycke var intervjuarens första uppgift. Samtycke förutsätter en ut-
förlig kunskap om undersökningens syfte och genomförande, och informationen som
ges initialt är därför viktig.
Varje intervjuare blev tilldelade ett antal intervjupersoner. Detta gjordes av forskargrup-
pen. Valet av antalet intervjupersoner styrdes av intervjuarens önskemål om hur många
intervjuer man ville genomföra och var intervjupersonerna bodde. Alla intervjuare fick
samma information om intervjupersonen, nämligen fullständigt namn och senast kända
adress enligt SCB. Utifrån dessa data började sökandet efter intervjupersonen.
Vid behov gjordes upprepade försök på olika sätt att kontakta intervjupersonerna. I de
fall där telefonnummer saknades har minst två brev skickats för att försöka få kontakt
med intervjupersonen.
Forskargruppen fick inte tillgång till det telefonregister som användes under fas 1. Inter-
vjuarna fick därför sköta dessa efterforskningar själva. Telefonnummer till intervjuper-
sonen togs fram via de nummerupplysningstjänster som alla telefonbolag i Sverige har.
Sökningar gjordes både på telefon för det fasta telefonnätet och för det mobila telefon-
nätet. I de fall det inte gick att hitta ett telefonnummer skickades ett brev till senast kän-
da adress. I brevet berättade vi vad vi ville och hur man kunde ta kontakt med intervjua-
ren.
Sökandet efter intervjupersonerna som ingick i fas 2 var arbets- och tidkrävande. För att
hjälpa intervjuarna anlitades ett telemarketingföretag som stöd och hjälp. De kunde på
ett effektivt sätt hjälpa forskargruppen att söka efter telefonnummer och adresser samt
ringa upp och boka tid och plats för intervju.

34
Första kontakten
När intervjuaren eller telemarketingföretaget fick kontakt med intervjupersoner inleddes
försöket att få dem att ställa upp för intervju. Stor vikt lades på att påminna om fas 1 och
att de där svarat att vi kunde kontakta dem igen för en längre intervju, om de blev utval-
da för fas 2. Projektet beskrevs kort liksom vikten av att de som blev utvalda ställde upp.
I många fall bad vi att få återkomma för att ge intervjupersonen betänketid.
Intervjutillfället
Intervjun genomfördes i de flesta fall i intervjupersonens hem. I de fall det inte passade,
ordnade intervjuaren en annan lokal. Alternativa lokaler var kontor och bibliotek eller
andra lugna offentliga platser.
Intervjun tog mellan en och två timmar beroende på intervjupersonens spelbakgrund,
spelhistoria och snabbhet vid besvarandet av frågorna under intervjun. När intervjun var
klar fick intervjupersonen en mindre ersättning i form av presentkort eller av kontanter,
beroende på intervjupersonens preferenser. Värdet av ersättningen var 100 kronor.
Insamlade data
Alla SWEGS skickades av intervjuaren till forskargruppen som registrerade vilken inter-
vju som gjorts, och data inmatades i SPSS-databasen med hjälp av optisk inläsning.
De lämnade formulären
Alla som intervjuas ombads att fylla i ett antal formulär och skicka in dem i ett adresse-
rat och frankerat kuvert till forskargruppen. När intervjun var genomförd meddelades till
forskargruppen vem som intervjuats och att formulär lämnats till intervjupersonen. Om
inte kuvertet kommit forskargruppen tillhanda inom 14 dagar, skickades ett brev med
nya formulär och ett frankerat kuvert där intervjupersonen uppmanades att fylla i enkä-
terna och skicka dem till forskargruppen. Alla som intervjuats fick vid behov minst två
påminnelser om formulären. Man informerades också om att när forskargruppen fått de
ifyllda formulären, skulle ytterligare en ersättning motsvarande 100 kronor skickas som
tack för hjälpen.
Referenser
Gustafsson, J-E. & Stahl P.A. (2000): Streams. User’s Guide. Version 2.5 for Windows.
Multivariate Ware: www.mwstreams.com
Rönnberg, S., Volberg, R., Abbott, M., Moore, L., Andrén, A., Munck, I., Jonsson, J.,
Nilsson, T. & Svensson, O. (1999). Spel och spelberoende i Sverige. Rapport nr 3 i
Folkhälsoinstitutets serie om spel och spelberoende. Stockholm: Folkhälsoinstitutet.

35
Spelberoende och social bakgrund
Kapitelförfattare: Anders Andrén & Jakob Jonsson
Kan en persons spelproblem i någon utsträckning förklaras av hur han/hon haft det i
uppväxten? Påverkar förekomsten av spel i uppväxten att man får problem med sitt spe-
lande som äldre? I tidigare forskning och litteratur (ex. Bergler, 1958; Custer & Milt,
1985) beskrevs de spelberoende som intelligenta och sociala personer med en ofta trygg
medelklassbakgrund. Det var sannolikt en följd av att det till en början i huvudsak var
resursstarka personer som sökte behandling, då behandlingsutbudet var mycket begrän-
sat. Senare forskning har sett svåra uppväxtförhållanden som en riskfaktor för att ut-
veckla spelproblem liksom andra beroenden/missbruk (Jacobs, 1989). Att känna sig
utanför och uppleva att ingen riktigt förstår ens verkliga jag anser Jacobs är några av
riskfaktorerna för att utveckla beroende. Nilsson (2002) pekar på att positiva barndoms-
upplevelser förknippade med spel och pengar kan vara en annan riskfaktor.
Det finns ingen tidigare forskning på området som genomförts på ett befolkningsurval.
Tidigare forskning har uteslutande omfattat personer som sökt behandling eller kamrat-
stöd.
Syfte
Syftet är att på ett närmast riksrepresentativt material undersöka skillnader mellan en
spelproblemgrupp och en kontrollgrupp avseende social bakgrund och förekomsten av
spel under uppväxten.
Metod
Urval/deltagare
Ur vår första studie om spelberoende (Rönnberg et al 1999) valdes alla personer med
spelproblem13
någon gång i livet ut och matchades parvis med en lika gammal person av
samma kön utan spelproblem. På så sätt skapades 289 tvillingpar (578 personer). Vi fick
in data från 100 ”kompletta” par (där varje individ var intervjuad och hade skickat in
frågeformulär), 36 ”semikompletta” par (bara intervju) och 15 par med enbart frågefor-
mulär14.
Vid jämförelser av intervjudata medför det att data från 136 par kan jämföras
(272 personer). Motsvarande för frågeformulären är 115 par (230 personer).
13 SOGS-R lifetime (någon gång) 3+ i fas 1.
14 Hur kommer det sig att vi har efterlämnade formulär ifyllda men ingen intervju gjord?
I ett antal fall har kommunikationen mellan forskargruppen och intervjuarna inte fungerat. Det
betyder att vi har formulär ifyllda av intervjupersoner som intervjuaren inte lyckats att få
att ställa upp på intervju men som gärna fyller i enkäter och postar resultatet. Det finns
också formulär ifyllda av intervjupersoner som när intervjuaren ringer upp och vill boka en
tid, hävdar att de redan fyllt i en rad med enkäter och definitivt inte tänker göra om det
eller ställa upp på någon intervju.

36
Detta innebar att vi använde oss av data från 302 personer (52,2 % av de ursprungliga
578). För en närmare beskrivning av urval och bortfall, se kapitlet Metod.
Undersökningsmetod
Under intervjun ställdes elva frågor avseende de intervjuades sociala bakgrund (f142–
f152, se Appendix). Frågorna gäller uppväxtförhållanden, hur man upplevt sina femton
första levnadsår, föräldrars sysselsättning och förekomsten av spel i familjen, skolan och
kamratkretsen under uppväxten.
Resultat
Uppväxtförhållanden
Uppväxtförhållandena belyses av sex frågor. Vid försök att kombinera dem, bildar de
tillsammans en så heterogen skala (Cronbach Alpha: -,17) att den ej kan användas. Re-
sultaten redovisas därför för en fråga i taget, Tabell 1.
Tabell 1. Jämförelse mellan spelproblemgrupp och kontrollgrupp avseende egna
upplevelser av uppväxten (första femton åren).
Spelproblemgrupp
(%)
Kontrollgrupp
(%)
N χ2
Df p
Uppvuxen med biologiska
föräldrar
74,3 88,6 268 9,12 1 **
Uppväxten ej känslomässigt
trygg och säker
15,4 6,1 267 6,00 1 *
Uppväxten socialt instabil 16,2 5,3 268 8,21 1 **
Uppväxten dominerades av
känslor av ensamhet och
utanförskap
18,5 9,1 267 4,97 1 *
Någon gång blivit mobbad
under uppväxten
31,1 28,0 267 0,30 1 n.s.
Ej känt sig förstådd och
bekräftad under uppväxten
24,4 11,5 266 7,59 1 **
Pearson chi-square. * p<0,05, ** p<0,01, n.s. = ej signifikant
På frågan om man huvudsakligen vuxit upp tillsammans med sina biologiska föräldrar
svarade 74,3 % av spelproblemgruppen ”ja” vilket kan jämföras med 88,6 % av de icke-
spelberoende respondenterna. Skillnaden är statistiskt säkerställd.

37
En genomgång av svaren visar att dubbelt så många i spelproblemgruppen (15.4 %)
upplevde sin uppväxt under de 15 första åren som otrygg jämfört med icke-spelberoende
(6,1 %). Skillnaden är statistiskt säkerställd.
Samma mönster återkommer på frågan om man upplevde sin uppväxt som ”socialt
stabil”. C:a 16% av spelproblemgruppen upplevde sin uppväxt de 15 första åren som
”socialt instabil” vilket kan jämföras med 5 % i kontrollgruppen. Skillnaden mellan spe-
lare och icke-spelare är även här statistiskt signifikant.
På frågan om man under uppväxten upplevt sig vara ”ensam och utanför” svarade
18.5 % av de spelberoende ”ja” medan 9,1 % av de icke-spelberoende hade samma upp-
levelse. Skillnaden är statistiskt säkerställd.
Det fanns inte någon statistiskt signifikant skillnad mellan andelen i spelproblemgrup-
pen (31,1 %) som svarade att de hade blivit mobbade under någon period under uppväx-
ten, och motsvarande andel (28,0 %) bland icke spelberoende. På frågan om man hu-
vudsakligen känt sig ”förstådd och bekräftad” under sina 15 första levnadsår visar att
24,4 % av spelproblemgruppen inte känt sig förstådda eller bekräftade under uppväxten
vilket kan jämföras med 11,5 % av de icke-spelberoende. Skillnaden är statistiskt sig-
nifikant (Tabell 1) .
Spel under uppväxten
Resultaten för de tre frågorna om vikten av spel under uppväxten redovisas uppdelat på
frågorna i Tabell 2. Vid försök att kombinera dem, bildar de tillsammans en så hetero-
gen skala (Cronbach Alpha:,56) att den ej kan användas.

r2003-22-spelberoende-i-sverige

r2003-22-spelberoende-i-sverige

Recommandé

Recommandé

Contenu connexe

En vedette

En vedette (20)

r2003-22-spelberoende-i-sverige