Genom att använda prioriteringen från effektkartan tillsammans med User Story Map kan vi "hyvla effekten" och ge användarna det viktigaste först. Samtidigt har vi koll på att vi bygger rätt saker på rätt sätt. Båda metoderna fungerar väldigt bra tillsammans med agil systemutveckling. Mina take-aways är att UX eller "UX-nära" produktägare bör äga effektkartan för att kunna hålla den uppdaterad och inte riskera att det blir en "tavla på väggen". Det är ofta en bra start på ett projekt men behöver ägas av den/de som lär sig mer om användandet och design under projektets gång för att vi ska vara säkra på att vi fortfarande gör rätt. Prioriteringen från effektkartan är en väldigt bra grund för att hitta gränser för releaser i en User Story Map. Vi använder aktiviteter och användningsmål för design av funktioner och kan validera att vi gör rätt design genom mätpunkterna. Flera målgrupper kan ha behov av samma funktion, men kan använda den på olika sätt (tex behöva annan information eller mer avancerade detaljer). Genom User Story Map kan vi hyvla funktionerna = effekten och ge användarna ett enkelt arbetsflöde först och ge mer och mer värde vid varje release. MVP eller "walking skeleton" - fast med koll på nyttan. Blixttal UX Open 2016